Inga fler religiösa symboler i våra skolor

Hässleholms kommun lånar ut burkinis i simundervisningen till de flickor som är påbjudna sådan klädsel.

Skolledningen berättar att elever som badar i egna kläder och schalar förorenar bassängen med allt från bakterier till avförings som finns i kläderna.

Skolledningen poängterar sin stadgade uppgift att lära alla elever att simma.

Argumentet att man inte kan låna ut badkläder till alla håller inte. Nytvättade låne-badkläder vore det optimala hygienalternativet.

En framkomlig och mer välkomnande kompromiss vore

-att skolan kräver att eleverna badar i traditionellt västerländska herr- och dambadkläder

-att pojkar och flickor som saknar sådana ska låna av skolan

-att förbjuda bad med vardagsklädsel eller dräktinslag som används utanför simundervisning

På så vis är hygienskälen de bärande motiven liksom den sekulära skolans uppgift att inte påtvinga/acceptera kontroversiella religiösa symboler.

Föräldrar som förvägrar sina flickor simundervisning i vanliga badkläder ska kontaktas av skolledningen. Föräldrarna ska informera om den svenska skolpliktens innehåll och syfte. Frånvaro från simundervisning utan giltiga skäl är samma slag av skolk som annan olovlig frånvaro från undervisning gen. Föräldrarna har ansvar för att skolplikten efterlevs.

Sverige är en sekulär rättssäker demokrati som vilar på de västerländska kristna traditionerna. De traditionella religiösa objekten och symbolerna som århundranden finns, är del vårt lands identitet.

Vi accepterar olika religiösa inslag i det offentliga rummet. Vi ska vara restriktiva mot nya och fler sådana inslag. Det gäller också i simundervisningen med de hygieniska krav som där ska ställas.

Hässleholms skollednings agerande är illa genomtänkt

vilket framgår av länkad artikel.

Jag uppmanar Roger Mogert (s): -Utveckla Kungsträdgården för 2000-talet och placera Apple’s IT-palats på Norrmalmstorg

Etiketter

, , , ,

Till Roger Mogert(s)

Klart att vi som IT-nation ska ha bra marknadsplatser för världens IT/Dator-konsumenter och -leverantörer.

IMG_1347

Men en IT-butik i en citypark är inte optimal prioritering. Här några punkter om vad det gäller:

i) -Kungsträdgården är Stockholms CentralPark, en öppen rekreations- och attraktionspark; inte bara för Stockholmarna, den är också ett Kulturfönster för alla internationella turister – som blir fler och fler. En oas med metropolens citykvaliteter för alla. De  ANRIKA glasskioskerna SKA vara kvar. De byggdes vid då Stockholm hade visionen om en stor citypark av det slag som Kungsträdgården har förutsättningar att bli fullt ut på 2000-talet.

ii) -Tvärtemot planerna att bygga IGEN ytan mellan parken och Hamngatan ska den ytan ÖPPNAS och flankeras av glasskioskerna tillsammans med en ev ytmässigt lämpligt dimensionerad restaurang.

iii) -Flytta IT-palatset till Norrmalmstorg. Klart vi som IT-nation ska välkomna ett IT-platsa på RÄTT PLATS.

iv) -Norrmalmstorg är knutpunkten som övergavs. Här stannar inga bussar och spårvagnar. Väck torget till liv genom att flytta IT-palatset hit – som med en ny och stor öppen yta mellan Kungsträdgården och Hamngatan blir ett öppet sammanhang från Strömmen ända bort till Norrmalmstorg. Trafiksaneringen och SL-hållplatsen Kungsträdgården knyter redan nu samman ytan med små justeringar (refuger/parkträd/utsmyckning).

v) – Ett Norrmalmstorg med nuvarande servering, nuvarande torghandel och ett IT-palats blir en attraktiv knutpunkt till gagn för Stockholms Pretigekvarter för världens modemärken på Biblioteksgatan och BirgerJarlsgatan

vi) -BirgerJarlspassagen – en undanskuffad stadspärla från början av förra seklet kan åter komma till heders genom ökad närhet till gångstråk och ett levande Norrmalmstog.

Roger Mogren, utvärdera helhetskonceptet ovan! Ta gärna mina förslag som dina.

