Etiketter

, ,

Att massmedialt utrymme påverkar opinionen för olika trender, företeelser och ideologiska preferenser må vara sant. Att som Joel Halldorf lägga ansvaret på massmedia för ”religiös analfabetism” är att kritisera budbäraren istället för berörda aktörer.

Joel Halldorf analyserar (Expressen-Kultur 7 dec) orsakerna till religiös analfabetism i en postsekulär kontext. Vi kan beklaga bristande medieutrymme. Men journalister har att rapportera nyheter och samhällstrender utifrån skeenden som har är aktuella och oväntade avbrott i vardagen. Visst, på kultursidorna finns plats för reflektion och andra ämnesval. Men av Joel Halldorfs jämförelse av textvolymer om fotboll mot enstaka texter med religiösa förtecken kan inga grundläggande slutsatser dras efter en snart sekellång svensk sekularisering.

Han skriver:
”–gräv om radikalisering – naturligtvis viktiga – och reseskildringar från progressiva HBTQ-moskéer i Berlin och Köpenhamn. Detta fokus på randfenomen gör det svårt att bilda sig en uppfattning om de breda trenderna inom svensk islam.”

Joel Halldorfs analys förskräcker. Som kristdemokrat och försvarare av svenska värderingar och vår religionsfrihets rättigheter och skyldigheter, beklagar jag hans relativisering av imamers uppvigling och deras hets mot oliktänkande varhelst det inträffar. För Joel Halldorf är sådan olycksbådande propaganda – bara – ett ”randfenomen”.

Hans bedrägliga fördragsamhet för påbjuden radikalisering i moskéer är oacceptabel. Det handlar om dokumenterad uppvigling som inte ryms inom den demokratiska rättsstatens religionsfrihet. De abrahamitiska religionerna bär alla på urkunder om religiöst hot och våld. Mot detta har dagens världsmedvetna religiösa ledare att omtolka en gången tids referensramar för existentiellt sökande. Dåtiders människor var utelämnade åt naturens obändiga krafter och skrämdes av naturkatastrofer och sjukdomar som vi efter eoner av tid kan förklara och lindra. För troende kristna är Jesus den rätta uttolkaren av sin tids urkunder.

För Joel Halldorf kan det inte vara första gången att analysera religiösa organisationers villkor i en politiskt rättssäker kontext.

Här finns inga flytande gränser. Antingen agerar medborgarna – religiösa och icke-religiösa – lagligt eller olagligt. Individuellt agerande som tänjer, bryter eller sådant som medvetet strider mot lagen (civilt motstånd), ska i förekommande fall prövas i domstol.

Randfenomen så som Joel Hallddorf definierar våldsbejakande och propagandistisk radikalisering är olaglig i Sverige, det handlar här om omstörtande verksamhet eller hets mot folkgrupp.

Ideella (även religiösa) föreningar är juridiska personer. (För svenska kyrkan finns särskild lag.) I skuggan av vad som predikas om våldsbejakande aktivism i olika religioners namn behöver vi juridiskt precisera definitionen av ”ideell religiös förening och samfundsorganisation”. Dessa föreningar ska hållas i stramare tyglar än övriga i det civila samhället.

Sammanslutningar som faller inom (arbetsnamnet) ”religiös ideell förening” ska åläggas att utse en ”ansvarig utgivare” som kan beivras på samma grunder som gäller inom media. Denna person blir ansvarig för allt som yppas från ledande talare/propagandist/förkunnare i församlingens opinionsarbete.

En ledarens hetspropaganda stänker på alla i en moskée eller i en kyrka. Men det är för varje åhörare ett individuellt vägval att anamma den uppviglande ledarens budskap. Därför behöver brottsbekämpningen och församlingarna sin egen namngiven ansvarig utgivare som kan prövas mot våra grundlagsfästa fri- och rättigheter. Församlingsborna å sin sida svarar självklart som individer för allt sitt agerande.

Jag vill säkerställa att politik och religion framgent hålls åtskilt. Det vore värdefullt om Joel Halldorf och andra religöst aktiva medborgare också tog tydlig ställning för den religionsfrihet som vi ska ha och behålla i framtiden.

Ulf Lönnberg
Gruppledare för KD i Kulturnämnden i Stockholm
Riksdagskandidat för KD i Stockholm