Tag Archives: generationsansvar

Axel Johnson-gruppen vill ta blockkedjan till fruktdisken

23 måndag Okt 2017

Posted by in Framtidsnyfiken?

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

LÄSVÄRD SPANING FÖR FRAMTIDSNYFIKNA 3:
Axel Johnson-gruppen vill ta blockkedjan till fruktdisken

Ett område där Axfoundation ser stor potential för blockkedjeteknik är spårning av bulkvaror, till exempel för att säkerställa att mängden ekologiskt ris som är uppköpt i första led motsvarar den volym som faktiskt säljs.

”Utöver fläsk i Kina har IBM och Walmart även använt sig av blockkedjeteknik till att spåra mango som skalats, delats och paketerats i USA och Mexiko. ”Med den traditionella metoden tar det omkring 5-7 dagar att gå igenom alla transaktioner och spåra vilken gård en mango kommer från. Med vårt system scannar du streckkoden, trycker på en knapp och på 2,2 sekunder kan du spåra hela mangons historia till vilken gård den ursprungligen kom från.”

 

För Kulturborgarrådet Roger Mogert (s) är arbetsro reaktionärt

16 måndag Okt 2017

Posted by in Kulturpolitik

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Stockholms kulturförvaltning har återställt ordningen på Bredängsbiblioteket. Gamla besökare återkommer. Nya besökare tillkommer. Läsandet ökar. Personalen har återfått lugn och trygghet så deras kompetens kan komma oss alla till del.

Men Kulturborgarrådet Robert Mogert (s) i Stockholm anklagar oss som försvarar bibliotekspersonalens arbetsmiljö för att vara konservativa reaktionärer. Han säger att vi för ”en debatt som bedrivs av konservativa debattörer – en del av dem bristfälligt maskerade som liberaler – i syfte att omvandla biblioteket till ett mausoleum över boken och därmed samtidigt driva ut sådana som jag från templet (DN 12/10).”

Visst, Robert Mogert (s), när du var liten var det mol tyst på biblioteken. Skämtscenen med vaktmästaren som springer genom salarna med skylten ”Elden är lös” för att upprätthålla tysthetsnormen, minns vi alla från förr. Att ”gapa och skrika” på biblioteket var otänkbart.

Idag är biblioteken vidareutvecklade. Besök till exempel biblioteket i Kista, Stockholm, som fått det internationella priset ”Public library of the year” 2015 för sin biblioteksmiljö med avsedda ytor för egna studier, grupparbeten, tematräffar alltid med tillgång till adekvat bibliotekariekompetens.

Men inte ens Kistabiblioteket skulle nått sin position utan en allmänt accepterad tystnads- och samtalsnorm inom sina väggar.

Fackförbundet DIK har i rapporter påvisat hur bibliotekspersonalen saknar arbetsro, känner sig hotade och t o m utsatts för våld av personer som använder biblioteket som fritidsgård eller värmestuga.

Vi ska alltjämt verka för att personalen får arbetsro och inte hotas. att besökarna kan använda biblioteken som de avsedda för och att läs- och fortbildningsresurserna kommer alla till del. Dags att ändra reglerna så att det som yttersta åtgärd blir möjligt att tillfälligtvis stänga av orosmakare och våldsverkare.

Med ett sådant målmedvetet arbete kommer även biblioteksovana ungdomar som Roger Mogert var – enligt egen utsaga – att få möta nya bokmiljöer och nya idévärldar, precis som Bibliotekslagen stipulerar.

Ulf Lönnberg

Gruppledare för Kristdemokraterna i Kuturnämnden i Stockholm

Gäckande livserfarenhet

28 fredag Jul 2017

Posted by in krönikor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , ,

Äldre som beklagar sig över att vara undanskuffade av yngre levnadsglada och kompetenta människor har sällan fog för sitt missnöje.

De som klagar är ofta samma personer som hellre tittar bakåt i en för dem obegriplig nutid. Dessa äldre tycker att de unga inte förstår värdet av deras livserfarenhet.

