Etiketter

, , ,

Svenska Kyrkan har väckt uppmärksamhet med sitt partipolitiska Julupprop 2016. På deras hemsida är texten sammanfattad i tre punkter (hela Juluppropret):

– ge barn och unga rätt till trygghet och framtidstro
– ge alla som beviljas asyl i Sverige rätt till familjeliv
– undanröja praktiska hinder mot familjeåterförening

Att i enlighet med det kristna budskapet uppmana människor att hjälpa, stötta och praktiskt ta sig an de som som drabbas av smärta, nöd, fattigdom, hot och våld är självklart biskopens och kyrkoledarnas uppgift.

Men att koppla de ämbetsuppmaningarna om barmhärtighet till lagfästa mål om graden av familjeliv och familjeåterförening som beviljad asyl ska berättiga till är att bedriva partipolitik.

I dagens oroliga världsläge med våldsbejakande extremister som agerar i sin religions namn borde det vara en särskild pedagogisk uppgift för Svenska Kyrkans ledare att i ord och handling påvisa hur ett trossamfund kan och ska agera i en sekulär, demokratisk rättsstat.

Vid de protestantiska kyrkornas synod i Magdeburg i början av november klargjorde den tyske finansministern Wolfgang Schäuble (CDU) att staten kan inte och ska inte ansvara för nåden men har i uppgift att skapa förutsättningar så att den enskilde kan agera barmhärtigt. (Socialdemokraternas motstånd mot skatteavdrag på gåvor är ett exempel på motsatsen)

Schäubles politiska distinktion gäller också i Sverige och borde anammas av Antje Jackelén.

I Sveriges Radio P1 den 14/12 sa Jackelén visserligen att ”När vi talar som kyrkor så gör vi inte det för att vi är politiker, utan vi gör det för att vi drivs av det kristna budskapet.” På frågan om hon har förståelse för att regeringen behövde agera i höstas svarar hon jakande men tillade att det skapat onödigt obarmhärtiga situationer med hänvisning till uppropets fokus på asylförfarandet. Politiker har å sin sida att pröva om statens agerande är nödvändigt obarmhärtigt för vara till rättvis hjälp för så många som möjligt här och nu och imorgon.

Det är politikens ansvar att skapa så humant, rättsäkert och hållbart flyktingmottagande med så god migration som möjligt över tid. Det är inte kyrkans mandat. Kyrkans roll är – förutom missionsuppdraget – att med existentiella ingångsvärden själsligt och kroppsligt mildra utsatta människors lidanden och tillkortakommanden. Med andlig stimulans och praktisk vägledning ska människors välvilja och hjälpsamhet mobiliseras långt mer än vad politikerna kan och ska. Med slarvigt allmänna politiska och/eller partipolitiska mål exkluderar kyrkan de medlemmar som för tillfället inte passar ärkebiskopens politiska agenda.

Sverige må vara ett av de mest sekulariserade länderna. Det är dock inget motiv eller argument för att politisera Kyrkan. Tvärt om; kyrkan bör istället se som sin uppgift att fylla människors andliga behov bl a genom vägen till barmhärtighet som en del i människors själsliga orientering.

Antje Jackeléns prästkappa är inte ämnad för en partipolitisk agenda.