I två lågmälda och läsvärda inlägg i Sydsvenska debatteras religionens plats i dagens svenska rättssamhälle. Andreas Ekströms rubrik är ”Vi behöver mindre religion – inte mer” 13/8 och Joel Halldorf skriver under rubriken ”Krav på ett helt sekulärt samhälle är förtryckande” 15/8 (båda i Sydsvenskan).

Vår sekulära stat värnar religionsfriheten
Även i Sverige, den västra hemisfärens mest sekulariserade välfärdssamhälle, pockar de religionspolitiska frågorna på. Också i vårt rättssamhälle har vi att hålla fokus på religionsfriheten. Den skyddas men får aldrig underminera andra lagars rättigheter och skyldigheter. Det handlar om ett brett spektrum från religiös fundamentalism som triggar terrorister för sin sak till analyser om att bära ett kors i en kedja kring halsen.

I teokratier och diktaturer är religionen låst i former eller helt förbjuden för att passa statens agenda. I en demokrati ges religionen rättssäkra villkor. Därför uar partipolitikerna i demokratier att religionspolitiskt – inte religiöst – sätta ner foten. Det civila samhällets civila, sakrala och profana företrädare har att hantera privata religiösa uttryck i hela samhället.

För att Ekströms och Halldorffs inlägg är angelägna – inte minst som inspiration för genomarbetad och vidareutvecklad religionspolitik över tid.

Vi behöver tydligare religionspolitik
Mycket har hänt sedan september 2012 då moskén i Fittja tilläts sända böneutrop. Då duckade politikerna och valde att göra det till en lokal störningsfråga som kunde kräva polistillstånd. Böneutropens tillskyndare jämförde utropen med kyrkklockor utan uttalat budskap. Men från minareten upprepas 9 meningar 2 eller 4 gånger, två av dem lyder: Jag vittnar att det inte finns någon annan gudom än Gud. Jag vittnar att Muhammed är Guds profet. Hade frågan istället lyfts som rikspolitisk hade utgången sannolikt speglat mera nutida sekulära värderingar. Redan då argumenterade jag mot böneutropet med motivet att vi inte ska ha fler lagligt sanktionerade religiösa uttryck i de offentliga rummen.

Kuriosa: Kyrkorådets ordförande Rose–Marie Probelius Seger i Oskarshamn slutade frivilligt med klockringning på natten efter ett (1) klagomål i juli 2012. Och idag

Idag behövs religionspolitiker med demokratiska värderingar som engagera sig i frågor om skilda badtider för pojkar och flickor på badhusen, klädedräkter och provocerande symboler. I ett nära gränsland ligger förbud mot politiska symboler som de nazistiska. I september 2015 krävde vi kristdemokrater i Stockholm nolltolerans mot IS-symboler i skolorna.

Dagens kampanj ´#mittkors´ engagerar samhällsdebattörer och samfundsföreträdare som tolkar in både mission och provokation i korset kring halsen – där handlar det självklart inte om religionspolitik.

Ekströms vs Halldorfs perspektiv
Ekström skriver helt korrekt: ”Mot enskilda individers livsåskådning och personliga val kring bön och livet efter detta bör man vara särskilt respektfull. Mot den organiserade religionens politiska anspråk bör man däremot förhålla sig som till vilka politiska anspråk som helst.”

Halldorf snubblar i sin replik: ”Att vara kristen–innebär att man har vissa övertygelser om hur verkligheten är beskaffad.–Men Ekström kan varken bevisa att det finns ett unikt människovärde eller att mänskliga rättigheter existerar.–skillnaden mellan [det] religiösa och sekulära inte är–stor– människor vägleds av perspektiv –som inte är empiriskt verifierbara.”

Samhällets rättssäkerhet är helt visst otillräcklig på många håll. Men de nivåerna är empiriskt verifierbara och politiskt påverkningsbara inom och utom vår konstitutionella religionsfrihet. Vattendelaren går mellan religionspolitik, alltså vilka religiösa uttryck, rättigheter och skyldigheter som ligger inom lagstiftarens jurisdiktion – och vilka privata livsval som skyddas och respekteras som gällande normer.

Tradition och religionspolitik
Vi ska värna vår rättsstat med de traditioner vi känner som våra, vilande på den västerländska kristna traditionens fundament.

Sverige behöver inte fler lagligt sanktionerade religiösa symboler och uttryck i de offentliga rummen. Vi ska vara vaksamma mot krafter som genom förhandling vill vidga vad religionsutövares lagliga sfärer. Svenska religionspolitiker och religiösa företrädare har att påminna sig Luthers tvåreglementslära.