Självklart har vi äldre i mångt och mycket viktiga insikter att dela med oss av, till varandra och till de unga. Men allt kunnande, all erfarenhet har inte samma värde. Det är den för generationer bärande livserfarenheten vi har skyldighet att vårda och föra vidare.

Det handlar om våra egna lärpengar och våra självförvärvade färdigheter som vi också ska dela med oss av.

Vi äldre måste skilja på det kunnande och de livserfarenheter som har lång cyklisk giltighet från de kunskaper och kompetenser som för oss är nya och helt nödvändiga i allas vår nutid – här och nu. Mycket av dagens nyttiga sakskicklighet är färskvara med tidsbegränsad tillämpning. Utvecklingen går snabbare nu än när vi var unga.

Tekniska lösningar, kommunikation, politikens förlopp, trender och moden är bara några exempel på samhällsområden där vi äldre under vår livstid upplevt en konkret tempoökning. Men tempoökningen i sig, underminerar inte värdet av gårdagens och gångna tiders genuint hållbara livserfarenhet.

Låt oss – i första hand vi äldre – lära oss att förhålla oss till vår egen och de ungas livserfarenheter med respekt över generationsgränserna och vi ska upptäcka att de ungas nyfikenhet, förståelse och t o m respekt i de allra flesta fall finns mitt framför oss.

Med tydliga definitioner, med åtskillnad mellan ”livserfarenhet” och ”livserfarenheter” blir det lättare att förstå, försvara och förklara skyddsvärda erfarenheter för våra barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Av de senare kommer varannan att uppleva sin 100-årsdag, det ställer också livserfarenheter i nytt ljus. Dessa två definitioner stödjer jag mig på, och de fungerar för mig (psykologiguiden.se):

Livserfarenhet (eng: life-experience, experience of life): Allmänt vad man upplevt som människa under ens hittillsvarande liv. Att ha livserfarenhet innebär att man får en bättre förståelse för sådant som man möter i vardagen och i sådant yrkesarbete där kontakter med människor spelar stor roll.

Livserfarenheter (eng: life experiences): Vad människor upplevt under sitt liv och som präglat deras uppfattningar, attityder, värderingar och förväntningar eller på annat sätt påverkat dem i såväl positiv som negativ riktning.

Mot denna bakgrund ska vi äldre varsamt stävja ungdomens övermod när det är till deras förfång – men inte när det öppnar nya dörrar för dem, oss och kommande generationer.

Idag plockas hyllningsmålningen i Botkyrka ner

28 fredag Apr 2017

Posted by in generationsgemenskap, Kulturpolitik

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Länk till SvTs regionala nyheter idag

På målningen avbildas tre unga män. Förutom 26-åringen kan man se ett porträtt av en man som mördades i en trappuppgång i Fittja, och den tredje är en man som dog i en motorcykelolycka. Alla tre dog mellan åren 2009 och 2013. Foto: SVT

Under fredag är det sista gången som Fittjaborna kan se väggmålningen som föreställer tre män som alla mist sina liv i förtid. Målningen kommer att ersättas med en ny som är gjord av mammor i området.

Rest in peace, ”vila i frid” står det med stora graffitimålade bokstäver på parkeringsgaraget i Fittja. En av männen sköts ihjäl av polis under ett rån mot en guldbutik i Södertälje, en annan blev mördad i en trappuppgång och den tredje mannen som porträtteras dog i en motorcykelolycka.

Ulf Lönnberg: Mångkulturellt centrum hyllar guldrånare

I ett samhälle där våldsverkare tillåts hyllas offentligt rubbas grunderna för ”sociala och kulturella faktorer som underlättar skapandet av ett långsiktigt hållbart samhälle” som MKC själva tagit som sin uppgift. (…med brevsvar från Botkyrka)

 

”I Fittja söder om Stockholm finns en fresk – på en kommunal garagevägg – av tre döda personer. SvT väjer i sin notis följande bildtext: ”På målningen avbildas tre unga män. Förutom 26-åringen kan man se ett porträtt av en man som mördades i en trappuppgång i Fittja, och den tredje är en man som dog i en motorcykelolycka. Alla tre dog mellan åren 2009 och 2013.” Bildens titel finns inmålad i motivet, den lyder ”Rest in Peace”. På SvTs foto är de inmålade namnen maskade.

