Etiketter

, , ,

På Folk och Kultur 2019 var det flera nya ledamöter från Riksdagens kulturutskott som intervjuades i ”heta stolen” på invigningsdagen.

Det nya politiska läget med mittentrojkans regeringsunderlag urvattnar (c):s och (l):s oppositionsuppdrag. Det nya politiska landskapet gör sig gällande och vi kan skönja de ideologiska vänster- och högerpositionerna med en försvagad socialdemokrati i den nya diffusa mittenfåran. Det öppnar för en möjlig vitalisering av den svenska kulturpolitiken.

Först ut var Roland Utbult (kd). Han var ensam om att specifikt framhålla behovet av en vidareutveckling av MU-avtalet. Det ramavtalet reglerar konstnärers ersättning för medverkan vid utställningar. Det tecknades mellan staten och Konstnärernas riksorganisation, Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare, Svenska Fotografers förbund och Svenska Tecknare samt godkändes och trädde i kraft 2009 och reviderades 2014. Det är den vägen vi ska gå för att skapa förutsägbara och  pensionsgrundande intäkter för fria konstutövare.

De gamla alliansföreträdarna – (m), (kd), (c) och (l) – försvarade och förklarade effekten av att 100 öronmärkta milj kronor till kulturskolan dras tillbaka och ersätts det totala budgetutrymmet på 3,5 miljoner kr.

Conny Brännberg (kd) skriver träffsäkert om detta i Dagens Samhälle den 4 februari:

Den allmänna bilden blev att pengar till kulturen i kommunerna minskade. 100 miljoner kronor lät som en väldigt stor summa, men betänker man att det finns 290 kommuner och de flesta har en kulturskola så är beloppen per kommun inte så stora. Om man däremot ser att kommunerna får ytterligare 3,5 miljarder kronor som de själva bestämmer över, finns det stora möjligheter för de kommunala politikerna att stärka kulturskolan.

Storstockholm är den enda region som inte ingår Samverkansmodellen och den frågan är föremål för fortsatt analys. Det är bra! Även nationella praktiska fördelningslösningar måste anpassas till de största kulturpolitiska, infrastrukturella skillnaderna i människors tillgång till kulturen hemmavid och nationellt!

Det är också bra att (kd) på Folk och Kultur tog för sig och höll sin kulturpolitiska linje för kulturkanon, generella bidrag framför öronmärkta bidrag till kulturen samt bättre villkor för kultursektorns aktörer genom att underlätta för småföretagsamheten, som är många fria konstutövares juridiskt-ekonomiska organisationsform för intäkter och parallella förvärvsformer.

Kulturpolitiken behöver en mer kulturkonservativ inriktning med tydlig armlängds avstånd mellan politiken och kulturens uttrycksformer och samhällskritik. Slagskuggorna från Miljöpartiets tidigare definition av kulturpolitiken som ”statens fjärde kraft” lamslår ännu socialdemokratin och därmed den makthungriga mittentrojkans vindkänsliga kompromisspolitik – fram till nästa val 2022 om det inte blir något extraval före dess…