I löntagarfondsdebattens kölvatten kom ”rosornas krig” mellan LO:s Stig Malm och kanslihögerns Kjell-Olof Feldt. Det var i slutet på 1970-talet och början på 80-talet. Det handlade om  hur expansionistisk eller åtstramande finanspolitiken skulle vara och i vilken mån marknadsekonomiska reformer skulle göras. LO höll emot och (S)-Regeringen ville reformera.

I dagens Rosornas krig har parterna bytt plats.

Regeringen vill driva vinsttak i välfärdsföretagen medan raden av berörda LO-förbund klart och tydligt accepterar vinstdrivna privata aktörer i välfärdssektorn. De goda erfarenheterna  från i första hand nöjda LO-medlemmar men också från beställare, brukare och anhöriga väger tyngre än S/MP-regeringens plakatpolitik.

Löfven och Damberg agerar fegt och taktiskt. De skyller på utskottsavslaget och vill unvika ett nederlag i riksdagen drar med beklagande tillbaka förslaget.

Idag räcker det med att några av LOs alla fackförbund säger stopp för att styra (S) och hela S+MP-Regeringen.

Regeringen är handlingsförlamad. Regeringen har ingen egen majoritet i riksdagen. Och dessutom är LOs centrala ledning splittrad.

Dags för alla Allianspartierna och ta på sig den oppositionsroll som väljarna förväntar sig.

Moderaternas AKP är oppositionsledaren som säger sig vilja regera – sen men inte nu! Hon måste likt Stefan Löfven nu välja sina strider.

Valet borde vara enkelt:
Fäll Löfven i samband med Vårproppen 2017