Muslimska Samfundets imam Kashif Virk tar på sig offerkoftan och beskriver allt ifrågasättande av böneutrop som uttryck för islamafobiska fördomar (Expressen Debatt 17/3).

De som vill föra in nya religiösa uttryck i det offentliga rummet utan att förstå att dessa kan uppfattas som starka religiösa kontraster mot rådande religiösa och kulturella traditioner, bör vara öppna för seriös och tolerant problematisering med flera ingångsvärden.

Ländernas olika religiösa och kulturella traditioner har ett egenvärde i sig som morgondagens nyfikna och samhällsorienterade generationer kommer att sätta in i  sitt rätta sammanhang.

Religionen intar olika platser i olika rättssystem. Där religionsfriheten vinner mark står det var och en fritt att utöva sin religion, dock utan att skapa obehag för anda. Där har man rätt att byta religion och även rätt att slippa påtvingade religiösa normer och tolkningar. I de demokratier som vilar på de västerländska kristna traditionerna är ett av grundfundamenten att demokratiskt fattade majoritetsbeslut legitimeras genom rättigheter också för minoriteter.

I länder där teokrati och/eller hierokrati råder tolkas och t o m tillämpas religiösa urkunder som gällande lag för alla oavsett tro.

Där sätter vi rågången mellan religion och politik

Det är i denna principiella åtskillnad mellan synen på ett sekulärt och ett konfessionellt rättssamhälle som böneutrop i Sverige aktualiseras. Alltför många upplever regelbundet återkommande böneutrop per dag som ett nytt påtvingande religiöst inslag.

Det betyder inte att religionens kraft inte kan erkännas av medborgarna i ett sekulärt samhälle.

Det verkar finnas en uppfattning som säger att ju mer vi kan mota ut religionen, läs kristendomen, desto friare och mer upplysta blir vi. Denna föreställning är naiv, skriver KD:s tidigare partiledare Alf Svensson.

När statsråden Ardalan Shekarabi~och Anna Ekström presenterade att religiösa friskolor ska förbjudas gjorde Shekarabi en jämförelse mellan svenska religiösa friskolor generellt och Ayatolla Khomeinis skolor i Iran. Detta var en oförskämdhet. Jag trodde att det var något som i förbifarten undslapp honom, men ett par dagar senare upprepade han faktiskt jämförelsen i SVT:s Agenda.”

KD om böneutrop

När det gäller böneutrop är vi kristdemokrater emot institutionaliserade, återkommande böneutrop, som människor inte kan undkomma i sina hem. Det betyder att man fortsättningsvis också ska söka särskilda tillstånd för böneutrop. Vi kristdemokrater ser inget behov av lagstiftning mot böneutrop. Beslut om böneutrop ska avgöras på kommunal nivå.

Vi kristdemokrater anser att det inte bör vara en rättighet att få sprida återkommande böneutrop, starkt religiösa budskap, som når in i människors hem där de inte kan värja sig.

När Imamen Ahmadiyya Muslimska Samfundet tolkar denna princip som uttryck för islamafobiska fördomar, blundar han för att vår religionsfrihet garanterar allas (inkl minoriteters) rätt till religiöst liv i Sverige.

Det kan jämföras med länder där teokrati och/eller hierokrati råder: där är frågan om klockringning en icke-fråga. Och i länder med svagare religionsfrihet än vår, är skyddet för religiösa minoriteter otillräckligt.

Vad vet SUM om svensk religionsfrihet?

Sveriges Unga Muslimer driver en hård opinionsbildning för religiösa inslag i allas vår vardag. Upprepade gånger har jag anmodat dem att redovisa sin syn på hur de förhåller sig till det svenska rättssystemet och på vilket sätt de anser sig ha rätt att tillämpa och praktisera sin religion här.

Må vara att en ungdomsorganisation har svårt att i ett statsvetenskapligt perspektiv förstå rågången mellan sekulära och konfessionella principer i praktisk tillämpning.

Värre då att samhällsdebattören Imamen Kashif Virk väljer att tala om islamafobi istället för att positionera sig i vår öppna och sekulära religionsfrihet.

Jag hoppas även imamer ska känna sig välkomna i vårt svenska rättssystem som garanterar stort religiöst handlingsutrymme inom de ramar som religionsfriheten omfattar.

Sverige och den västerländska kristna traditionen

Sverige är förankrat i den västerländska kristna traditionen, vilket befästs i konstitutionen och i lagar och förordningar.

*   Sverige är en konstitutionell monarki och enligt grundlagen måste statschefen (i vårt fall kungen) alltid vara av den evangeliska läran så som den kommer till uttryck i den Augsburgska bekännelsen från 1530. Det gäller inte kungafamiljen i övrigt.

*   Sverige har 11 helgdagar på kristen grund och två sekulära helgdagar: första maj sedan 1939 och Sveriges nationaldag sedan 2005.

*   I skolans läroplan stipuleras att skolan ska arbeta ”i överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism”. Det ska ske ”genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell.”
XXX