Cheferna borde sitta max ses år

29 onsdag Mar 2017

Posted by in Kulturpolitik

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , , ,


Kultur främjar hälsa, turism och samhällsutveckling. Men kultur finns också för sin egen skull. Den fria kulturen vidgar vår verklighet, bejakar det nya och det ännu okända. Samtidigt vill vi att traditioner och kulturarv ska säkras som vår gemensamma bas för framtiden.

Publicerad i Mitt-i 28/3 -17

Idag gäller tillsvidareanställningar för verksamhetschefer på kommunala förvaltningar som beviljar verksamhets- och projektbidrag inom kultur- och föreningsverksamhet. Detta leder till en risk för alltför nära relationer mellan ledande politiker och ledande tjänstemän. Detta blir problematiskt när det gäller exempelvis grannlaga bidragshanteringar då personkopplingarna ibland kan leda till stagnation.

Armlängds mellan kultur och kulturpolitik
Principen om armlängds avstånd mellan kulturen och politiken ska garanteras. Därför bör precis som för vissa andra statliga funktionärer som tillsätts på tidsangivna förordnanden samma villkor gälla för verksamhetschefer på kommunala förvaltningar som beviljar verksamhets- och projektbidrag inom kultur- och föreningsverksamhet. Det gäller också på chefsnivåer inom de kommunala musei-, biblioteks- och teaterverksamheterna.

Ordning och reda i kulturpolitiken
Politiska krav på budgetansvar är givna förutsättningar för hållbar kulturpolitik. Politikerna själva har att stå till svars för de kulturmål de gått till val på: från grundläggande demokratiska värderingar till prioriterade målgrupper för olika kulturupplevelser. Det handlar således både om mätbara mål och om kulturpolitiken som garant för att vissa konstnärliga inriktningar och experiment inte får företräde eller hämmas framför andra.

Långsiktiga demokratiska värderingar
Med 6-åriga förordnanden för verksamhetschefer kan politiken tillförsäkra sig självständig kultur- och konstnärlig professionalitet, kameral måluppfyllelse och nödvändiga politiska justeringar över tid. Kulturpolitiken är och ska vara en demokratisk balansakt.

Tidsförordnanden för verksamhetschefer skulle stärka principen om armlängds avstånd mellan politik och kultur. Det skulle stärka kulturpolitikens uppgift att också värna våra västerländska, demokratiska värderingar.

Ulf Lönnberg
Gruppledare för Kristdemokraterna i Kulturnämnden i Stockholm

Stockholms kulturchefer ska jobbrotera

29 onsdag Mar 2017

Posted by in Kulturpolitik

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , ,

(Artikeln publicerad under rubriken Cheferna borde sitta sex år i Mitt i Kungsholmen  nr 13 den 28 mars)


Kultur främjar hälsa, turism och samhällsutveckling. Men kultur finns också för sin egen skull. Den fria kulturen vidgar vår verklighet, bejakar det nya och det ännu okända. Samtidigt vill vi att traditioner och kulturarv ska säkras som vår gemensamma bas för framtiden.

Idag gäller tillsvidareanställningar för verksamhetschefer på kommunala förvaltningar som beviljar verksamhets- och projektbidrag inom kultur- och föreningsverksamhet. Detta leder till en risk för alltför nära relationer mellan ledande politiker och ledande tjänstemän. Detta blir problematiskt när det gäller exempelvis grannlaga bidragshanteringar då personkopplingarna ibland kan leda till stagnation.

