Etikettarkiv: äganderätt

Tål mina fb-lajks allas granskning?

Bildresultat för fb like logo

Djurrättsakvisten Samuel Rostøl tycker att reaktionerna på hotfulla fb-lajks tas på för stort allvar den 11ds på SVTopinion. Han tycker att det är orättvist att andra hotfulla lajks i andra sammanhang inte alltid får lika stora konsekvenser.

Visst, alla ideella organisationer kan som alla andra juridiska personer ha stolpskott i sina egna led och det skadar deras nästan alltid deras sak. Den här gången var det två djurrättsorganisationer som avslöjades.

Den enskildes uppsåt med att lajka är alltid lajkarens egna ansvar. Dess konsekvenser blir olika från fall till fall. Det beror på frågans aktualitet och vilka människor som är engagerad i frågan. Avgörande kan också vara om – men inte alltid – om frågan uppmärksammas massmedialt.

På berörda Djurrättsalliansens och Djurens Rätts vägnar beklagar Samuel Rostøl att de utsatts för skarpa och negativa konsekvenser. Han ser i detta en större skada än att enskilda – i detta fall ideellt organiserade individer – inte tvekar att avslöja sina hotfulla och våldsbejakande böjelser.

Alla ideella organisationer, företag och andra juridiska personer risker alltid att ha stolpskott och rötägg bland sina medlemmar och anställda. Visst, Djurrättsalliansens och Djurens Rätt har enligt Samuel Rostøl tagit avstånd från hotfullt agerande både före och efter de senaste händelserna. Men uppenbarligen inte tillräckligt. Dessa två organisationer behöver, som andra organisationer, agera resolut mot (alla de?) individer som inte följer organisationspolysen och därmed skadar hela sin organisation.

I sin villrådighet skyller Samuel Rostøl nu de skadliga konskvenserna på en slags ensidig massmediagranskning ”från ena hållet”. Det är att ställa fel aktörer till svars. Även om det är enklare att klandra budbäraren än tillrättavisa felaktigt agerande i de egna leden, är det likafullt fel och verkningslöst.

Sociala mediers genomslagskraft och allas vårt agerande på sociala medier diskuteras alltmer seriöst och genomgripande. Det är bra. Det är användarna och mottagarna själva som måste börja kritisera och avvärja hotfulla och/eller våldsbejakande inlägg och lajkningar på nätet.

För Samuel Rostøl, mig och alla andra gäller samma sak: att ställa sig frågan om mitt fb-inlägg och mitt fb-lajk tål extern granskning. Hur svårt kan det vara för en ideell organisationsledning att hålla rent framför egen dörr? Det handlar om att prioritera även bland sina administrativa resurser för att på sikt hålla de ideella visionerna vid liv.

Alliansen är också idag – rätt hanterad – en tillgång

Det ny-gamla politiska landskapet sedan ett decennium och det faktum att tre av de fyra som byggde Alliansen är utbytta, kräver någon form av omstart. Förhoppningsvis manar Anna Kinberg Batras senaste utspel dagens Alliansledare att ge väljarna ett förnyat besked om vart de är på väg. Dagens Alliansledare måste nu positionerar sig på ett för väljarna begripligt sätt. Väljarna – och respektive partimedlemmar – behöver få relevanta och kommunicerbara besked om

>>  hur de ser på sitt uppdrag som ledare för ett av Riksdagens oppositionspartier
>>  de är beredda att fälla regeringen Löfven så snart tillfälle erbjuds
>>  de arbetar för sina egna politiska värderingar, reformer och mål oavsett vilka andra partier som stödjer deras sak
>>  målet är ett grundläggande gemensamt valmanifest 2018
>>  hur de inom Alliansen ska samarbeta fr o m nu och fram till valet 2018
>>  man som partiledare efter ett valresultatet som inte ger Alliansen egen majoritet är beredd att förhandla med något av regeringspartierna och därmed hoppa av Alliansen
>>  man som partiledare efter ett valresultatet som inte ger Alliansen egen majoritet är beredd att förhandla med (sd) och därmed hoppa av Alliansen
>>  att om det politiska priset blir för högt går partiet (självklart?) sin egen väg i opposition

