Folkbildning i dess klassiska betydelse bör nu åter komma till heders. Det ska inte handla om socialdemokraternas ”studiecirkeldemokrati” från 1970- och 80-talen. Vi minns LAS-,  löntagarfrågs- och tredje-världen-frågorna som vänsterkrafterna ville lära oss att tycks rätt i  – och det fick vi lära oss i studiecirklarna.

Göran Gräslund, ordförande Integritetskommittén, skriver på DN-debatt om 10-talet kommittéförslag. Bl.a. föreslår han en digitaliseringsmyndighet som ska värna den personliga integriteten,  ny lagstiftning om profilering av medborgare och att satsa på folkbildning om integritetsskydd. Han skriver:

Allt fler företag, myndigheter och andra organisationer samlar in allt fler personuppgifter som dessutom används på allt fler sätt, något som urholkar skyddet av den personliga integriteten och allas vår rätt till en fredad sfär. De flesta av oss skulle behöva veta mer om hur våra personuppgifter används. Först då kan vi ta riktig ställning till de erbjudanden som ges och få ett rimligt inflytande. Med mer kunskap följer också en ökad förmåga att ställa krav på dem som tillhandahåller digitala tjänster, vilket i sin tur bör leda till att dessa av konkurrensskäl vill erbjuda bättre integritetsskydd. Kommittén anser därför att särskilda folkbildningsinsatser för att höja den allmänna kunskapsnivån bör genomföras.

 Jag håller med Göran Gräslund. Här handlar om den genomgripande samhällsförändringar som vi alla är mitt i. Det handlar om informationssamhällets sårbarhet som odemokratiska krafter inte är sena att nyttja. Det handlar om att redan nu rustas oss mot ett nytt integretetdglapp mellan de som är väl insatta i datasamhällets möjligheter och de som är mindre kunniga. Och det handlar om skillnader mellan generationerna där det står mellan ytterligheterna de ”äldre och godtrogna” och de krassa politiska och kommersiella krafter som har teknikförsprång. 

Branschorganisationer, intresseorganisationer, pensionärsorganisationer har viktiga uppgifter framför sig.