Etiketter

, , ,

I halvtid till nästa val hoppas S+MP-regeringen att MPs famösa kulturpolitiska program ska uppfattas som regeringens. Och redan är det delvis implementerat. Dessvärre kan man på grund av (inte tack vare) en lågmäld och trevande kulturpolitisk agenda från Alliansen faktiskt notera en kraftig statlig politisering främst inom museivärlden.

MPs programtext ”Kulturen – det fjärde välfärdsområdet” handlade mer om makt- än kulturpolitik. Det avvisade jag redan när programmet kom. ”För kulturpolitik är först och främst maktdelning” enl MPs arbetsgrupp som arbetat fram förslaget, som nu i stort sett är regeringens. Och det har redan indirekt och direkt fått oönskade konsekvenser nationellt, regional och lokalt.

I Stockholm ser vi redan verkningarna av följsamheten till MP:s kulturpolitiska tunnelse. (S+MP+V+FI)-majoriteten valde att ge ett verksamhetsbidrag på 700 000 kr över två år till gunstling Fria Teatern utan att ansökan ens inkommit. En effektiv metod att irreversibelt undantränga resurser till andra under resten av mandatperioden.

Dessutom har (S+MP+V+FI)-majoriteten i Stockholm tagit sig an den konstnärliga kvaliteten genom att i juni 2015 besluta nya kvalitetskriterier (ett är det sk historiska kriteriet) för att få att bevilja kulturverksamhetsbidrag.

Ur min reservation mot detta:
Ett Historik-kriterium som sorteras under konstnärlig kvalitet ger utrymme för godtyckliga tolkningar av en kulturyttrings idémässiga grunder eller problemställningars politiska fokus. Fel tillämpat kan ett sådant historik-kriterium hindra eller släppa fram aktörer med visst tankegods. I ytterst extrema fall är yttrandefrihets- och tryckfrihetslagstiftningen vägledande vid bedömning av ansökningar. Ett historik-kriterium med koppling till konstnärlig kvalitet öppnar för en förlamande stagnation istället för att främja de experimentella och nyskapande kulturyttringar som marknadskrafterna initialt inte kan bära.

(S+MP+V+FI)-majoriteten i Stockholm är regeringens tragiska kulturpolitiska skyltfönster, helt i linje med regeringens kulturpolitik leder mest mot en påfordrande kulturpolitisk konformism. Det handlar om rätt etnisk grupp på rätt plats i kulturinstitutionerna. Det handlar om klassperspektiv som ett tvingande kriterium när  kulturverksamheter ska utvärderas. Det handlar om sanktioner mot dem som inte klarar MP:s partipolitiska kulturkrarv.

Nu är museivärlden regeringens nästa kulturpolitiska bastion att inta.

Nils Forsberg skriver träffsäkert i Expressen 12/10  ”–museernas nästa steg ska bli ”från samtidsrelevans till framtidsrelevans” –Kulturministern dementerade i SvD och sa att hon snarare vill se mindre politisk detaljstyrning och ”klåfingrighet” i samband med museernas verksamhet. Det lät utmärkt. Ändå skulle man ju vilja se det utkast till rapport som Ola Wong hänvisade till. Vad var det? Hur mycket ströks i sista stund? Vissa har kanske glömt Miljöpartiets manifest ”Kulturen – det fjärde välfärdsområdet” som kom häromåret och sågades sönder–Vi är några som tänker fortsätta att påminna om det.”

Jag sällar mig gärna till gruppen som inte förtröttas att påminna och avslöja regeringens kultutpolitiska styrning av ursprungssvenskars och nysvenskars  värderingar.