Amir Adan, riksdagsledamot (m), kommenterar fyndigt i sin krönika ( Nerikes Allehanda ) sin partiledare Anna Kinberg Batras tal på nationaldagen.

Erik Nordell håller en Volvo PV år 1984
Han tar fasta på att hon försökte lyfta svenska värderingar som vi kan och ska vara stolta över;

Jämlikhet.
En stark tillit till varandra.
Viljan att göra rätt för sig.

Han preciserar:
”Det är sådana värderingar som under åren har byggt vårt land starkt, och det är med de värderingarna i grunden som vi behöver blicka framåt för att möta morgondagens utmaningar.”

Det jag särskilt fäster mig för är hans ambition att se och formulera dessa goda – och för många, kanske de flesta -självklara  värderingar i ett perspektiv där flera generationer utöver de äldsta kan känna igen sig i.

Det är ju med blandade känslor jag, som 71-åring, hämtar upp Volvo, Villa, Vovve från min hjärnas tröga hårddisk. Mina associationer länkar snabbt till Poul Ströyer´s satirteckning (1960-tal) med geografiläraren som i tidens MedBestämmandeLagens anda ber eleverna rösta om huruvida Oslo ligger i Norge eller inte, ”Socialstyrelsen vill att du äter 6 – 8 brödskivor om dagen” (1970-tal), löntagarfondsstriden (1980-tal) som var pressade SAP:s och maktfullkomliga LO:s sista socialiststrid och att Fil Dr Carl-Johan Westholm (1990-tal) som VD på Företagarna påminde oss om att då och ännu i mångt och mycket ”Stockholm ligger öster om Prag”.

Volvo, Villa Vovve väcker ännu starka minnen.

Att som Amir Adan klä dagens sunda, mindre korporatvistiska och mer individuella strävande mot just de för oss alla resursstarka – och idag inte likriktande och kvävande – värderingar bådar gott. Det handlar fortfarande om

Jämlikhet.
En stark tillit till varandra.
Viljan att göra rätt för sig.

Det är väl värt att uppmärksamma av borgerliga partiledare som vill, vågar och kan agera som om Decemberöverenskommelsen slutat gälla!

Parhuset  – idag (i bostadsbristens dagar) en mer överkomlig första familjebostad än villan.
Papegojan – idag mycket trendigare än vovven.
Peugeoten – idag ett alternativ bland alla andra när tillverkningslandet är underordnat garantiservicenivåer och konkurrenskraftiga finansiella privat- och tjänstebilserbjudanden.

Nostalgi är sällan en bra kompass för framtiden. Men i Amir Adan´s lagoma doser bör den inspirera Alliansledare nationellt och på landstings- och kommunalnivåerna att konkret formulera  sina politiska mål för människors strävanden här och nu.

Att spränga trånga åsiktskorridorer och värna våra ”värderingar som under åren har byggt vårt land starkt” ska inte och får inte stå i motsats till allas vårt globala ansvarstagande.