Etiketter

, , ,

Bortrensning från bibliotek och manusjustering av klassiska barnböcker har vi hört om. Nu har föräldrar lyckats – om än tillfälligt – slänga ut Alfons från ett dagis.

Utrensningen av Alfons är inte politisk. Denna gång handlar det om farhågan att filmen skrämmer små barn – någon har rapporterat om ett barns nattliga mardröm.

Själv har jag två starka minnesintryck från tidig barndom som trots allt har tillfört något. Det första är trådbussen som körde ner i vattnet från Essingebron (24/11 1948). Efter olyckan hördes vuxna beklaga sig men i stort sett löpte vardagen vidare. Skoldagen fortsatte.

Det andra är ett besök på Skansen där vi såg ”kåtor, renar och lappar”. Artur Hazelius idé var att ”lägret” skulle vara bebott av samer (står det på Skansens hemsida).  I samefamiljernas uppgift ingick bl a att bo i torvkåtan och sköta renarna.

Att skydda små barn från berättelser som den om den tragiska bussolyckan var i princip omöjligt, alla talade om den. Men under Skansenbesöket kunde samevistet undvikits men det fanns det inga skäl till.

Alla bär vi med oss några starka intryck och minnesbilder från tidig barndom.

Teknikutvecklingen och ökade säkerhetskrav är för mig självklart av godo. Olyckor, katastrofer och kaos i när och fjärran måste vi ändå själva – i uppväxten och som vuxna samhällsengagerade medborgare kunna förhålla oss till. Jag tycker det är bra att vi ser skillnader och håller våra små borta från onödiga missöden. Lekplatserna t ex är inte bara säkrare de har t o m inslag av pedagogisk design.

Vuxnas syn på och respekt för olika etniska, sexuella och existentiella preferenser skulle ännu (omedelbart efter 2:a världskriget) förändras långsamt. Med dagens hotfulla religiösa, nationalistiska och rasistiska strömningar har vi med det livslånga tidsperspektiven att spjärna emot den aningslöshet och troskyldiga naivitet som präglade många föräldrars nyfikna blickar vid samevistet på Skansen.

I det perspektivet tillför minnesbilden från samevistet en särskild stark dimension.

Hoppas våra barn och barn inte av missriktad välvilja berövas egna tidiga minnen från sin egen barndomstid. En tillrättalagd verklighetsbild är ingen bra en bas att bygga vidare på. PK (politisk korrekthet) skyddar oss inte från en ond värld. Det är i verkligheten vi ska lära våra barn att bygga sig en god framtid – politiskt och personligt.

Tidsperspektiven kommer omsider att hjälpa också våra unga att göra adekvata politiska och viljemässiga prioriteringar. Det kommer att handla om deras egna minnen och erfarenheter – och det som vi äldre förmedlade till dem.

Och visst, det otäcka kunde skrämma. Några egna mardrömmar p g a någon barnfilm har jag inte – men väl starka minnen från brutala boxningsmatchter på SF:s journalfilmer. Men utan dem kunde jag inte veta att våra små idag inte bara klarar av Alfons barnfilmer – Alfonsfilmerna stimulerar och hjälper de små att skilja på verklighet och fantasi.

15 febr -16:
Så var det helt plötsligt andra motiv bakom stoppad Alfonsfilm? Men då handlar det lika plötsligt om en pedagogisk metodfråga – och det är något helt annat.
http://www.expressen.se/kultur/rimligt-filmforbud-pa-skanes-alla-forskolor/