Etiketter

, , ,

I
Med naturrätt förstås att det existerar rättsprinciper som är inympade i människans natur. Detta genom någon form av gudomligt ursprung eller genom någon övernaturlig, ickereligiös, grundläggande existentiell förutsättning för naturen och livet.

1900-talets ideologiska och politiska utveckling i Sverige har präglats av uppsalafilosofin med Axel Hägerströms (1868 – 1939) influenser.

Det är på de influenserna som rättspositivismens princip vilar. Enligt den principen behandlas rätten som en konstruktion. Därmed är rätten inte grundad på en universell moral. Rättspositivismens motsats är i högre eller lägre grad naturrätten.

II
I Sverige har den rättspositivistiska traditionen ett starkt fäste. Efter andra världskriget när de demokratiska partierna åter formerade sig ute i Europa fanns naturrätten där som ett kulturellt arvegods. Den tyska författningens portalparagraf har förankring i den naturrättsliga filosofin.

III
All lagstiftning är i någon mening värdeorienterad. Vi utgår från att alla ska vara lika inför lagen, att majoritetsbeslut ska garantera rättssäkerhet för minoritet och opposition. Tanke- och åsiktsfrihet ska skyddas. De utgångspunkterna förutsätter en målinriktad lagstiftning.

Medborgarna kan inte garanteras några rättigheter eller avkrävas några skyldigheter utan lagstiftning. Filosofiska, moraliska och religiösa tankefigurer ska verka som inspiration i de ideologiska och partipolitiska idéarbetet för materiella och immateriella visioner och mål. De politiska vägvalens tillämpning förverkligas i hög grad genom lagar och förordningar. Samtidigt förutsätter den humanistiska och öppna rättsstaten att politikerna själva förstår att bevaka och hålla politikens gränser för statens och hela samhällets bästa.

IV
När den engelska filosofen John Locke (1632-1704) ger sin syn på behovet av en konstitution i ”Two Treatises of Civil Government” 1690 hänvisar han till aposteln Paulus brev till Romarna, 13:e kapitlet 16:

ty överheten är en Guds tjänare, dig till fromma. Men gör du vad ont är, då må du frukta; ty överheten bär icke svärdet förgäves, utan är en Guds tjänare, en hämnare, till att utföra vredesdomen över den som gör vad ont är.”

Oavsett med vilka ingångsvärden John Locke tolkas och tillämpas idag, kan naturrätten inte legitimeras som politikens och rättsstatens instrumentella kompass för konkret sakpolitik i dagens sekulära och demokratiska rättsstater.

Det är inför väljarna som politikerna ska ställas till svars. Medborgare och politiska ledare må ställa sig själva till svars inför sina egna moraliska och filosofiska gudar eller sina livsmål med eller utan tolkningar av religiösa urkunder.

Lagstiftarna – parlamenten – har att agera inom FNs konventionsbunda religionsfrihet med dess rättigheter och begränsningar och inom ramarna för FNs konventionsbunda åsikts- och yttrandefriheter.

V
Det råder emellertid en spänning mellan FNs och UNESCOs syn på hur religionsfrihet ska definieras och tillämpas. I den kontexten talar man om ´asiatiska värden´ i gränssnittet mellan politik och religion. UNESCO accepterar religiösa urkunders inverkan på staten och rättssystemet på ett sätt som inte ryms inom FNs allmänna förklaring om mänskliga rättigheter och inom FNs religions- och åsiktsfrihet.

I UNESCOs Gemensamma ramverk för 2000-talet fastslås (min översättning): ”Utan ordning råder anarki; utan autonoma samhällen förvandlas regimer till auktoritära stater. Vi måste sträva efter jämvikt mellan individuella rättigheter och omsorg om det det gemensamma bästa, så att individers rättigheter och respekt för varandra i gemenskapen upprätthålls.”

Västvärldens traditioner och FNs definitioner av fri- och rättigheter genomsyras av ett strikt fokus på individens rättigheter som, enligt UNESCO, strider mot grundläggande värden i Asien. Enligt traditionen i Asien utgår individens rättigheter och skyldigheter i första rummet gentemot gemenskapen, gruppen, tillhörigheten.)

VI
I Kairodeklarationen från 1999 har ett antal asiatiska länder reserverat sig mot FNs religionsfrihet. I många asiatiska länder finns islam som ett element i statsförvaltningen. Saudiarabien har t o m slagit fast att de inte känner sig bundna av FNs religionsfrihet i de stycken den strider mot koranen. (Obs enl FN står inga nationella lagar över religionsfriheten.)

Politikens förhållningssätt till religionen (islam) är i Asien ett annat än till politikens förhållningssätt till religionen (oavsett vilken religion det gäller) i de västerländska, sekulära demokratiska statsskicken. I Asien avvisas inte religiösa källor och dogmer som legitima källor för politikens utformning.

VII
Den västerländska, kristna traditionen har tjänat och tjänar västerlandet väl som ideologisk kompass. Det gäller sakpolitiskt och olika ideologiska vägval i politikens sekulära diskurs. I det perspektivet tillför naturrätten inget i lagstiftningsarbetet, för att skapa och upprätthålla ett från statsmakterna oberoende och rättssäkert rättsväsende över tid.

Tvärtom kan naturrätten komma att nyttjas för att legitimera de islamska strömningar i vårt land som prövar och tänjer på reli-gionsfrihets rättigheter och begränsningar utifrån hierokratiska och teokratiska ideal. Redan idag finns såväl moderata som ex-trema islamska strömningar i Sverige, som inte fullt ut accepte-rar och inordnar sig i den svenska, grundlagsfästa tillämp-ningen av FNs religionsfrihet.

Naturrätten ska – liksom religionen – hållas åtskild från politi-ken i den sekulära rättsstaten.

VIII
Under de senaste 20 till 30 åren har islam blivit mer närvarande i Europa och i Sverige. I spåren av multikulturen och identitetspolitiken prövas och tänjs gränserna för den svenska (västerländska) religionsfrihetens rättigheter och begränsningar. Utöver de förskjutningarna har islamistiska, våldsbejakande samhällsomstörtare flyttat fram sina positioner i misstolkat nyttjande av vår religionsfrihet i akt och mening att deras tolkningar omsider ska bli juridiskt accepterade.

Med multikulturen och identitetspolitiken har också könssegregerande normer i skolan och på arbetsplatser släppts fram i strid mot majoritetens gällande samhällsnormer och den sekulära politikens åsikts- och religionsfrihet.

IX
Företrädare för islams ´asiatiska värden´ med sin världsbild i vilken sharialagar ingår som yttersta konsekvens, har enligt de västerländska demokratierna och för oss i Sverige oacceptabla ingångsvärden för en sekulär, demokratisk rättsstat.

I de allmänna valen i Sverige 2022 kommer med största sannolikhet ett eller flera muslimska partier att ställa upp på en eller flera nivåer – lokalt, regionalt och nationellt.

Mot religiösa extremister, autonoma vänstern, högerextremister och andra avvikande och omstörtande ytterligheter har vi att mönstra ut naturrätten och fortsätta att bygga lagstiftningen på rättspositivismens grunder. Det sekulära rättssamhället är garanten för trosfrihet och åsiktsfrihet utan religiösa överrockar.