Från tidigare år i förvärvs- och föreningsliv är vi några personer i fyra olika konstellationer som träffas en gång per år. P g a Covid 19 gjorde vi uppehåll förra året. Nu i juni har jag haft de fyra lunchträffarna. ..
Vi kände igen varandra, inge större förändring på två år. Förutom intrycken från pandemiåret dryftade vi de olika frågor som vi särskilt brukar ta upp – smått och stort med allvar och skratt.
Men att jag för första gången missade ett sådant lunchmöte, blev uppringd och kom 40 min för sent, det var ett pinsamt tecken på att tiden ändå gått sedan sist. Tänk tankspriddhet. Vid två av luncherna framträdde livets faser tydligare.
Shakespeare noterade på sin tid i komedin ”As You Like It” sju livsskeden. Låt oss se på dem som de tidsmarkörer som vi idag känner oss i:
1 Spädbarn (idag: förskoleåldern?)
2 Skopojke (idag: Utbildning, fortbildning?)
3 Älskare (idag: ungdomsår?)
4 Soldat (idag: förvärvsliv?)
5 Rättvisa (idag: mogen ålder?)
6 Hög ålder (idag: ålderdom?)
7 Tankspriddhet och närmare döden (idag: åldersförändringar och insiktsfulla tillbakablickar?)
På Shakespeares tid var livslängden ungefär 60 år. Av de 308 barn som föddes i Sverige på nyårsdagen i år kommer flera att bli 110,2 år. Hur kommer deras livsfaser att utvecklas? Blir de fler 8, 9, 10 osv eller blir Shakespeares sju livsfaser desamma men längre och mer utdragna över tid?
Våra samtal om vår hälsa och om några personer i vår krets som gått bort rymdes väl inom Shakespeares faser 6 och 7.
Samtalet om barn och barnbarn gällde generationerna som ännu har långt till pensionen. De unga vuxna gör sin avstamp i bostads- och förvärvskarriären. I framtiden kommer det bli vanligt att våra barn och barnbarn göra flera karriärer – i förvärvslivet och med nya privata prioriteringar. I huvudsak kommer de att göra ett eller flera inspirerande och modiga spårbyten.
Shakespeares faser 4 och 5 kommer således förlängas med ett slags 4a med 5a. Samtidigt blir det allt viktigare för individen att själv förmå söka och hitta egna fokusområden att brinna för. Alla kommer inte vara lika flexibla och nyfikna genom åren. Beroende på arbetsmarknad, företagskonjunkturer och möjligheter till fortbildning och återupptagna universitetsstudier kommer det bli större variation mellan grupperna i den ”övre medelåldern”. Livet kommer inte att uppfattas som rättvist (Shakespeares fas 5) av de som fastnar, hålls tillbaka eller inte har de förutsättningar som kommer att krävas.
I den bästa av världar kommer föreningsliv – i nya tappning – och sociala insatser – vidareutvecklade från folkhemmets kollektivism – att ge de svagaste på mental och fysisk optimal livskvalitet.
Redan idag ägnas det offentliga samtalet åt människors tilltagande och ofrivilliga ensamhet med psykosociala konsekvenser för de drabbade. Här behöver vi dock sätta en tydlig gränslinje mot politikens inblandning i den enskildes liv.
Shakespeares faser 2, 3 och 4 (idag: skolålder, ungdomsår, förvärvsliv?) har efter WW2 omdanats med en ungdomskult som vi alla har att förhålla oss till.
Ålderdomen (Shakespeares fas 6) ska vi unga-äldre nu själva ta oss an socialt, politiskt, existentiellt med samma iver som vi som unga vuxna tog oss an vår framtid.
Individer under 18 år är per definition barn i internationella konventioner. I Sverige blir de myndiga vid fyllda 18 år samtidigt driver vissa samhällsdebattörer sänkt rösträttsålder till 16 i kommunvalen.
Det finns inga åldersgränser uppåt för medborgaransvar och samhällsengagemang. Människor lever friska allt längre för att under den sista – relativt – korta tid som kräver nya tidsanpassade, tillräckliga och värdiga resurser för de som är våra allra äldsta.
Femgenerationssamhället är redan här. Spännande att se hur dagens unga kommer att hantera sin framtid och ålderdom. Spännande blir det också när de själva upptäcker att de lever i morgondagens 5-6-generationssamhälle.
Kanske några unga vuxna kan vidga perspektiven på någon av årsträffarna nästa år.
Ulf Lönnberg 