Etiketter

, , ,

Inkommen kommentar 10/4 från Carina Metzner:
”Håller helt med. Orimligt att klassa åldrande som sjukdom. Jag kan dock tänka mig att frailty/åldersskörhet/sarkopeni blev en diagnos med tydliga diagnoskriterier då detta så ofta ligger bakom vårdbehovet hos de som är sköra. Hur ser du på det?”
Ulf L:
>>Bra, när jag följer upp framgent kommer jag att ta med ditt påpekande som ett förslag som bidrar till konstruktiv precisering i frågeställningen.

Oklart varför forskare och läkemedelsföretag vill klassa åldrandet som sjukdom
Behövs sjukdomsklassifikation – åldrande – för att forskningen ska få nya och större anslag? Har läkemedelsindustrin hittat en ny marknadsnisch? En samverkan mellan de två krafterna uttrycker Linus Petersson, ordf i Äldrandefonden, som tillsammans med tio akademiker vill klassa åldrandet som en sjukdom (Klassa åldrandet som en sjukdom på SvD Debatt 19 mars). Men vad är sjukligt åldrande till skillnad från naturligt åldrande? Och kan och ska generellt åldrandet med piller och mediciner skjutas upp, botas eller utrotas?

En människa som är 70 år har åldrats mer än den som fyllt 60 och den nu i Sverige äldsta levande personen – 109 år – har åldrats mer än oss andra. Men med medicinska och psykiatriska kriterier kan vi finna individer som bara fyllt 60 år men som enligt samma kriterier har åldrats mer än vissa som fyllt 70 år.

Fysiskt, medicinskt och psykiatriskt åldersrelaterade förändringar påverkar var för sig och tillsammans människans fysiska/praktiska anpassning. Även filosofisk/existentiell mognad är en konsekvens av åldersrelaterad förändring på gott och ont för varje levnadsår. Här ryms allt från åldersnoja, fysisk och mental åldersdiskriminering till Bodil Jönssons existentiella horisont som med ökad livserfarenhet flyttar allt längre bort.

Artikelförfattarna tar sikte på ”anti-aging” som generell medicinsk utmaning. De har inspirerats av FDA (den amerikanska läkemedelsmyndigheten) som i en stor studie utvärderat hur diabetespreparatet Metoformin kan bromsa åldrandet hos människor. Metoformin har förlängt livslängden med cirka 20 procent för möss. Preparatet minskar dessutom risken för cancer med 30 procent hos patienter med typ 2-diabetes som tar just Metoformin. Preparatet sägs också motverka flera andra åkommor.

När sådana resultat presenterats tillät FDA för första gången en studie på äldre människor utan specifika diagnoser. Utmaningen var att studera indikationer på åldersförändringar som enskilt eller tillsammans ökade risken för att drabbas av dödliga sjukdomar. Och indirekt åstadkomma en form av medicinsk åldersuppskjutning.

Artikelförfattarna anser att vi i Sverige behöver en ny sjukdomsklassifikation, nämligen åldrande, för att kanalisera forskningsmedel som annars inte skulle kunna adresseras till forskning om sjukdomar som är relaterade till ”att förlänga den friska delen av livet med åldrandets mekanismer som utgångspunkt”.

Wikipedia beskriver begreppet medicinsk diagnostik kortfattat som ”en bedömning av en patients hälsotillstånd och en identifiering av eventuella sjukdomar eller tillstånd. För att en diagnos ska kunna ställas krävs ofta särskilda medicinska undersökningar: exempelvis undersökning av blod, EKG eller röntgen.”

I sin argumentation pekar de på sjukdomsfrämjande markörer som skiljer en ung människa från en gammal. Det handlar exempelvis om förlust av proteostas, förkortning av telomerer, förlust av stamceller eller ansamling i organen av slaggprodukter från blodsockermetabolism mm. Utifrån den uppräkningen hävdar de att sjukdomsklassificeringen ”åldrande” krävs för stöd till grundforskning om hur den friska delen av livet kan förlängas med ”åldrandets mekanismer” som utgångspunkt.

Artikelförfattarna uppmanar till och med Socialstyrelsens GD Olivia Wigzell ”att beordra” enheten för klassifikationer och terminologi att lägga till ”åldrande” som ny klassifikation.

Ett oseriöst nytillskott i sjukdomsklassificeringen skulle tvärtom kunna öppna dörren för en ny trenddiagnos. Alltså den folkligt nedsättande benämningen på de medicinska diagnoser som enligt kritiker blivit populära och som lekmän gärna självdiagnostisera personer i sin omgivning med. I ett sådant skede har vi gjort både forskningen och samhällsklimatet en otjänst i en värld där begreppet ”åldrande” definieras olika individer emellan och även inom och över generationsgränserna.

Så kokar frågeställning ner till ett terminologiskt hårklyveri om hur forskning om ”att förlänga den friska delen av livet med åldrandets mekanismer som utgångspunkt” kan ske i Sverige med nu gällande sjukdomsklassificering(?). Om så verkligen är fallet borde vi som läsare fått grunderna för den slutsatsen bättre underbyggd. Det hade också varit klädsamt om artikelförfattarna redovisat om de har – eller inte har – någon koppling till företaget som tillverkar preparatet Metformin.