Armlängds mellan kultur och kulturpolitik
Principen om armlängds avstånd mellan kulturen och politiken ska garanteras. Därför bör precis som för vissa andra statliga funktionärer som tillsätts på tidsangivna förordnanden samma villkor gälla för verksamhetschefer på kommunala förvaltningar som beviljar verksamhets- och projektbidrag inom kultur- och föreningsverksamhet. Det gäller också på chefsnivåer inom de kommunala musei-, biblioteks- och teaterverksamheterna.

Ordning och reda i kulturpolitiken
Politiska krav på budgetansvar är givna förutsättningar för hållbar kulturpolitik. Politikerna själva har att stå till svars för de kulturmål de gått till val på: från grundläggande demokratiska värderingar till prioriterade målgrupper för olika kulturupplevelser. Det handlar således både om mätbara mål och om kulturpolitiken som garant för att vissa konstnärliga inriktningar och experiment inte får företräde eller hämmas framför andra.

Långsiktiga demokratiska värderingar
Med 6-åriga förordnanden för verksamhetschefer kan politiken tillförsäkra sig självständig kultur- och konstnärlig professionalitet, kameral måluppfyllelse och nödvändiga politiska justeringar över tid. Kulturpolitiken är och ska vara en demokratisk balansakt.

Tidsförordnanden för verksamhetschefer skulle stärka principen om armlängds avstånd mellan politik och kultur. Det skulle stärka kulturpolitikens uppgift att också värna våra västerländska, demokratiska värderingar.

Ulf Lönnberg
Gruppledare för Kristdemokraterna i Kulturnämnden i Stockholm

Oklart varför forskare och läkemedelsföretag vill klassa åldrande som sjukdom

22 onsdag Mar 2017

Posted by in Allmän politik, Äldrepolitik, generationsgemenskap

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Inkommen kommentar 10/4 från Carina Metzner:
”Håller helt med. Orimligt att klassa åldrande som sjukdom. Jag kan dock tänka mig att frailty/åldersskörhet/sarkopeni blev en diagnos med tydliga diagnoskriterier då detta så ofta ligger bakom vårdbehovet hos de som är sköra. Hur ser du på det?”
Ulf L:
>>Bra, när jag följer upp framgent kommer jag att ta med ditt påpekande som ett förslag som bidrar till konstruktiv precisering i frågeställningen.

Oklart varför forskare och läkemedelsföretag vill klassa åldrandet som sjukdom
Behövs sjukdomsklassifikation – åldrande – för att forskningen ska få nya och större anslag? Har läkemedelsindustrin hittat en ny marknadsnisch? En samverkan mellan de två krafterna uttrycker Linus Petersson, ordf i Äldrandefonden, som tillsammans med tio akademiker vill klassa åldrandet som en sjukdom (Klassa åldrandet som en sjukdom på SvD Debatt 19 mars). Men vad är sjukligt åldrande till skillnad från naturligt åldrande? Och kan och ska generellt åldrandet med piller och mediciner skjutas upp, botas eller utrotas?

En människa som är 70 år har åldrats mer än den som fyllt 60 och den nu i Sverige äldsta levande personen – 109 år – har åldrats mer än oss andra. Men med medicinska och psykiatriska kriterier kan vi finna individer som bara fyllt 60 år men som enligt samma kriterier har åldrats mer än vissa som fyllt 70 år.

Fysiskt, medicinskt och psykiatriskt åldersrelaterade förändringar påverkar var för sig och tillsammans människans fysiska/praktiska anpassning. Även filosofisk/existentiell mognad är en konsekvens av åldersrelaterad förändring på gott och ont för varje levnadsår. Här ryms allt från åldersnoja, fysisk och mental åldersdiskriminering till Bodil Jönssons existentiella horisont som med ökad livserfarenhet flyttar allt längre bort.

Artikelförfattarna tar sikte på ”anti-aging” som generell medicinsk utmaning. De har inspirerats av FDA (den amerikanska läkemedelsmyndigheten) som i en stor studie utvärderat hur diabetespreparatet Metoformin kan bromsa åldrandet hos människor. Metoformin har förlängt livslängden med cirka 20 procent för möss. Preparatet minskar dessutom risken för cancer med 30 procent hos patienter med typ 2-diabetes som tar just Metoformin. Preparatet sägs också motverka flera andra åkommor.