Dags för partiledarna och deras strateger att inse att Sveriges politiska landskap nu är ett annat än för bara tio år sedan. Oppositionens ledare som sviker sitt oppositionsuppdrag göder ett hotande politikerförakt. De kommer att dömas som inkompetenta. Statsvetaren Tommy Möller sätter in partiledarnas handlingsutrymme i ett större statsvetenskapligt sammanhang, han skriver:

Statsvetaren Tommy Möller skriver (DI 19ds):

Det finns skäl att erinra om att regelverket sjösattes vid en tidpunkt då det fanns fem partier i riksdagen och att dessa partier då hade varit representerade där sedan ett halvsekel tillbaka. Två tydliga regeringsalternativ stod mot varandra, och bådas förmåga att regera var goda. Stabiliteten var påfallande.
Men med det nya politiska landskap som sedan snart ett decennium finns tycks det parlamentariska regelverket ha blivit obsolet.

Det räcker inte för tre av fyra Alliansledare att bara kräva besked av varandra. Sverige står inför två svåra utmaningar. De tre det berör ska istället använda de till buds stående verktygen som står till buds inom ramen för vårt parlamentariska regelverk

att
>>   – fånga största möjliga andel av den svenska opinionen för sina politiska visioner och mål. Allianssamarbetet är idag – rätt hanterat – en tillgång.

att
>>   – värna vår ännu robusta demokrati i en stormig verklighet genom att över blockgränsen besluta om grundlagsutredning för att säkerställa legitimiteten i vårt parlamentariska system.

Nyttja Vårproppen 2017 för det förra.
Nyttja Valrörelsen 2018 för det senare.

Jan Björklund (L) och ledarskribenter ännu fast i sprucken åsiktsbubbla

Inkomna (L)- och (KD)-reaktioner nedan efter artikeln.

Sverige står inför två demokratiska utmaningar; politikerförakt och uttjänt parlamentariskt regelverk.

Dags för politiska journalister att börja politisk granskning som påvisar den politiska verkligheten och för Björklund (L) att välja väg.

Idag ser vi att även Centern närmar sig Allianspartiernas ambition att vara den opposition den bör vara. Diskussionen mellan M och C pekar i den riktningen trots Lööfs nödtvungna skarpa anslag. Nu återstår Liberalernas vägval.

Men än blundar många politiker och ledarskribenter för förändringarna i Sveriges politiska landskap och ännu uthärdar för många i förnekelse. Det har gällt hela resan från Decemberöverenskommelsen (DÖ) och dess upplösning till Ebba Busch Thors (kd) besked om att driva opposition i syfte att fälla Löfven fram till dessa dagar då Anna Kinberg Batras (m) accepterat riksdagens sammansättning och ska börja samtala med alla partier.

För partierna i Riksdagen är det naturligt att hålla nykomlingar kort. De undergräver deras de facto deras parlamentariska underlag och i någon mening speglar nykomlingarna opinioner som de etablerade riksdagspartierna inte lyckats fånga. Ny Demokrati var exempel på ett parti som inte passerade nykomlingarnas nålsöga. Men Miljöpartiet och Kristdemokraterna har båda som nya partier ramlat ur riskdagen men återkommit och tagit plats i de etablerades skara – dock med farligt lågt opinionsstöd idag.

Inget nytt i att makten bländar, att politiker tror sig veta bättre än väljarna och att ledarskribenter dömer ”vanliga människor” som politiskt naiva. Alltför många månar om sina positioner mer än att ta sig an de politiska utmaningarna. Det har gällt fram tills idag. Men nu har den trötta och lamslagna rikspolitiken ruskats om, trots att Björklund (L) ännu nyttjar upplösta DÖ som skydd mot den nya verkligheten.

Journalister och analytiker med politik som fokusområde ägnar sig åt politiska spelteorier om hur växande och oönskade väljaropinioner ska kväsas. Deras omsorg om den demokratiska rättsstaten som kan motarbeta extrema vänster- och högerkrafter skulle vinna på mer av krittiskt granskande. Extrema vänster- och högerpopulister tvingas alltför sällan stå till svars. Det är Sjöstedt (v) och Åkesson (sd) svenska exempel på.

