Etiketter

, , , , , ,

Det ny-gamla politiska landskapet sedan ett decennium och det faktum att tre av de fyra som byggde Alliansen är utbytta, kräver någon form av omstart. Förhoppningsvis manar Anna Kinberg Batras senaste utspel dagens Alliansledare att ge väljarna ett förnyat besked om vart de är på väg. Dagens Alliansledare måste nu positionerar sig på ett för väljarna begripligt sätt. Väljarna – och respektive partimedlemmar – behöver få relevanta och kommunicerbara besked om

>>  hur de ser på sitt uppdrag som ledare för ett av Riksdagens oppositionspartier
>>  de är beredda att fälla regeringen Löfven så snart tillfälle erbjuds
>>  de arbetar för sina egna politiska värderingar, reformer och mål oavsett vilka andra partier som stödjer deras sak
>>  målet är ett grundläggande gemensamt valmanifest 2018
>>  hur de inom Alliansen ska samarbeta fr o m nu och fram till valet 2018
>>  man som partiledare efter ett valresultatet som inte ger Alliansen egen majoritet är beredd att förhandla med något av regeringspartierna och därmed hoppa av Alliansen
>>  man som partiledare efter ett valresultatet som inte ger Alliansen egen majoritet är beredd att förhandla med (sd) och därmed hoppa av Alliansen
>>  att om det politiska priset blir för högt går partiet (självklart?) sin egen väg i opposition

Dags för partiledarna och deras strateger att inse att Sveriges politiska landskap nu är ett annat än för bara tio år sedan. Oppositionens ledare som sviker sitt oppositionsuppdrag göder ett hotande politikerförakt. De kommer att dömas som inkompetenta. Statsvetaren Tommy Möller sätter in partiledarnas handlingsutrymme i ett större statsvetenskapligt sammanhang, han skriver:

Statsvetaren Tommy Möller skriver (DI 19ds):

Det finns skäl att erinra om att regelverket sjösattes vid en tidpunkt då det fanns fem partier i riksdagen och att dessa partier då hade varit representerade där sedan ett halvsekel tillbaka. Två tydliga regeringsalternativ stod mot varandra, och bådas förmåga att regera var goda. Stabiliteten var påfallande.
Men med det nya politiska landskap som sedan snart ett decennium finns tycks det parlamentariska regelverket ha blivit obsolet.

Det räcker inte för tre av fyra Alliansledare att bara kräva besked av varandra. Sverige står inför två svåra utmaningar. De tre det berör ska istället använda de till buds stående verktygen som står till buds inom ramen för vårt parlamentariska regelverk

att
>>   – fånga största möjliga andel av den svenska opinionen för sina politiska visioner och mål. Allianssamarbetet är idag – rätt hanterat – en tillgång.

att
>>   – värna vår ännu robusta demokrati i en stormig verklighet genom att över blockgränsen besluta om grundlagsutredning för att säkerställa legitimiteten i vårt parlamentariska system.

Nyttja Vårproppen 2017 för det förra.
Nyttja Valrörelsen 2018 för det senare.