… och får gå vidare utifrån det politiska läge som våra politiker mäktade med givet valresultatet och gamla låsningar. 

Vi vet ju att Löfven bröt en tradition då han efter förra valet släppa in mp i sin regering. M Sahlin fick inte ens till ett närmare formellt samarbete med mp. Gamla (v)-partister och betongsossarna inom LO satte stopp för det. 

Löfven vidhåller dock traditionen att s inte ska ingå i en regering där (s) inte har statsministerposten.

Strategin att hålla extrempartierna ”utanför politikens arbetsrum” kommer väljarna knappast att förstå och än mindre acceptera. 

Dessutom har ju (v) och (sd) redan enats om att fälla statsministrar som de inte längre vill släppa fram. (C)- och (l)-oppositionens koncept att både försvara uppgörelsen och samtligt hota om att utlösa misstroende mot (s) när det inte passar kommer att tära än mer på väljarnas förtroende

Vi kommer att få höra undanflykter intill obegriplighet från (c) och (l) för att slippa fälla (s) och gå till extraval så länge nuvarande opinionssiffror håller i sig. (V) och (sd) fruktar inga extraval.

Måhända har Sverige valt en ny väg för att hålla extremerna utanför. Detta är ju första gången definitionen ”extrempartier” träffar både (v) och (sd) från såväl ledningarna för (s), (c) och (l) i ett gemensamt dokument.

Om de håller fast vid det går vi en ny tid till mötes.

Ska extremer tillåtas växa i evig opposition utan att någonsin behöva ta ansvar för sin politik?

Borgarna kunde eventuellt ha prövat den gamla (s)-taktiken att släppa in och fram ett litet stödpart för att krossa det under resans gång till nästa val. Jmf (s) och (mp) förra mandatperioden. Å andra sidan var nog borgarna/alliansen aldrig tillräckligt samkörda för ett sådant maktkrig mot (sd).

Nu ny spelplan med tre block. Med vårt ännu kvarvarande (s)-arv med sega politiska (s)-gener från de långa regeringsinnehaven under (s), accepterar svenskarna kanske en eller två val framåt en slirig liberalism och sossars tröttsamma maktspråk.

Men kanske redan inför 2022 har vi ett muslimskt parti i valrörelsen och då har vi sannolikt ett svagt LO med allt fler (sd)-väljare i de egna leden.

Jag är ändå optimist: Ideologierna är inte döda. Men nu krävs tydligare ideologi och modigare tillämpning av ideologin i sakfrågor.

I de sammanhangen kommer tankesmedjorna och ideologiska stiftelser att ta täten i debatten – intill dess partierna vågar stå upp för SIN EGEN IDEOLOGI.

Jag anser att i detta nya politiska landskap är (kd) på rätt väg.