När sådana resultat presenterats tillät FDA för första gången en studie på äldre människor utan specifika diagnoser. Utmaningen var att studera indikationer på åldersförändringar som enskilt eller tillsammans ökade risken för att drabbas av dödliga sjukdomar. Och indirekt åstadkomma en form av medicinsk åldersuppskjutning.

Artikelförfattarna anser att vi i Sverige behöver en ny sjukdomsklassifikation, nämligen åldrande, för att kanalisera forskningsmedel som annars inte skulle kunna adresseras till forskning om sjukdomar som är relaterade till ”att förlänga den friska delen av livet med åldrandets mekanismer som utgångspunkt”.

Wikipedia beskriver begreppet medicinsk diagnostik kortfattat som ”en bedömning av en patients hälsotillstånd och en identifiering av eventuella sjukdomar eller tillstånd. För att en diagnos ska kunna ställas krävs ofta särskilda medicinska undersökningar: exempelvis undersökning av blod, EKG eller röntgen.”

I sin argumentation pekar de på sjukdomsfrämjande markörer som skiljer en ung människa från en gammal. Det handlar exempelvis om förlust av proteostas, förkortning av telomerer, förlust av stamceller eller ansamling i organen av slaggprodukter från blodsockermetabolism mm. Utifrån den uppräkningen hävdar de att sjukdomsklassificeringen ”åldrande” krävs för stöd till grundforskning om hur den friska delen av livet kan förlängas med ”åldrandets mekanismer” som utgångspunkt.

Artikelförfattarna uppmanar till och med Socialstyrelsens GD Olivia Wigzell ”att beordra” enheten för klassifikationer och terminologi att lägga till ”åldrande” som ny klassifikation.

Ett oseriöst nytillskott i sjukdomsklassificeringen skulle tvärtom kunna öppna dörren för en ny trenddiagnos. Alltså den folkligt nedsättande benämningen på de medicinska diagnoser som enligt kritiker blivit populära och som lekmän gärna självdiagnostisera personer i sin omgivning med. I ett sådant skede har vi gjort både forskningen och samhällsklimatet en otjänst i en värld där begreppet ”åldrande” definieras olika individer emellan och även inom och över generationsgränserna.

Så kokar frågeställning ner till ett terminologiskt hårklyveri om hur forskning om ”att förlänga den friska delen av livet med åldrandets mekanismer som utgångspunkt” kan ske i Sverige med nu gällande sjukdomsklassificering(?). Om så verkligen är fallet borde vi som läsare fått grunderna för den slutsatsen bättre underbyggd. Det hade också varit klädsamt om artikelförfattarna redovisat om de har – eller inte har – någon koppling till företaget som tillverkar preparatet Metformin.

 

Mångkulturellt centrum hyllar guldrånare

09 torsdag Mar 2017

Posted by in generationsgemenskap, Kulturpolitik

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , , ,

[Svarsskrivelse från Mångkulturellt Centrum i Botkyrka återges in extensio nedan]

I ett samhälle där våldsverkare tillåts hyllas offentligt rubbas grunderna för ”sociala och kulturella faktorer som underlättar skapandet av ett långsiktigt hållbart samhälle” som MKC själva tagit som sin uppgift.

I Fittja söder om Stockholm finns en fresk – på en kommunal garagevägg – av tre döda personer. SvT väjer i sin notis följande bildtext: ”På målningen avbildas tre unga män. Förutom 26-åringen kan man se ett porträtt av en man som mördades i en trappuppgång i Fittja, och den tredje är en man som dog i en motorcykelolycka. Alla tre dog mellan åren 2009 och 2013.” Bildens titel finns inmålad i motivet, den lyder ”Rest in Peace”. På SvTs foto är de inmålade namnen maskade.

Aftonbladets Peter Kadhammar uppmärksammade fresken i sin krönika igår.

