Etiketter

, ,

Redan 2013 kom rapporten Det kontantlösa samhället av Niklas Arvidsson, Docent och Lektor i Industriell Dynamik vid KTH, analyserades den snabba resan mot kontantlöst samhälle: ”resultaten pekar på att regeringen och dess myndigheter respektive konsumenter har störst potential att bestämma hur utvecklingen av kontanthanteringen kommer att se ut men frågan är om dessa kommer att använda denna makt på ett entydigt sätt. Regeringen har hittills förhållit sig ganska passiv i denna fråga. Konsumenter är splittrade i denna fråga. Detta leder till slutsatsen att det troligen är den tredje gruppen – banker – som har störst potential att sätta agendan för förändringar av kontanthanteringen.” Idag kan vi konstatera både snabb förändring och politisk passivitet kring frågan.

img_0246

Nu mönstras gamla mynten ut – butikerna vill inte ta emot och bankerna tar betalt för att växla in dem.

Kortbetalning är både säker och smidig och används i allt högre grad. Vi har förståelse och acceptans för att kontanthantering försvunnit i utsatta miljöer. Exempelvis är kollektivtrafiken sedan länge kontantlös alltmedan man i Stockholms Läns Landsting och på andra håll försöker minska olägenheterna för de som reser vid enstaka tillfällen och för turister som missat eller ännu inte hunnit skaffa lämpligt färdbevis. I en när en mellansvensk småstad för några sedan infördes avgift till offentliga toaletter endast via mobilen men då gick man – av nödiga skäl backa.

Parkeringsautomaterna illustrerar tydligt att vi är i ett teknikskifte: Många automater tar emot både kort och kontanter. Men det blir besvärligt att parkera i all hast och automaten bara tar mynt – om man inte har mynt i rätta valörer till hands.

Enl uppgifter från november 2016 använder cirka sju miljoner Bank-id säger att i Sverige. Åldersfördelningen mellan användarna stämmer till eftertanke. Mer än 90 procent av dem som använder Bank-id är mellan 21 och 30 år. Knappt 38 procent av dem är mellan 71 och 80 år gör detta och knappt tio procent av dem över 80 år. Sedan 2010 har mer än 500 bankautomater tagits bort. Fler än 130 000 människor har mer än två mil till närmaste bankomat. Av dessa är 40 000 personer 65+.

Riksbanken beskriver på sin hemsida kontanternas status, om betalningsmedel sägs följande

Huvudregeln är att kontanter är lagliga betalningsmedel och därmed ska accepteras vid betalning. Denna regel kan dock avtalas bort av affärer, restauranger etc. En butik kan alltså i princip vägra att acceptera kontanter överhuvudtaget, vägra acceptera mynt eller vissa valörer (t ex 1000-lappar) eller för den delen sedlar och mynt som snart ska upphöra att vara lagliga betalningsmedel m.m. Ur ett konsumentperspektiv är det önskvärt att jag får informationen i god tid (t ex genom en skylt på dörren) så att jag kan välja om jag vill handla där eller gå någon annanstans.

Frågan om en butik får vägra ta emot äldre sedlar och mynt men acceptera nya har såvitt vi känner till inte prövats i domstol och det går därför inte att ge ett säkert svar. Riksbankens inställning är att butiker som accepterar kontanter ska acceptera både äldre och nya sedlar och mynt så länge de är lagliga betalningsmedel. Först efter den 30 juni 2017 kan butiker vägra acceptera de äldre sedlarna och mynten eftersom de då inte längre är giltiga att betala med.

 

Svensk lagstiftning är tydlig.  Enligt lag ska människor själva kunna välja betalmedel – det är dags att bankerna nu tar sitt ansvar. Och Riksbankslagens 5 kapitel 2 paragraf säger att ”sedlar och mynt som ges ut av Riksbanken är lagliga betalningsmedel”. Alltså måste svenska mynt och sedlar accepteras som betalmedel som ett av flera betalningsalternativ.

Bankerna hävdar att de följer kundkraven och då behövs inga bankautomater längre. Men 2015 visade Forex i en undersökning att fyra av av fem svenskar anser att bankkontoren ska hantera och tillhandahålla kontanter.

Frånvaron av kontanthantering har har konsekvenser för småföretagarna som måste frakta sina dagskassor allt längre. Det handlar också om privatpersoner som väljer att använda kontanter till vardags. Utöver det drabbas äldre och personer med funktionsnedsättningar mer än andra. Och människors engagemang i föreningslivet försvåras där bingo, lotterier och försäljning ju oftast sker med kontanter.

Det kontantlösa samhället är inte ödesbestämt. Att kunna använda kontanter rör frågor om demokrati, jämställdhet och tillgänglighet.

Jag håller med Organisationen Sveriges konsumenter som kräver att Riksdagen tvingar banker ta ansvar för kontanthanteringen.  I väntan på det har kommunalrådet Christina Lindqvist (KD) i Uppvidinge motionerat om att kommunen vid upphandling av sina banktjänster kräver att den bank som får uppdraget också ska tillhandahålla kontanter för allmänheten. Dags för partierna att agera i Riksdagen.