/Ulf Lönnberg, KDS gruppledare i Stockholms Kulturnämnd.

Det är skillnad på nyttig och onyttig konst

Etiketter

, , ,

Statstelevisionens kulturkritiker Dennis Dahlqvist råder politiker att på sjukhusen satsa på trädgårdar istället för konst.

I ett nyhetsinslag (SVT, 1 aug) är Dennis Dahlqvist kritisk till vissa politikers förhållningssätt till ‘vård och omsorg’ av offentlig konst. Det handlar om konst i sjukhus och vårdinrättningar som sällan eller aldrig inventeras. Uppenbarligen försvinner konstverk och rutiner för tillsyn finns sällan eller inte alls. Syrligt kommenterar Dennis Dahlkvist att politiker kanske tycker att det är roligare att köpa in konst än att ta ansvar för den. Han har en poäng.

På den kommunala nivån i Stockholm har vi dock en tydlig rollfördelning, I huvudstaden ansvarar Stockholm konst för inköpen och Stadsmuseet för skötseln. Liknande modeller kommer säkert att tillämpas på flera håll i landet ju mer denna viktiga fråga uppmärksammas.

Men Dennis Dahlqvists spekulation om politikers bevekelsegrunder för att satsa på konst i sjukhus och vårdinrättningar leder helt fel. Tvärsäkert påstår han att konst inte har någon läkande eller terapeutisk verkan. Det finns ingen forskning som visar motsatsen, säger han. Bättre då, tycker han, att satsa motsvarande pengar på att göra trädgårdsanläggningar runt sjukhusen, som enligt de forskningsreferenser som Dennis Dahlqvist väljer, har läkande effekter.

Det finns studier som visar att exempelvis bildsamtal med äldre i åldern 70 – 97 år har positiva hälsoeffekter såväl psykologisk som fysiologisk karaktär. Så, som alltid, går det att hitta referenser som stödjer den uppfattning man själv vill torgföra.

Konstkritikern Dennis Dahlkvist gör med sitt uttalande missvisande värderingar av olika konstformer. I konsekvens med hans tyckande om ”nyttig konst” vore det effektivt att beröva vårdtagare och personal alla konstupplevelser så länge de är inomhus. Alldeles oavsett eventuella läkningseffekter ska självklart även sjukhusmiljöer utsmyckas med kvalitetskonst i olika former.

Själv har jag mest erfarenhet av att i budgettider argumentera för konstens värden för sin egen skull. Det är mitt förhållningssättet för att garantera människors förutsättningar för att uppleva – eller förbise – verk och former utifrån sina egna preferenser, intressen, behov och nyfikenhet.

I de fall konstens nyttoaspekter diskuteras i politiska sammanhang ska vi se upp. I alla tider har det funnits politiker som vill använda konst och kultur för egna syften. Det kan handla om personkult eller om att omdana samhället. Det senare är vår kulturminister Alice Bah Kunke ett levande exempel på: Hon vill göra kulturen till en ”fjärde kraft” som ska ta sig an jämställdhet, normer och demokratiuppbyggnad enligt hennes ideologiska definitioner. Oavsett om enskilda politiker tror på eller har belägg för viss nyttoeffekt av offentlig konst ska utgångspunkten vara att säkra konstens egenvärde.

Statstelevisionens kulturkritiker Dennis Dahlqvist råder politiker att i sjukhussammanhang satsa på parkanläggningar utomhus istället för konstnärlig utsmyckning inomhus. Ett kvasivetenskapligt vägval som inte anstår den annars så kompetente och progressive Dennis Dahlqvist. Att ställa arkitektur mot exempelvis bildkonst i ett medicinskt nyttoperspektiv devalverar konsten. Kulturpolitiska budgetprioriteringar av offentlig konst utifrån största möjliga medicinska nytta ska inte förekomma. Vetenskapliga studier om sådan nytta av konst och kultur ska beslutas och finansieras av berörda sakpolitiska ansvarsområden.

Konstverk som köps in efter sådana kriterier ska recenseras som den ”medicinskt nyttiga konst” de ger sig ut för att vara. Om konstkritikern Dennis Dahlqvist är kompetent även för sådana analyser får framtiden utvisa. Viktigt dock att han och alla andra konstkritiker talar om för oss när det är fri konst och när det är förment nyttiga konstuttryck de analyserar.

