Etiketter

, ,

Enligt SvT:s publicistiska strategi ryms inte dokumentärfilmen ´Watching the Moon at Night´ i den svenska åsiktskorridoren.

Filmen är en dokumentär med bl a SvT som medfinansiär. Den är filmad i sex länder. Den handlar om samtida terrorism och antisemitism och fokuserar på offrens erfarenheter som kompletteras med synpunkter från internationella experter på detta område. Bland infallsvinklar och frågor som lyfts märks särskilt spörsmål om vilka kopplingar som finns mellan europeisk nazismen och fascismen av förra seklet och dagens dödliga terrorism. Filmen söker även svar på frågan om vilka som är gudfäder till nu verksamma terroristgrupper. Efter händelserna i Paris och Bryssel framstår filmen som mycket relevant.

SVT:s sändningstillstånd stipulerar att

”verksamheten ska präglas av oberoende och stark integritet och bedrivas självständigt i förhållande till staten som olika ekonomiska politiska och andra intressen och maktsfärer i samhället”. Och vidare: ”Det är särskilt viktigt att SVT slår vakt om programområden som är betydelsefulla för allmänintresset.”

Hur SvT:s ledningen fullföljer kraven i sändningstillståndet är en fråga som ständigt prövas. Så ska det vara. Vår Public Service ställs på särskilda prov i en tid när händelser i vår omvärld och närhet sedan länge hotar våra demokratiska system.

Det är självklart att SvT:s programval möts av olika reaktioner. Men endast sända program av svenska programföretag kan anmälas till Granskningsnämnden. Strategifrågor om balans, allmänintresse och saklighet i samhällsprogrammen över tid har licensbetalande tittare, medborgare och politiker därför att diskutera i vårt dagliga offentliga samtalet.

När det gäller dokumentärfilmer med olika infallsvinklar och nya faktaredovisningar får inte den svenska publiken undanhålls samhällsanalyser som massmedia brottas med i andra länder. Filmen har visats i Sveriges Riksdag och har ett därför också ett publicistiskt nyhetsvärde värde i det att de folkvalda sökt och tagit del av denna information medan Public Service inte finner den av allmänt intresse för väljarna.

Erik Helmerson argumenterar i DN 9/5 för att SvT ska visa filmen och tittar närmare på hur bolagets programansvariga måhända ser på sitt uppdrag. Han skriver:

Jag tror också att man i denna korridor tillämpar en outtalad hierarki där muslimer i grupp ses som strukturellt underordnade på ett sätt som, till exempel, inte judar anses vara. Man fruktar islamofobi mer än man vill belysa den terror som begås i islams namn. Därför tror jag att en film som ´Watching the Moon at Night´ skapat nervositet och oro i korridoren.”

Sändningstillståndet ger inte SvT mandat att undanhålla allmänheten samhällsinformation som förklarar drastiska och omvälvande förändringar över tid. Det gäller också relevanta orsaksanalyser för vår säkerhet – i världen och Sverige.

Jag upprepar min vädjan och fråga som jag ställde i mitt öppna brev till SvT:s ledning den 4 april:

”Jag hemställer att SvT:s ledning redovisar för de bedömningar som gjorts för att just denna film inte ska visas i SvT nu eller senare. Om visning trots allt planeras, på vilka skäl grundas då dröjsmålet?”

Filmen ´Watching the Moon at Night´ har till dags dato visats på åtta internationella filmfestivaler.

Därutöver bl a på
Jerusalem Internationella Forum till stöd för terrorismens offer,
POLIN, museet i Warszawa för Polens judisk historia,
Jan Karski Internationella Centrum, Centrum Dialogu, Kielce, Polen,
Moderna Museet, Opole, Polen,
Civil Right Defenders årliga Internationella konferens, Stockholm,
Center for Jewish History, New York,
Newseum, Washington DC i samarbete med Yithzak Rabin Forum och National Endowment for Democracy (inbjudan från Holocaust museets f.d. chef Walter Reich),
Endowment for Middle East Truth, Washington D.C.

Våldsbejakande extremister med olika religiös och ideologisk hemvist har de senaste decennierna ökat sitt hot, sitt våld och sin förstörelse i världen. Medborgare, politiker och myndigheter verkar nu i en verklighet som ingen ska gömma bakom skygglappar i opportunismens åsiktskorridorer.

Ulf Lönnberg