Etiketter

, , , , ,

Utifrån filosofen Jon Elster´s essential by-products – d v s ett tillstånd som vi inte kan uppnå direkt, utan som uppstår som en biverkan av något annat än det som vi målmedvetet anstränger oss för att nå – analyserar Katarina Barrling (SvD 28/12) konsekvenserna av sakpolitisk förnekelse gentemot Sverigedemokraterna. Hon skriver vidare att i filosofisk mening kan vi inte säkert veta, men mycket talar för att omgivningens försök att hålla SD utanför påverkan, inneburit att partiet [SD] påverkat politikernas sinnen (sic!) och den förda politiken.

Jag håller med. Det var ett misstag att i Riksdagen långsiktigt isolera SD.

Initialt fanns dock en viss logik för isoleringslinjen. Ett nytt litet ytterflanksparti – som Ny Demokrati på sin tid – hindrar de etablerade partierna primärt från inflytande. Det kunde många väljare till en början acceptera. Men snart blev SD enda oppositionspartiet när alla trängde ihop sig i mitten (med den famösa Decemberöverenskommelsen som kronan på verket).

Enligt Novus mätning (18/12) är invandrarfrågan nu väljarnas viktigaste fråga. Det har den aldrig varit sedan mätningarna började för fem år sedan.

Partiernas pedagogiska utmaning inför valet 2018 (eller nyval dessförinnan) är att definiera skillnaderna mellan EU-tiggares, asylsökande flyktingars och arbetsinvandrares lagliga krav och moraliska förväntningar. Samlingsbegreppet ”invandrarfrågan” tränger undan skillnaderna och stryper utrymmet för adekvata sakargument. För många förknippas ”invandrarfrågan” dessutom starkt med hotfulla, islamistiska våldsbejakande krafter. Att vid sidan om begreppet ”invandrarfrågan” bekämpa de för oss i Sverige oacceptabla sedvänjorna med religiösa förtecken och allehanda olaga hot är också en uppgift för religiösa ledare. Aktuellt dessa dagar med anledning av terroristhoten den 11/12 i Märsta om att konvertera till islam och betala skyddsskatt till terroristerna eller dö genom halshuggning.

Som murbräcka mot rådande politiska läge testar Moderaterna nu en ny strategi.

Enligt Dagens Industri tar M i Gävle över med SD-stöd, vilket sägs välkomnas av M:s partiledning som ”ett politiskt experiment med potentiellt mycket långtgående konsekvenser”. Inger Källgren Sawela (m i Gävle) beskriver det pliktskyldigt som att leda minoritetsstyret med öppna informationsmöten till vilka SD är välkomna. Som symbol har Richard Carlsson (sd) fått ett större tjänsterum i kommunhuset.

Moderatledningen har inte läst på om Jon Elster´s beskrivna tillstånd ”essential by-products”. Klart är dock att M inte litar på sin migrations- och integrationspolitik som tillräckligt särskiljande från Sverigedemokraternas dito. De vill först pröva vingarna i Gävle.  Strategimanövern kan – ännu en gång – generera en oönskad biverkan i det att SD stärks då M inte tydligt ställer en human, trovärdig och konsekvent migrations- och integrationspolitik mot SD:s utopier i Riksdagen! I Gävles kommunfullmäktige (som i andra kommuner) överskuggar ofta kortsiktiga praktiska lösningar de ideologiska skillnader som vi inte delar med SD. Ideologiska skillnader ska främst markeras i Riksdagen till väljarnas vägledning.

Moderaterna laddar således med lösa skott.  Det gjorde de också i maj månad när de lade fram sitt lagförslag mot tiggeri och krävde hårdare tag mot EU-migranternas olagliga bosättningar. Då stödde Sverigedemokraterna M i justitieutskottet(!) genom eftergiften att citera Moderaternas förslag som sitt.

Hade M:s förstått att då ta initiativet och på sina villkor öppnat för ett konstruktivt samtal och ideologiskt pressat SD till en moraliskt försvarbar ”invandringspolitik” i denna avgränsade fråga hade man inte behövt gå omvägen över Gävle och där testa en ny strategi mot SD.

Ulf Lönnberg(KD), Gruppledare Kulturnämnden i Stockholm