Etiketter

, , ,

Den 31 januari hade (m) och (sd) sin första offentligt rapporterade sittning.

Annie Lööf (c) har sagt att hon aldrig sätter sig i en (s)-ledd regering eller en av (sd) beroende regering

Jan Björklund (l) kan tänka sig att samarbeta över blockgränsen vänster ut

Ebba Busch Thor (kd) har sagt att målet är att ingå i en alliansregering, att partiets frågor för största möjliga genomslag, blir de verklighet genom att andra partier röstar för dem är det bra. Hon kommer inte samarbeta med Sverigedemokraterna.

Eftersom Allianspartierna ännu sig arbeta för en Alliansregering med egen majoritet måste de nu – tillsammans, var för sig och samtidigt – lyfta tydliga sakpolitiska frågor som påvisar deras minsta gemensamma nämnaren och deras egna profilfrågor som ska få Alliansväljare att kanske byta parti inom Alliansen – förutom att få ett ökat totalt väljarstöd 2018.

Stefan Löfven (s) säger att inte han inte avgår om Alliansgrupperingen – utom Sverigedemokraterna – blir större än vänsterpartierna tillsammans. Så i det läget måste (m) och de övriga visa färg, vilket han med tillfredsställelse förutser.

Sverigedemokraterna kommer att köra på i beprövad populistiska fåra.

Med hänsyn tagen till det sannolika valresultatet utifrån nuvarande politiska scen och opinionsläge har Sverige tre politiska block efter valet 2018: Ett Vänsterblock. Ett Mittenblock. Ett Högerblock med (m) och (sd) som bas – varför skulle de annars samtala om de inte har ngt gemensamt att dryfta?

Väljarnas viktigaste frågor (jan 2017, enligt Novus):

Sjukvård 64 %
Skola och utbildning 57 %
Invandring / integration 55 %
Äldreomsorg 45 %
Lag och ordning 42 %
Jobb / sysselsättning 39 %
Landets ekonomi 35 %
Miljö och klimat 33 %
Pensioner 32 %
Boende 28 %

Det Alliansparti som har modet, kompetensen och kommunikationsförmågan att lyfta Sveriges ekonomi med samtidigt fokus på en eller två av sina hjärtefrågor kan påräkna ökat väljarstöd.

Det parti som i opinionen lyfter sig mest från nuvarande nivå blir starkaste aktören på sina politiska fokusområden. Det partiet har bäst förutsättning att med väljarnas stöd förhandla och agera i frågan om regeringsalternativ eller att välja att gå i opposition för framtida politiskt ansvarstagande.

De Alliansledare som nu lägger regeringspusslet åt sidan i det offentliga samtalet och istället driver sin sakpolitik kommer att göra det största avtrycket i Svensk politik valåret 2018.

Väljarna ser att Sveriges politiska landskap nu är ett annat än för bara tio år sedan. Dags för partiledarna visa mod och utgå ifrån den verklighet de blundat alltför länge.

Statsvetaren Tommy Möller sätter in partiledarnas handlingsutrymme i ett större statsvetenskapligt sammanhang, han skriver:

Statsvetaren Tommy Möller skriver (DI 19ds):

Det finns skäl att erinra om att regelverket sjösattes vid en tidpunkt då det fanns fem partier i riksdagen och att dessa partier då hade varit representerade där sedan ett halvsekel tillbaka. Två tydliga regeringsalternativ stod mot varandra, och bådas förmåga att regera var goda. Stabiliteten var påfallande.
Men med det nya politiska landskap som sedan snart ett decennium finns tycks det parlamentariska regelverket ha blivit obsolet.

Nu är utmaningen

att
>>   – fånga största möjliga andel av den svenska opinionen för sina politiska visioner och mål. Allianssamarbetet är idag – rätt hanterat – ännu en tillgång.

att
>>   – värna vår ännu robusta demokrati i en stormig verklighet genom att över blockgränsen besluta om grundlagsutredning för att säkerställa legitimiteten i vårt parlamentariska system.

Nyttja Vårproppen 2017 för det förra.
Nyttja Valrörelsen 2018 för det senare.