Generationsgemenskap

GENERATIONSGEMENSKAP — som jag ser det…

Generationsgemenskap skapar i sig och av egen kraft ökad trygghet för alla. Flergenerationsperspektivet ska beaktas i alla politiska beslut. Dagens generationer lever i flera avseenden i olika världar. Unga, vuxna och äldre har inte likartad kunskap, gör inte likartade kulturval har inte likartade tidsbegrepp och de har olikartade planer och visioner. Det är öppenhet för och nyfiken på olika åsikter, erfarenheter, kunskaper och talanger som förenar människor oavsett ålder, etnicitet och livsåskådning. Alla som öppnar sitt sinnelag växer som människa.

– Vi vuxna har att ta individuellt ansvar för att vägleda nästa och nästkommande generationer i allt från normer till bildning.

Barn idag kan inte nyttja mor- och farföräldrars kunskap på det sätt som var möjligt när dagens mor- och farföräldrarna var små. Men äldres livserfarenhet – om än med delvis annat innehåll – är alltjämt ett nödvändigt och verksamt kitt för allas vår sunda gemenskap över generationsgränserna. Än snabbare utveckling och allt längre livslängd skapar nya förutsättningar. Idag behöver vi över längre tid vidareutveckla och vårda en mer kvalitativ flergenerationsgemenskap.

Åldringens självskrivna status ersätts efter hand av ett för unga och gamla mer relevant erfarenhetsutbyte – utöver de band som de personliga relationerna sedan länge genererar.

Tidens förändringar uppfattas – och är – allt snabbare. Men sedan industrialismens genom brott har varje generation kunnat uppfatta stora skillnader i livsvillkoren under sin egen livstid. En utveckling som gör detta ännu tydligare på individnivå är vår allt längre livslängd.

Flickor som föddes 2008 beräknas i genomsnitt leva i 83,2 år, pojkarna 79,1 år. Motsvarande siffror för dem som föddes under 1900-talets första decennium var för flickor 56,9 år och för pojkar 54,5.

Gamla tiders vördnad för de som hann bli gamla har i vår kulturkrets förbytts mot en spektakulär ungdomskult som måhända redan börjat ompröva sig själv. Ty på de senaste 20 åren har de som är 90 år och äldre redan tredubblats. Andelen seniorer (55+) kommer att öka från 28 % till 35 % under de kommande 20 åren. Det handlar om en stabil förändring av befolkningsbilden.

Erfarenheter, förväntningar och visioner hänger nära samman med den utveckling som vi alla är delaktiga i. Idag byggs kärleks- och familjerelationer, kamratkontakter och umgänge på nya sätt och med andra ingångsvärden än förr. Ungas och äldres praktiska verklighetsuppfattning och intresse för livsåskådningsfrågor ser också olika ut.

Den som exempelvis föddes 1982 (”ung vuxen”)
– har aldrig ägt en femöring och kommer knappast ihåg sedlarna som ersatts av guldtiorna.
– har alltid öppnat läsk- och ölglasflaskor med kapsylöppnare
– har alltid haft AIDS i sin begreppsvärld
– har sett snö söder om Gävle högst fem gånger
– minns inget annat än att det alltid varit lag på att använda bilbälte – även i baksätet
– har alltid sett Kungen som en pappa med tre barn
– har MTV alltid funnits
….. osv

Sin livserfarenhet till trots tänker äldre inte alltid på vilka hållpunkter i smått och stort de – rent kronologiskt – egentligen har gemensamt med de yngre. När yngre uppgivet suckar över äldres misstroende mot deras insikter och livsval är det inte utan skäl. Bilden skiljer sig mycket åt över bara en generationsgräns.

Om fem år beräknas 35 procent av de som nu är i förvärvslivet ha gått i pension. Men statistiken visar också att de som går i pension kommer att ersättas av 40-talisterna och följande generationer i accelererande takt, med t o m fler än de som lämnar arbetslivet.

Allt fler engagerar sig i olika samhällsfrågor i allt yngre åldrar samtidigt som de äldre vill, kan och ska vara med i händelseutvecklingen. I frivilligorganisationerna
finns oprövade resurser för samhällsnyttiga och generationsövergripande insatser. Det har blivit svårare att finna människor vill binda upp sig i traditionellt föreningsarbete men det har aldrig lagts ner så mycket tid på frivilligt arbete som idag. (”Medborgarnas insatser och engagemang i civilsamhället”, justitiedepartementet 15/11 2005). Här finns spännande utmaningar helt i linje med kristdemokratins människosyn och förhållningssätt till individuellt ansvarstagande.

Politiska sakområden som kommer särskilt i fokus är
– ett utbildningsväsende som hävdar sig i internationell konkurrens
– ungdomar ska utbildas för att se anställning och företagande som likvärdiga förvärvsalternativ
– stark företagsamhet och livskraftigt näringsliv är ett mål i sig för att skapa uthållig välfärd
– fritt, spritt och personligt ägande ska främjas
– ett robust pensionssparande med inslag av personligt ansvar
– valfrihet och resursutrymme för olika boendeformer under livets olika skeden
– premiering av individuell förebyggande frisk- och hälsovård
– juridiska och skattemässiga regler som ger stort handlingsutrymme och nya resurser för det civila samhällets aktörer
– korporativa maktstrukturer ska omprövas
– planering ska präglas av individuellt ansvartagande och effektiva resurser för en hållbar miljö
– Politisk stimulans och ekonomiska resurser ska garantera att kulturen och konsten kan verka som obundna samhällskritiker och fria samhällsvisionärer.

xxx

vvvvvvvvvvv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s