Oppositionens ledare som svek oppositionsuppdraget kommer att dömas som inkompetenta och rädda. Statsvetaren Tommy Möller sätter in partiledarnas handlingsutrymme i ett större statsvetenskapligt sammanhang, han skriver:

Statsvetaren Tommy Möller skriver (DI 19ds):

Det finns skäl att erinra om att regelverket sjösattes vid en tidpunkt då det fanns fem partier i riksdagen och att dessa partier då hade varit representerade där sedan ett halvsekel tillbaka. Två tydliga regeringsalternativ stod mot varandra, och bådas förmåga att regera var goda. Stabiliteten var påfallande.
Men med det nya politiska landskap som sedan snart ett decennium finns tycks det parlamentariska regelverket ha blivit obsolet.

Sverige står nu inför två utmaningar:

Att inom ramen för nuvarande parlamentariska regelverk använda de till buds stående verktygen för att

– fånga större andelar av den svenska opinionen för sina politiska visioner och mål. Det var på sådan grund Alliansen en gång bildades. Allianssamarbetet behöver idag – rätt hanterat – inte vara ett hinder. När Liberalerna väl gjort sitt vägval är Alliansen fortfarande vara en tillgång.

– värna vår robusta demokrati i en stormig verklighet genom att över blockgränsen besluta om att utreda vilka grundlagsändringar som behövs för att säkerställa legitimiteten i vårt parlamentariska system.

Nyttja Vårproppen 2017 för det förra och valrörelsen 2018 för det senare.

– – – – – – – – – – – – –
Jan Björklund manade till lugn i alliansen  (se DI idag kl 11:52)

Ebba Busch Thor är glad för att de är tydliga med att någon budgetförhandling inte är aktuell (se DN idag 12:07)

”Flyttskatten” stoppar äldres bostadsbyte som skulle ge unga egen bostad

Unga behöver bostäder.
Många äldre bor kvar för stort, som de vill byta mot mindre och mer praktiskt. Till lagom stort nära vänner och kära. Med hiss och utan trappor och trösklar.

Rationella bostadsbyten bland äldre och yngre stoppas av den s k ”flyttskatten”, det som i lagens mening är reavinstbeskattning vid försäljning av villor och bostadsrätter. Av den drabbas i hög personer som är 67+. Rörligheten på vår monopolbaserade bostadsmarknad drabbar de unga och de gamla allra värst.

Redan 2014 lanserade Nybyggarkommissionen slutrapport 2014 ,med f d statsministern Göran Persson i spetsen, 63 förslag för att få upp bostadsbristen på den politiska agendan. Deras utgångspunkt var enigheten om den då rådande problembilden som i huvudsak består eller förvärrats. Deras fokus på bristande rörlighet på bostadsmarknaden förtjänar att lyftas ånyo – här och nu.

Ökad rörlighet på bostadsmarknaden har en avgörande social och generationsövergripande dimension.

Många äldre bor kvar i stora villor och bostadsrätter trots att de vill krympa sitt boende med adekvata planlösningar för de service- och omsorgsbehov som kommer med åren. Bostadsbyten hindras bl a av brist på mindre bostäder med rimlig kapitalinsats. Och i villa- och bostadsrättsbeståndet kan bara en flytt från en stor till mindre villa eller en bostadsrätt i samma trappuppgång genererar flyttskatt som i många fall gör bytet omöjligt.

I Sverige  var 2006 den genomsnittliga skattekostnaden för att flytta från ett småhus cirka 24 000 euro. Motsvarande siffra i Norge och USA är 6 000 euro. I Sverige omsätts bara 2 procent av småhusbeståndet per år mot 5 procent i Norge och USA. Den svenska flyttskatten hindrar allas vårt behov av olika bostadslösningar i livets olika skeden.