Själv fortsätter jag att hålla på boskillnad mellan nyttig och onyttig konst, med de skilda kriterier vi har att beakta i båda fallen.

Ulf Lönnberg
Gruppledare för Kristdemokraterna i Kulturnämnden i Stockholm

Värna dem som byggde vårt land!

Etiketter

, , , ,

Gunbritt Parsmo är leg sjuksköterska och synpedagog med mångårigt engagemang i Kristdemokraterna och i dess Seniorförbund. Här är hennes politiska resebrev från ”Fädrens spår för framtids segrar”.

Det är helt ofattbart att övriga partiers seniorer med tystnad kan invänta egna
åldersdiskrimineringar.

Jag har hos närstående sett vad som händer vid kommunens omhändertagande. När vi faller inom kommunens ”omsorg” då är våra egna sorgedagar komna.  Det egna hemmet övergår till ett äldreboende där hemtjänsten har sin tjänst i vårt hem som blir tjänstemännens arbetsmiljö.

Anhöriga beklagar att de har förlorat sin hemmiljö, när c: a 30 olika personer per vecka arbetar och förändrar det som varit vårt hem.

Under snart 25 år har Kristdemokraternas Seniorförbund påtalat äldresituationen i vårt land men omgivningen är ganska hörselskadad.

Ädelreformen blev en äldrereform till skada för äldre. Äntligen har yngre förmågor framträtt, som både lyssnat och förstått vad Sveriges äldreliv handlar om.

Det handlar om att Mänskliga Rättigheter avslutas vid viss ålder och därför bör Mänskliga Rättigheter för äldre bli verklighet. Även om detta också borde skett för 25 år sedan i samband med Barnkonventionen.

Jag har nyligen vistats några veckor i stimulerande fjällbygd.  ” I fädrens spår för framtids seger ” är det tydliga valspråket.Av fädrens spår från 1521  blev landsförändringar.  Av spåren från 1924  blev personlig segerkrans.

Alla vi seniora kristdemokrater är verkligen i behov av kraftsamling av vår äldrepolitik.  Vid minnesstenen upprest 1904 till minne av Gustav Vasa lyder texten:

” Om du vill blifa vår Härhöfvidsman så följer båd gammal och ung. ”

Om  svensk äldrepolitik 2018 går i de spåren att värna dem som byggde ländet då följer vi Härhöfvivsmannen i spåren.

Gunbritt Parsmo

Gäckande livserfarenhet

Etiketter

, , , , , ,

Äldre som beklagar sig över att vara undanskuffade av yngre levnadsglada och kompetenta människor har sällan fog för sitt missnöje.

De som klagar är ofta samma personer som hellre tittar bakåt i en för dem obegriplig nutid. Dessa äldre tycker att de unga inte förstår värdet av deras livserfarenhet.

Självklart har vi äldre i mångt och mycket viktiga insikter att dela med oss av, till varandra och till de unga. Men allt kunnande, all erfarenhet har inte samma värde. Det är den för generationer bärande livserfarenheten vi har skyldighet att vårda och föra vidare.

Det handlar om våra egna lärpengar och våra självförvärvade färdigheter som vi också ska dela med oss av.

Vi äldre måste skilja på det kunnande och de livserfarenheter som har lång cyklisk giltighet från de kunskaper och kompetenser som för oss är nya och helt nödvändiga i allas vår nutid – här och nu. Mycket av dagens nyttiga sakskicklighet är färskvara med tidsbegränsad tillämpning. Utvecklingen går snabbare nu än när vi var unga.

Tekniska lösningar, kommunikation, politikens förlopp, trender och moden är bara några exempel på samhällsområden där vi äldre under vår livstid upplevt en konkret tempoökning. Men tempoökningen i sig, underminerar inte värdet av gårdagens och gångna tiders genuint hållbara livserfarenhet.

Låt oss – i första hand vi äldre – lära oss att förhålla oss till vår egen och de ungas livserfarenheter med respekt över generationsgränserna och vi ska upptäcka att de ungas nyfikenhet, förståelse och t o m respekt i de allra flesta fall finns mitt framför oss.

