Etiketter

, , , , ,

20160225_174903I torsdags ordnade ”Stockholm pratar” en samtalsträff under rubriken ”Hur fri är konsten?”. Rubriken överensstämde inte med vad som skulle diskuteras. Det kom istället att handla om huruvida olika medborgares benägenhet att kränkas av stadens offentliga konst ska styra vad som ska visas. Antingen var rubriken i hastigheten felsatt eller också missade arrangörerna helt att hålla rubrikens grundläggande frågeställningen i fokus.

Hur som helst befarade arrangörerna att paneldeltagarna skulle provocera varandra och åhörarna till den grad att nivån på anständigt uppträdande i en offentlig kulturdebatt kunde raseras. Innan det började passerade två uniformerade ordningsvakter runt i lokalen. När de gått ut uppmanades vi mötesdeltagare i hälsningsanförandet – två gånger – att respektera olika infallsvinklar och inte hemfalla åt personangrepp. Den uppmaningen upprepades ännu en gång av moderatorn innan paneldeltagarna presenterades.

Arrangörernas demonstrativa ”säkerhetspådrag” illustrerar att det i dagens tidevarv med smala åsiktskorridorer antas finnas en kritisk massa som inte längre vågar lita på andras respekt för och vilja till konstruktiva samtal i politiska frågor med viss komplexitet.

När detta drabbar ett litet kulturdebattsevent i Stockholm är det dags för alla och envar i stort och smått till vardags och i det offentliga – och i det privata – inte inordna oss i dagens karga åsiktsklimat.

Vad sas då under samtalet? Bl a att
– kulturarvet är inte något vi bara har – vi formar det vi för vidare
– att plocka ner gammal eller tidigare konst eroderar vårt kunskapskapital, all konst måste också förstås med sin tids glasögon
– bra och korrekt information med texter och guidning ger ett mervärde
– att de bort det mest utmanade är riskfritt, det finns alltid tillgänglig information för de som sätter sig på sin stjärt och läser på
– alla måste bli lyssnade på
– vissa i panelen rör sig farligt nära gränserna för censur

Ordna en ny debatt om hur fri konsten är i offentlig miljö (som angavs i rubriken) eller bjud in samma talare som får redovisa om, hur mycket, på vilket sätt och i vilka sammanhang offentlig konst får, ska eller hindras att kränka medborgarna. Ett annat alternativ kan vara att anordna den diskussionen utifrån ett utvalt konstverk. Varför inte Hilding Linnqvist Svenska sjömän i främmande hamn som i avmaskad version var en del av affischen för träffen Stockholm pratar i torsdags.