Detta är varken mer eller mindre än ett klandervärt effektsökeri av en skadlig mångkulturell agenda som förs i detta nu av Mångkulturellt centrum i Botkyrka med Botkyrkabyggens benägna medverkan.

Enligt uppgift sattes bilden först upp utan lov. Efter flera turer – och starka påtryckningar från vissa personer i lokalsamhället – sitter den nu där fram till den sista april i år. Då ska den ersättas av en bild som målats av mammor – av vilka har jag ännu ingen uppgift om.

Mångkulturellt centrum – MKC är en kommunal stiftelse som, enligt sin hemsida, ”verkar för ett samhälle där mångfalden reflekteras i den nationella självbilden och där migration är en självklar del i det svenska kulturarvet.” Och vidare ”Vi utvecklar och sprider kunskap om sociala och kulturella faktorer som underlättar skapandet av ett långsiktigt hållbart samhälle.”

Vi är många som betackar oss för offentligt finansierade och kommunalt verkställda hyllningar av våldsverkare.

En viktig fråga inställer sig: Hur tänker Mångkulturellt centrum i Botkyrka? Mina frågor om motiv och underlag för beslutet att finansiera garageväggens kontroversiella målning, sände jag igår till MKC:s verksamhetschef Leif Magnusson.

Som fritidspolitiker och som tredje ersättare för Kristdemokraterna i Stockholms läns landsting är det viktigt för mig att hålla rågången klar mellan politiken och MKCs dagliga drift. Verksamhetschefen Leif Magnusson har och ska ha ett fritt mandat att uppfylla sina uppgifter. Därför har jag bett honom att informera mig om gällande beslutsprocesser och styrdokument för verksamheten.

Det är viktigt att politiska beslut om att bevilja verksamhets- och projektbidrag till olika aktörer grundar sig på de värderingar som – i detta fall – delas av Stockholms läns landstings majoritet.

Jag förutsätter att vill MKC:s verksamhetschef Leif Magnusson agerat inom ramarna för sitt uppdrag. När jag fått detta bekräftat kommer jag att verka för att Stockholms läns landstings regler för denna typ av kulturbidrag justeras så att projekt som strider mot det demokratiska samhällets grundläggande värderingar inte längre får rätt till bidrag.

Att det i detta fall handlar om ett illa genomtänkt offentligt budskap bekräftas ju av att MKC och Botkyrkabyggen beslutat om att ta bort bilden den sista april i år.

Om och när sökande aktör bryter mot gällande bidragsnormer har den organisationen förverkat sin rätt till fortsatt offentligt ekonomiskt stöd.

I ett samhälle där våldsverkare tillåts hyllas offentligt rubbas grunderna för ”sociala och kulturella faktorer som underlättar skapandet av ett långsiktigt hållbart samhälle” som MKC själva tagit som sin uppgift.

_________________________________________________
Svarsskrivelse den 15/3 från Mångkulturellt centrum i Botkyrka återges in extensio:
Till Ulf Lönnberg

Hej Ulf!

Tack för ditt intresse i frågan om konstverket R.I.P. i Fittja.

Mångkulturellt centrum (MKC) har varken finansierat eller valt ut verket R.I.P. i Fittja.

Bakgrunden till MKCs engagemang började 2014 när ungdomar i Fittja hade beställt och finansierat en målning efter att tre av deras vänner hade avlidit under perioden 2009- 2014. Ungdomarna hade olovandes satt upp verket på en av Botkyrkabyggens fasader i Fittja.

Botkyrkabyggen ville omedelbart ta ner verket. Lokala ungdomar, representanter för Botkyrkabyggen och Ungdomens hus samt MKC samlades på Ungdomens hus. Mötet slutade med att man var överens om att verket skulle få sitta uppe ett tag till och sedan tas ner och förvaras på MKC till dess man hittade en lämplig plats som alla kunde vara nöjda med.

Processen drog ut på tiden.

