Etiketter

, , ,

Sällan illustreras partipolitisk kulturpolarisering så tydligt som genom de två inläggen, Mattias Svenssons ”SD hotar den svenska kulturen” (AB 10/8) och Lars Adaktussons ”Våra värderingar bygger på kristna etik- och idéarvet” (GP 9/8), som råkade publiceras under en och samma vecka.

Bilden av Sverigedemokraternas och Kristdemokraternas motsatsförhållande visar avgrunden mellan Sverigedemokraternas och Kristdemokraternas kultursyn och värderingar.

SD:s partiledning tillåter sig att kränkas av traditionella, professionella och utmanade uttrycksformer när det inte faller de på läppen. Utan politisk makt väljer de det som står dem till buds: Att indirekt hota förbeställda artister och därigenom visa vilka konstformer SD skulle kväsa om de hade makten.

Det är en konsekvens av SDs historielösa kultursyn. Det är ett bevis för hur Socialdemokraterna förfört Sverigedemokraterna (och delar av svenska folket) att vilja använda kulturen för sina ideologiska syften. Genom att förneka svensk kultur kan man så att säga börja från scratch. År 1997 skrev (s) i sin proposition ”Sverige, framtiden och mångfalden”: Eftersom en stor grupp människor har sitt ursprung i ett annat land saknar den svenska befolkningen en gemensam historia.

Det står i bjärt kontrast till Kristdemokraterna som sätter in kulturarv, traditioner och människosyn i ett universellt sammanhang över tid. Med den kristna traditionen om synen på människan som ett mål sig med den grundläggande stabiliteten som skapas genom att vi alla har och tar ansvar för de svagaste – som du vill bli bemött så bemöter du andra – möter vi morgondagen.

Sverigedemokrater skrämmer med det som är okänt, stänger ute de som är främmande och ställer utsatta grupper mot varandra. Artister som till exempel ifrågasätter deras politiska agenda göre sig inte besvär. Sverigedemokrater vill heller inte garanterar minoriteter det starka skydd som svenska grundlagar stipulerar.

Adaktusson tar i sin kulturanalys ytterligare ett viktig steg. I dag finns flyktingar i Sverige som flytt från förtryck och förföljelse – inte sälla med religiösa förtecken.

Med de kristna traditionerna som fundament driver Kristdemokraterna en öppen och rättssäker stat med omsorg om de traditioner vi känner som våra. Även sådana ändras, genomtänkt och målmedvetet, genom decennier och sekler med de kristna värderingarna som kompass.

Där Sverigedemokrater stänger ute och stagnerar öppnar och utvecklar Kristdemokraternas humanism.

Kristdemokraterna värnar den sekulära rättsstaten på grundhållning att religionen är en del av vars och ens privatliv. Det är fundamentalt i vårt samhälle och klart formulerat i Luthers tvåregementslära. En riktning som Sverige behöver.

Det senaste exemplet på det är Kristdemokraternas medverkan på Pride i Stockholm 2016, en toleransmanifestation till vilken Sverigedemokraterna p g a sitt partiprogram inte var välkomna.