Etiketter

, , ,

[Uppdaterad 3/1] Moderaternas pilotprojekt ”pålitligt passiva Sverigedemokrater” i Gävle är enligt en centralt psdmlacerad moderat ett experiment. Moderaterna vill testa Sverigedemokraterna som ”sleeping partner” efter valet 2018 om Alliansen blir största gruppering i Riksdagen utan egen majoritet med SD som vågmästare.
Moderaterna i Gävle medger att de haft kontakt med partiledningen före beslutet att ta över styret i Gävle med SD:s passiva stöd.

Men Anna Kinberg Batra säger att det inte handlar om något strategiexperiment. Trots det har Moderaterna skickat sin pressekreterare Niklas Gillström till Gävle för medieträning.

Kommunalrådet i opposition Richard Carlsson (sd) säger att de med sitt passiva stöd till de borgerliga får bättre genomslag för sina lokala frågor; trycket på flyktingmottagningen, hög arbetslöshet, kulturpolitiken, skolpolitiken och en aktiv näringspolitik och ett bättre företagarklimat (enl SvD 30/1).

SDs passiva stöd till Moderaterna fram till och efter 2018 förutsätter att det är små – om ens några – överkomliga skillnader mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna när det gäller trycket på just flyktingmottagningen, den hög arbetslösheten, kulturpolitiken, skolpolitiken och en den aktiv näringspolitiken och ett bättre företagarklimat.

Att dra växlar på Richard Carlssons passiva stöd i Gävle och räkna med ett liknande organiserat passivt stöd från (sd) i Riksdagen är naivt. Tomas Tobé (m) hävdar ju själv att Sverigedemokraterna saknar svar på integrationsutmaningarna och att de med sitt agerande har visat brist på ansvarstagande. Så, varför skulle Sverigedemokraterna i Riksdagen efter 2018 acceptera en moderat migrationspolitik som inte är deras egen?

Lokalt och nationellt är ”invandringspolitiken” SDs livsluft. De underblåser ett skadligt och ovärdigt vi-mot-dom-perspektiv inom alla politikområden genom att ställa etniska, religiösa och andra grupper mot varandra. Deras passiva stöd med nedlagda röster i budgetvoteringar kommer att kräva (sd)-ledamöters nedlagda röster – inte sällan mot ledamöternas övertygelse. Våndor och opinionstapp av sådana påtryckningar har Tomas Tobé själv upplevt inom sitt eget mer erfarna och disciplinerade parti, bl a  genom Decemberöverenskommelsen.

Inget talar för att Sverigedemokraterna i Riksdagen skulle vinna något på att följa sina kollegors passivitet i Gävle om det inte får något konkret i utbyte.

Allt medan Moderaterna laborerar med Sverigedemokraternas passivitet kommer skillnaderna mellan M/SD:s och Kristdemokraternas politik att bli tydlig när det gäller trycket på flyktingmottagningen, den höga arbetslösheten, kulturpolitiken, skolpolitiken och en den aktiv näringspolitiken och ett bättre företagarklimat; alltså just i de politikområden som M och SD i Gävle nu söker sig till varandra.

Av Sverigedemokraternas partiprogram står det klart att de vill tillämpa ett inhumant och osolidariskt vi-mot-dom-perspektiv inom alla politikområden.

Sverigedemokraterna ska kväsas för den politik de står för. Det kräver att deras förslag och inlägg bemöts. Antingen ska SD fösas in i en politisk verklighet och därmed tvingas ta ansvar för beslut de inte gillar – eller, vilket vi är många som föredrar, ska vi skapa blocköverskridande majoriteter genom traditionella sakpolitiska överenskommelser.

Om och när Moderaterna gör SD till sin nationella ”sleeping partner” kommer det att krävas någon form av överenskommelse mellan de två. På sin tid lovade Göran Persson (s) Miljöpartiet trängselskatt i Stockholm för tryggat minoritetsstyre. Vad Anna Kinberg Batra omsider lovar Sverigedemokraterna återstår att se. Det blir inte gratis.