När fastighetsskatten slopades och reavinstskatten höjdes år 2008 minskade de äldres bostadsaffärer kraftigt. Reavinstskatten på försäljning av villor och bostadsrätter ger staten totalt drygt 17,6 milj/år, varav 3,8 miljarder kommer från gruppen 65-74 år som säljer sin bostad och 3 miljarder från gruppen 74 år och äldre. Under en femårsperiod har 70 000 bostadsägare bara i Stor-Stockholm avstått från att flytta.

Mot den bakgrunden föreslår jag att reavinstskatten (”flyttskatten”) på försäljning av villor och bostadsrätter slopas för personer som är 65+. Jag föreslår att reformen genomförs som en solnedgångslagstiftning med 10 års löptid (det innebär att lagen upphör att gälla med automatik om riksdagen inte tar ett nytt beslut i samma ärende).

Det skulle under en tioårsperiod öka äldres möjligheter att skaffa sig ett efterlängtat, mindre boende och frigöra bostäder för unga familjer. Det handlar om en tidsbegränsad övergångsreform med överskådliga konsekvenser i statsbudgeten. Reformen skulle sätta fart på de flyttkedjor som skapar positiva bostadslösningar för unga och gamla i livets olika skeden.

Nu gällande bostadspolitik är ytterligare ett sorgligt exempel på regeringens handlingsförlamning. Och så länge vi har en svag regering och ett största oppositionsparti som visserligen vill regera – inte nu men sen – är det dags för ansvarsfulla övriga partiledare och riksdagsledamöter i opposition att fälla regeringen Löfven i samband med Vårproppen 2017.

Vinsttak hör inte hemma i Sverige

Ilmar Reepalu/Vänsterpartiet/Socialdeomkraterna/Miljöpartiet saknar mod och kompetens att använda den sunda marknadsekomins avkastning som uthållig resurs för dagens och morgondagens demokratiska välfärdsstat.

I vårt marrknadsekonomiska Sverige angriper vi företagsbrister och marknadsstörningar med effektiva och rättssäkra kontroll- och uppföljningsprogram.

Ilmar Reepalu/Vänsterpartiet/Socialdeomkraterna/Miljöpartiet saknar mod och kompetens att använda den sunda marknadsekomins avkastning som uthållig resurs för dagens och morgondagens demokratiska välfärdsstat.

För få minns löntagarfondsstriden.
Ilmar Reepalu, 73 år; har inget lärt av löntagarfondsstriden. Vi som var med och knäckte socialdemokraternas stora socialiseringsförsök för 30 år sedan har nu ett särskilt ansvara att tappa fokus på denna ideologiska vattendelare.

1.   Staten ska skydda och värna den privata äganderätten
Precis som med löntagarfondsförslaget är syftet att vända den privata äganderätten ryggen och omöjliggöra företags fortsatta existens. Samma princip kan i ett senare skede utvidgas till att tillämpas på all företagsamhet.

2.   Alliansen vilar på en gemensam ideologisk grund
Allianspartierna måste nu tydliggöra den ideologiska skillnaden mellan kollektivt, påtvingat statligt ägande och skyddat och vidareutvecklat privat ägande och risktagande som utvecklingens resurs. Sovjets gamla femårsplaner kommer att misslyckas idag och i morgon på samma sätt vi redan sett före Sovjets och järnridåns fall.

3.   Frihet och äganderätt är varandras förutsättningar
Allianspartierna måste angripa vänstern ideologiskt och pedagogiskt avslöja socialismens maktanspråk på det fria näringslivet och därmed på människors frihet och deras äganderätt.

4.   Glöm inte Sossarnas långa och förlamande maktninnehav
Alliansen måste nu framstå som det avgörande ideologiska rättesnöre det är och som sedan andra världskriget lyckades bryta sossarnas över 30år långa maktinnehav.

5.   Ideologisk konsekvens och politiskt resultat väger tyngre  än partitaktik
Alliansen ska inte låta regeringsspekulationer inför valet 2018 urvattna ett samlat angrepp på och villkorslöst avfärdande av socialismen som vinst-taks-förslaget nu är ett konkret uttryck för.

>>>Kommunister, socialister och nationalistiska utopier ska kväsas varhelst de gör inbrytningar i dagens politik.