Eli Göndör, här är mitt SVAR på den fråga som många ställer och som du undviker att ställa i din analys  av argument för och emot böneutrop.

Länk till Eli Göndörs artikel

http://www.dagen.se/debatt/eli-gondor-losningen-pa-fragan-om-boneutrop-1.1113812

NU ör inte tid att göra det för lätt för sig.

Visst kan vi landa i en majoritetens ”plikt att acceptera” böneutrop då och då i förutsägbar omfattning avseende tids- och decibelvolymer. Men så länge vi inte formulerar saken konkret – och förminskar böneutropen till en ordningsfråga för polisen att besluta om – kommer ingen känna sig nöjd och trygg.

Frågan är:

Vill vi ha fler och olika nya religiösa uttryck i det offentliga rummet?

Med majoritetens respekt för  minoriteter ska vi inte och kan vi inte förbjuda böneutrop.

Lösningen är att på nationell nivå reglera hur ofta, i vilken omfattning och i vilken volym och med budskap inom vår yttrandefrihets gränser som vi i vår rättsstat ska ha religiösa uttryck i det offentliga rummet. Därmed regleras ave klockringning.

Redan idag anmäls klockringning som störande på vissa platser. Ibland ”vinner kyrkan” (Östermalmstorg) ibland inte – men ofta sänker eller slopar kyrkan sina klockringningar för att tillmötesgå den hänsyn som omgivningen kräver.

Personligen vill jag inte ha böneutrop.

Som KD-fritidspolitiker (gruppledare i Kulturnämnden i Stockhol) förordar jag en nationell reglering av religiöst rituella ljudliga uttryck enligt min beskrivning ovan (tids-, volymreglerat och inom yttrandefrihetens ramar när det gäller pådyvlande religiösa budskap).

Vi måste här och nu sätta ner foten inom ramen för vår religionsfrihet och med respekt för små och stora minoriteter. /Ulf Lönnberg

Skickat från min iPhone