Etiketter

, , , ,

De flesta av oss har förstahandsintryck från vad mor- och farföräldrar berättade och gjorde.

När min morfar och farfar föddes under sista decenniet före 1900 regerade Oscar II. De hade således egna förstahandsförmedlade intryck från 1830-talet via sina mor- och farföräldrar. För dem var det svunna tider…

För oss 40-talister gav våra första barndomsberättelser bilder från en, med våra mått mätt, också svunnen tid. Det handlade om Hästskjutsar, Jordbrukssverige, Ånglok och Tågresor med medhavd Matsäck, en släktings Första Bil, enstaka Krutgummor som tog Körkort, Orakeluttalanden av Doktorn med stort D, Söndagsskola, Varma somrar och Kalla vintrar.

Men redan våra mor- och farföräldrar kunde liksom deras föräldrar – efter industrialismens genombrott – uppfatta stora skillnader i livsvillkoren under sin egen livstid. Och vi 40-talister upplever än snabbare tekniska och sociala förändringar än vad de upplevde.

Vi glömmer lätt att referenspunkter mellan generationerna med nödvändighet skiljer sig starkt åt. Vi vill gärna att de yngre ska ta våra tidsmarkörer som de mest relevanta – eller åtminstone förstå dem – i vardagen, i sin utbildning, i sina livsval.
kontanter

Föräldrar födda kring 1980
– har aldrig ägt en femöring och kommer knappast ihåg sedlarna som ersatts av guldtiorna.
– har alltid öppnat läsk- och ölglasflaskor kapsylöppnare och nu mestadels genom att dra i ringen
– har alltid haft AIDS i sin begreppsvärld
– såg inte snö söder om Gävle förrän några år sedan
– minns inget annat än att det alltid varit lag på att använda bilbälte – även i baksätet
– har alltid sett Kungen som en pappa med tre barn
– har MTV alltid funnits
….. osv: för att inte tala om IT-samhället som från 90-talet ändrade livsbeteenden mellan två generationer.

Det är exempel på referenspunkter som i vardagsrealismens gemenskaper sällan är relevanta. På samma sätt som vissa yngre i förvärvslivet länge trodde att pensionärer helst matade duvor.
pduvaDet är de äldre generationernas uppgift att föra vidare kunnande och livserfarenheter till gagn för de ungas framtid. Ju snabbare förändring och utveckling desto mer angeläget att vi med förnuft och visdom förstår att upptäcka de yngres egna relevanta och för oss nya referenspunkterna.

Använd även deras tidsmarkörer som hållpunkter i samtal och umgänge. Då kan vi föra vidare våra noggrant utvalda och bästa vägvisare i livet. Först då kan vi med trovärdighet vägleda yngre med de normer och de företeelser som kanske faktiskt var bättre förr i tiden.

71 års acceleration kräver att våra referenspunkter är mer flexibla än de yngres. För att dela med oss måste vi vara nyfikna och själva vilja lära av de yngre.

Bästa sättet att nå de yngre är att ärligt och tydligt vilja bejaka snabb utveckling och allt längre livscyklar. Sådan nyfikenhet gör oss gladare och mer tillfredsställda som människor. Sådan nyfikenhet sänker generationströsklarna.