Med tydliga definitioner, med åtskillnad mellan ”livserfarenhet” och ”livserfarenheter” blir det lättare att förstå, försvara och förklara skyddsvärda erfarenheter för våra barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Av de senare kommer varannan att uppleva sin 100-årsdag, det ställer också livserfarenheter i nytt ljus. Dessa två definitioner stödjer jag mig på, och de fungerar för mig (psykologiguiden.se):

Livserfarenhet (eng: life-experience, experience of life): Allmänt vad man upplevt som människa under ens hittillsvarande liv. Att ha livserfarenhet innebär att man får en bättre förståelse för sådant som man möter i vardagen och i sådant yrkesarbete där kontakter med människor spelar stor roll.

Livserfarenheter (eng: life experiences): Vad människor upplevt under sitt liv och som präglat deras uppfattningar, attityder, värderingar och förväntningar eller på annat sätt påverkat dem i såväl positiv som negativ riktning.

Mot denna bakgrund ska vi äldre varsamt stävja ungdomens övermod när det är till deras förfång – men inte när det öppnar nya dörrar för dem, oss och kommande generationer.

Fel och rätt om islams positionering inom UNESCO

På FaceBook cirkulerar (i mitt flöde för ngn dag sedan) en falsk nyhet om att UNESCO efter en studie utfärdat ett diplom (4/7 -16) som intygar att Islam är ”världens mest fredliga religion”. Intyget ska enligt de falska uppgiftslämnarna användas som information på anslagstavlor olika sammanhang. Bild av det falska intyget:

Redan den 11 juli -16 dementerar UNESCO påståendet att de skulle ha utfärdat intyget. 

Att ett FN-organ skulle agera så flagrant är i och för sig är inte troligt men uppgiften har ändå spridits. 

Det är däremot ett faktum att i UNESCO:s Common Framework for the 21:st Century finns skrivningar som undergräver FNs starka fokus på individens rättigheter i de allmänna förklaringarna om mänskliga rättigheter.

Något som i praktiken förskjuter balansen mellan individens rättigheter gentemot staten och statens rättigheter gentemot individen. I antologin Mänskliga rättigheter och religionsfrihet redogörs för det islaminspirerade inflytande som flera medlemsstater verkar för.

Religionsfrihet står inte högt på den politiska agenda här hemma i Sverige. Vi behöver nu mer aktivt, självständigt och med större intellektuell hederlighet försvara vår sekulära rättsstats värderingar som vilar på kristna traditioner.

Ingen religionsurkund ska eller kan fullt ut tillämpas i en västerländsk, rättsstatlig demokrati. Men gemenskap och ansvar individer och frivilliga kollektiv emellan ska inspireras av – i vårt fall – kristna idé- och kulturtrationer.

Det finns en konstitutionell konfliktyta mellan de västerländska demokratiernas styrelseskick och de stater som direkt eller indirekt göder våldsbejakande islamism.

 Efter andra världskrigets ödeläggelse och i utarbetandet av FNs mänskliga rättigheter låg tonvikten i hög grad på individers rättigheter och statens skyldigheter. 

Svenskt FN-engagemang i allmänhet och inom FN-organet UNESCO i synnerhet, kräver tydligt agerande för rättssäker balans mellan individens rättigheter gentemot staten och statens rättigheter gentemot individen. Den balansen upprätthålls också av att religionsfriheten tolkas och tillämpas som en av den sekulära demokratiska rättsstatens fundament. I den kontexten ska det inte finnas utrymme för islamsk särpositionering.

Ärkebiskopen och Statsministern vs politik

Etiketter

, , , , ,

I replik (DN) till Ärkebiskopen m fl värnar jag rågången mella politik och religion och försvarar jag religionsfriheten


Länk till repliken

—————

DN Debatt. ”Religion kan leda människor ut ur våldsbejakande extremism”

”Skiljelinjen mellan våldsbejakande och fredliga ideologier går ofta rakt igenom olika religiösa traditioner och politiska ideologier, inte mellan den ena och den andra, skriver Salahuddin Barakat, Anna Carlstedt, Antje Jackelén och Aron Verständig.” Länk tilldebattartikeln

———–

Statsminister Stefan Löfven vill påverka svenska prästers plikter. Om detta skrev jag i Dagens Sammhälle (27e juni) under rubriken

”Stefan Löfvens uttalande kan trigga islamister”

———–

Stefan Löfven, du är på väg mot konstitutionell grundstötning när du lägger dig i Svenska kyrkan. Den måste skiljas från staten fullt ut – tillsätt utredning nu!