Den protokollförda diskussion som har en informationspunkt är från 16 november 2015 (punkt 7) då Botkyrkabyggen står inför att söka bygglov för att tillfälligt få placera verket på Fittja äng. För att slippa en lång process valde Botkyrkabyggen istället att sätta upp verket, under en begränsad tid, på Kubens vägg – ”Sveriges första utomhusgalleri” (Kopia av protokoll bifogas).

Jag hoppas att detta klargör processen.

Med vänlig hälsning,
Leif Magnusson
Verksamhetschef, Mångkulturellt centrum
_________________________________________________

SAMMA FRÅGA I MASSMEDIA
Kontroversiellt konstverk tas ned sista april / Mitt I /
 
Offentlig konst i Fittja anklagas för att hylla kriminalitet / Kulturnytt i P1 / 9 mars

Landstingsrådet Ella Bohlin (KD)

Offentliga kulturchefer ska jobbrotera

19 söndag Feb 2017

Posted by in Kulturpolitik

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , , , , , , , ,

(Texten uppdaterad 21/2 -17)
Liksom vissa statliga funktionärer tillsätts på tidsangivna förordnanden finns det starka skäl att tillämpa samma princip för vissa offentliga chefsfunktioner på kommun- ooh landstingsnivå. Det gäller främst chefsposter inom kulturen.

Alla möjligheter ska prövas för att hålla armlängds avstånd mellan politik och kultur. Den åtskillnaden kan stärkas med ökad användning av tidsbegränsade förordnanden för verksamhetschefer på kommunala/landstingskommunala förvaltningar som på

Rykkinn bibliotek/foto:hege Nouri/ Creative Commons/Bilden har ej samband med denna artikel


Rykkinn bibliotek/foto:hege Nouri/ Creative Commons/Bilden har ej samband med denna artikel

delegation beviljar verksamhets- och projektbidrag inom kultur- och föreningsverksamhet. Det gäller också på chefsnivåer inom de kommunala och landstingskommunala musei-, biblioteks- och teaterverksam-
heterna.

Politiska kulturpolitiska krav på budgetansvar är givna förutsättningar för hållbar kulturpolitik över tid. Politikerna ska också verka för och stå till svars för de politiska mål de gått till val på; det gäller allt mellan principprogram och riktlinjer för tillämpning av grundläggande demokratiska värderingar och målprioriteringar när det gäller exempelvis åldersgrupper och lokala geografiska preferenser. Det handlar om mer eller mindre precist mätbara mål. Kulturpolitiska policydokument som ska vara ideologiskt förankrade ska också garantera att vissa konstnärliga inriktningar, trender och experimentgenrer inte får företräde eller hämmas framför andra. De politiska målen ska bejaka det öppna, det nya och det ännu okända, och detta samtidigt som traditioner och kulturarv måste säkras för framtiden i den politiska viljeriktning som resp parti gått till val på.

Att omsätta ett partis kulturpolitiska program regionalt och lokalt kräver således tydlig färdriktning , brett praktiskt handlingsutrymme och professionell utvärdering. Det kräver administrativ och exekutiv kompetens på chefsnivåerna. I detta komplicerade sammanhang är också tjänstemännens integritet av avgörande betydelse för kulturpolitikens utfall – utan pekpinnar inom vida ramar. Okunniga och klåfingriga politiker som har personliga synpunkter på provokativa, samhällskritiska och obekvämt granskande konstnärliga yttringar göre sig icke besvär.

Genom exempelvis 6-åriga förordnanden kan politiken tillförsäkra sig både självständig kultur- och konstnärlig professionalitet, kameral måluppfyllelse och nödvändigt politiska justeringar i den balansakt som kulturpolitiken alltid är.

Armlängds avstånd mellan politik och konstutövning är beroende av hur kulturpolitiska program skrivs och tolkas. Den offentliga kulturens verksamhetschefer får inte vara kringskurna av pekpinnar samtidigt som kulturpolitikens färdriktning ska vara både tydlig och stark som motkraft mot de extrema krafter som hotar demokratiska värderingar.

