Bra att Biskop Fredrik Modéus blickar utåt och försvarar sund religiositet i det sekulära samhället.

Biskop Fredrik Modéus

Han skriver: ”En sekulär stat måste i barnkonventionens anda skapa förutsättningar så att frisk andlighet och sund religiositet kan spira överallt i samhällslivet. Som vuxna har vi ansvar för att de religiösa traditionernas livstolkning görs tillgänglig och levande för nästa generation” (Smålandsposten 24/12 2019).

Att beskriva vad som är frisk andlighet i samfundsvärlden är i första hand en fråga för de olika religionernas trosutövare och ledare.

Men Modéus duckar för problemen med de religiösa ledare och trosutövare som i sin religions namn påtvingar samhället sedvänjor, normer och t o m levnadsregler som är kopplade till religiöst fastställda straffpåföljder för de som inte lyder. Att i religionsfrihetens namn kräva klädkoder och könsseparation på gator och torg överskrider med råge den religionsfrihets rättigheter och begränsningar som Sverige som sekulär, demokratisk rättsstat ska acceptera framgent. Tvångsgifte i Sverige eller utomlands under familjens hot om våld hör heller inte hemma i vår civilisation och rättsstat.

Under 2020-talet behöver vi en ny religionspolitik för att upprätthålla och bygga vidare vårt land på den västerländska judisk-kristna traditionen som tjänar oss väl. Inte minst i Barnkonventionens anda ska extremistiska och våldsbejakande religiösa krafter kväsas med demokratiskt politiska medel.

Att i religionens namn vilja ändra vår rättsordning och införa sharialagar är en politisk aktion som ska bemötas med politiska argument. Här har våra riksdagspartier mer att göra för att försvara och upprätthålla vår demokrati.

Men med biskop Fredrik Modéus’ politiska analys blir barnkonventionen alla barns räddning även från ”osund religiositet” med tvång och hedersförtryck. Men utan politisk vilja och utan en reglerad religionsfrihet med rättigheter och begränsningar räcker inte barnkonventionen hela vägen fram.

Föräldrars slöjtvång på sina skolbarn, deras krav på könsseparerade badtider, troende muslimers krav på böneutrop, informellt månggifte, parallell rättsordning inom klanerna är företeelser som inte hör hemma i vår demokrati.

Jag håller med Fredrik Modéus, vi vuxna har ”ansvar för att de religiösa traditionernas livstolkning görs tillgänglig och levande för nästa generation”. Det innebär att vi med barnkonventionen inte ska avhända oss rätten att upprätthålla adekvat religionsfrihet med begränsningar som skyddar alla barn mot den extremism som står att finna i de religiösa urkunderna oavsett religionsinriktning.

Ulf Lönnberg, religionspolitisk debattör, gav nyligen ut pamfletten ”Utan religionsfrihetens rättigheter och begränsningar ingen demokrati”.

Länk till Biskop Fredrik Modéus debattartikel ”Barn har rätt till andlig utveckling” http://www.smp.se/article/barn-har-ratt-till-andlig-utveckling/