På FaceBook cirkulerar (i mitt flöde för ngn dag sedan) en falsk nyhet om att UNESCO efter en studie utfärdat ett diplom (4/7 -16) som intygar att Islam är ”världens mest fredliga religion”. Intyget ska enligt de falska uppgiftslämnarna användas som information på anslagstavlor olika sammanhang. Bild av det falska intyget:

Redan den 11 juli -16 dementerar UNESCO påståendet att de skulle ha utfärdat intyget.

Att ett FN-organ skulle agera så flagrant är i och för sig är inte troligt men uppgiften har ändå spridits.

Det är däremot ett faktum att i UNESCO:s Common Framework for the 21:st Century finns skrivningar som undergräver FNs starka fokus på individens rättigheter i de allmänna förklaringarna om mänskliga rättigheter.

Något som i praktiken förskjuter balansen mellan individens rättigheter gentemot staten och statens rättigheter gentemot individen. I antologin Mänskliga rättigheter och religionsfrihet redogörs för det islaminspirerade inflytande som flera medlemsstater verkar för.

Religionsfrihet står inte högt på den politiska agenda här hemma i Sverige. Vi behöver nu mer aktivt, självständigt och med större intellektuell hederlighet försvara vår sekulära rättsstats värderingar som vilar på kristna traditioner.

Ingen religionsurkund ska eller kan fullt ut tillämpas i en västerländsk, rättsstatlig demokrati. Men gemenskap och ansvar individer och frivilliga kollektiv emellan ska inspireras av – i vårt fall – kristna idé- och kulturtrationer.

Det finns en konstitutionell konfliktyta mellan de västerländska demokratiernas styrelseskick och de stater som direkt eller indirekt göder våldsbejakande islamism.

Efter andra världskrigets ödeläggelse och i utarbetandet av FNs mänskliga rättigheter låg tonvikten i hög grad på individers rättigheter och statens skyldigheter.

Svenskt FN-engagemang i allmänhet och inom FN-organet UNESCO i synnerhet, kräver tydligt agerande för rättssäker balans mellan individens rättigheter gentemot staten och statens rättigheter gentemot individen. Den balansen upprätthålls också av att religionsfriheten tolkas och tillämpas som en av den sekulära demokratiska rättsstatens fundament. I den kontexten ska det inte finnas utrymme för islamsk särpositionering.