Etiketter

, , ,

En stat utan religionsfrihet är ett hot mot genuint övertygade religionsutövare och de som vill slippa religiöst påtvingade integritetskränkande normer. En stat utan fungerande religionsfrihet är ingen fullgod demokrati.

Den 27/6 skriver jag om detta på Dagens Samhälle under rubriken

”Stefan Löfvens uttalande kan trigga islamister”

__________________________________________________________________________________

Sossarnas korporativism dammas av. Stefan Löfvens (s) krav på att Svenska kyrkans präster ovillkorligen ska viga samkönade par är en felriktad och föråldrad nyttomaximering av korporativism som partipolitisk maktbas. Löfven och hans stab måste läsa på om sekulära statsskick.

Den 25/6 skriver jag om detta under rubriken

”Bryt ALLA band mellan staten och Svenska kyrkan”

___________________________________________________________________________________

Kyrkovalet liknar men är inget politiskt val. Många av Nomineringsgrupperna har dock direkta eller indirekta kopplingar till de politiska partierna. För oss som inte är medlemmar i Svenska kyrkan och som värnar den sekulära rättsstatens grundlagsfästa religionsfrihet med samma skyldigheter och rättigheter för alla trossamfund är Svenska kyrkan en otidsenlig som måste ses över. Åter dags att jobba för att skilja Svenska Kyrkan från staten och skippa det kvasipolitiska kyrkovalet.

Den 9 sept 2013 skrev jag om detta under rubriken

”Inga partipolitiska månglare i Svenska kyrkan”

 

Bryt ALLA band mellan staten och Svenska kyrkan

Etiketter

, ,

Stefan Löfvens (s) krav på att Svenska kyrkans präster ovillkorligen ska viga samkönade par är en felriktad och föråldrad nyttomaximering av korporativism som partipolitisk maktbas.

Löfven och hans stab måste läsa på om sekulära statsskick.

Såväl många kyrkoaktiva som de flesta av oss alla som inte är samfundsanslutna/religionsutövare varken i Svenska kyrkan eller annorstädes anser  att resterna av det gamla statskyrkosystemet ska skrotas fullt ut.

Tidningen Dagen har i denna fråga rensat föredömligt i debatten. Elisabeth Sandlund har rätt i, att i fallet Svenska Kyrkan är grundproblemet gällande äktenskapslagstiftning. Sverige behöver en äktenskapslagstiftningen med en obligatorisk civilrättslig procedur för själva vigseln. (Svenska kyrkans vigselplikt ska självklart dras in)

Svenska Kyrkan ska hantera sina frågor själv inom gällande lagar.

På FaceBook diskuteras frågan nu livligt. Där finns exempel på hur viktigt det är att  hålla rätt fokus i argumentationen. Och så som så ofta på sociala medier skenar argument och påståenden iväg långt utanför själva sakfrågan.

Socialdemokraterna ser Svenska kyrkan som en ”folkrörelse” bland alla andra i deras korporativistiska maktstrukturer.

Driv därför denna fråga som den renodlade religionspolitiska fråga den är om religionsfrihetens rättigheter och skyldigheter. Det sker effektivast utan religiöst färgade förtecken. De som i sina inlägg återger sina bibeltolkningar missar fokus på politiken. Här ska åtskillnad mellan politik och religion upprätthållas.

För mig som medborgare med de kristna värderingarna och traditionerna som inspiration och vägledning är viktigt att inte med detta mitt ställningstagande varken behöva kritisera eller avfärda de argument som med religiösa förtecken och ordvändningar skymmer sikten för huvudfrågan: Bryt ALLA band mellan staten och Svensks kyrkan.

Låt oss försvarar den religionsfrihet som varje demokratisk rättsstat ska garantera. Förminska inte det opinionsarbete med religiöst känslomässiga uttryck.

Stefan Löfven främjar med sitt uttalande förekommande teokratiska utopister i kristna, muslimska andra religiösa rörelserna som inte skiljer på politik och religion.