Med tidsangivna förordningar på verksamhetschefsnivåerna skulle kulturen som sakpolitiskt område bli tydlig. De politiska utnämningarna skulle vitalisera den offentligt finansierade kulturen men också skydda mot inskränkt instrumentell kulturpolitisk styrning; ökad rörlighet på just denna arbetsmarknad skulle tvinga politikerna att skapa attraktiva chefstjänster för profilerade och drivande professionella arbetstagare. Det övergripande syftet är att organisera den offentliga kulturen – politiskt och exekutivt – som stärker fria och modiga aktörer som vill kväsa extremvänsterns och extremhögerns öppna och dolda agendor som vill använda kulturen för sina egna syften.

Historien har visat att kulturpolitiken inte får lämnas vind för våg i oroliga tider. Från mandatperioderna frikopplade förordnanden på adekvata chefsnivåer inom offentliga kulturinstitutioner skulle bidra till att värna den fria kulturen när populism hårdnar.

Alliansen är också idag – rätt hanterad – en tillgång

25 onsdag Jan 2017

Posted by in Allmän politik

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , ,

Det ny-gamla politiska landskapet sedan ett decennium och det faktum att tre av de fyra som byggde Alliansen är utbytta, kräver någon form av omstart. Förhoppningsvis manar Anna Kinberg Batras senaste utspel dagens Alliansledare att ge väljarna ett förnyat besked om vart de är på väg. Dagens Alliansledare måste nu positionerar sig på ett för väljarna begripligt sätt. Väljarna – och respektive partimedlemmar – behöver få relevanta och kommunicerbara besked om

>>  hur de ser på sitt uppdrag som ledare för ett av Riksdagens oppositionspartier
>>  de är beredda att fälla regeringen Löfven så snart tillfälle erbjuds
>>  de arbetar för sina egna politiska värderingar, reformer och mål oavsett vilka andra partier som stödjer deras sak
>>  målet är ett grundläggande gemensamt valmanifest 2018
>>  hur de inom Alliansen ska samarbeta fr o m nu och fram till valet 2018
>>  man som partiledare efter ett valresultatet som inte ger Alliansen egen majoritet är beredd att förhandla med något av regeringspartierna och därmed hoppa av Alliansen
>>  man som partiledare efter ett valresultatet som inte ger Alliansen egen majoritet är beredd att förhandla med (sd) och därmed hoppa av Alliansen
>>  att om det politiska priset blir för högt går partiet (självklart?) sin egen väg i opposition

Dags för partiledarna och deras strateger att inse att Sveriges politiska landskap nu är ett annat än för bara tio år sedan. Oppositionens ledare som sviker sitt oppositionsuppdrag göder ett hotande politikerförakt. De kommer att dömas som inkompetenta. Statsvetaren Tommy Möller sätter in partiledarnas handlingsutrymme i ett större statsvetenskapligt sammanhang, han skriver:

Statsvetaren Tommy Möller skriver (DI 19ds):

Det finns skäl att erinra om att regelverket sjösattes vid en tidpunkt då det fanns fem partier i riksdagen och att dessa partier då hade varit representerade där sedan ett halvsekel tillbaka. Två tydliga regeringsalternativ stod mot varandra, och bådas förmåga att regera var goda. Stabiliteten var påfallande.
Men med det nya politiska landskap som sedan snart ett decennium finns tycks det parlamentariska regelverket ha blivit obsolet.

Det räcker inte för tre av fyra Alliansledare att bara kräva besked av varandra. Sverige står inför två svåra utmaningar. De tre det berör ska istället använda de till buds stående verktygen som står till buds inom ramen för vårt parlamentariska regelverk

att
>>   – fånga största möjliga andel av den svenska opinionen för sina politiska visioner och mål. Allianssamarbetet är idag – rätt hanterat – en tillgång.

att
>>   – värna vår ännu robusta demokrati i en stormig verklighet genom att över blockgränsen besluta om grundlagsutredning för att säkerställa legitimiteten i vårt parlamentariska system.

Nyttja Vårproppen 2017 för det förra.
Nyttja Valrörelsen 2018 för det senare.