Ombytta roller i Rosornas krig nr 2

I löntagarfondsdebattens kölvatten kom ”rosornas krig” mellan LO:s Stig Malm och kanslihögerns Kjell-Olof Feldt. Det var i slutet på 1970-talet och början på 80-talet. Det handlade om  hur expansionistisk eller åtstramande finanspolitiken skulle vara och i vilken mån marknadsekonomiska reformer skulle göras. LO höll emot och (S)-Regeringen ville reformera.

I dagens Rosornas krig har parterna bytt plats.

Regeringen vill driva vinsttak i välfärdsföretagen medan raden av berörda LO-förbund klart och tydligt accepterar vinstdrivna privata aktörer i välfärdssektorn. De goda erfarenheterna  från i första hand nöjda LO-medlemmar men också från beställare, brukare och anhöriga väger tyngre än S/MP-regeringens plakatpolitik.

Löfven och Damberg agerar fegt och taktiskt. De skyller på utskottsavslaget och vill unvika ett nederlag i riksdagen drar med beklagande tillbaka förslaget.

Idag räcker det med att några av LOs alla fackförbund säger stopp för att styra (S) och hela S+MP-Regeringen.

Regeringen är handlingsförlamad. Regeringen har ingen egen majoritet i riksdagen. Och dessutom är LOs centrala ledning splittrad.

Dags för alla Allianspartierna och ta på sig den oppositionsroll som väljarna förväntar sig.

Moderaternas AKP är oppositionsledaren som säger sig vilja regera – sen men inte nu! Hon måste likt Stefan Löfven nu välja sina strider.

Valet borde vara enkelt:
Fäll Löfven i samband med Vårproppen 2017

Ledarstick/Skaraborgs Allehanda: Bekämpa parallella samhällen

”Utvecklingen är lika sorglig som den är självförvållad. I sammanhanget är inte problemet att några asylsökande finner kärleken i Sverige och gömmer sig för den skull. Situationen som måste hanteras är det parallella samhället befolkat av papperslösa som uppkommit till följd av att återvändanden inte genomförts.” Se SLA-ledare 29/1

Intressant påminnelse om 2011-års migrationspolitiska överenskommelse. Till det kan läggas de flesta medborgares vilja att över tid uppnå en legal trygghet inom systemens ramar.

Hernando de Soto pekar i sin bok Kapitalets Mysterium på en av drivkrafterna för parallella samhällen – här en passus ur hans analys av hur varför fattiga människor i tredje världen inte ville arbeta under påtvingade byråkratiska kooperativ utan helt sonika bröt sig ur: ”Vad regeringen inte hade tagit med  beräkningen var att när människor till slut har kommit över egendom, har de sina egna idéer om hur den ska användas och överföras. Om det legala systemet inte tillgodoser människornas behov och ambitioner, kommer de skarorna att flytta ur systemet.”

Överfört till vår situation idag: För många invandrare som nu står långt utanför arbetsmarknaden i ett tryggt land efter en lång och farofylld flykt från krig och kaos, blir statens hinder vägen till till parallella samhällen: Socialdemokraterna/LO avvisar enkla jobb med lägre löner som ett första säkra steg i det legala samhället. Då tar överlevnadsinstinkt och perverterat, inte sällan kriminellt, entreprenörskap över – och när väl de första praktiska (illegala) ägandet väl är etablerat kan vägen in i det etablerade, legala och trygga samhället upplevas som en utmanande reträtt till ett liv med knappa resurser.

Förslaget att subventionerat få lära sig jobbet på jobbet med 60%-lärotid i privata företag – ÄVEN UTAN KOLLEKTIVAVTAL – är konkret tillämpning av avtalsfrihet och skyddad äganderätt som bas för vår tillväxtbefrämjande marknadsekonomi.

Tillämpad ideologi har sina konsekvenser.

Prekariatet – igen

Intressant att lyckomätningar och annan statistik visar att arbetsrättslagstiftnin och arbetsmarknadsåtgärder i Danmark och Nederländerna skapar större upplevd trygghet än vår gammelfackligt inspirerade arbetsmarknad. Det ligger i de fackliga uppdragets natur att företräda och försvara de som har jobb och de som tagit sig in under A-kassans, avtalstilläggsförsäkringarnas och LAS-tillämpningens beskydd. Det är helt visst påfrestande och osäkert för många att jaga och hugga på korta jobb och uppdrag. Därför nu dags att underlätta för dem. Det betyder inte att ett nutidsanpassat LO behöver bli en mindre angelägen kraft i den svenska arbetsmarknadsmodellen. Förutsägbar ordning och reda behövs också på morgondagens arbetsmarknad.

LO-Karl-Petter Thorwaldssons syn på sina medlemmar

”Thorwaldsson förminskar det faktum att människorna som utgör LO:s medlemskår har egna värderingar, gör självständiga bedömningar och har en fri vilja. Nu låter det snarare som han menar att det inte är deras eget fel, att de styrs uppifrån. ”  Intressant kommentar om individens värderingar och fackets oprecisa värderingar som kan gynna SD…  Hanna Maria Björklund skriver på SN