Etiketter

, , , ,

Den 11 december fick ett antal hushåll i Märsta flygblad i brevlådan med krav på att de ska konvertera till islam och betala skyddsskatt eller dö genom halshuggning. Händelsen är polisanmäld. Även SÄPO tar sig an ärendet. Reaktionerna på mitt blogginlägg ”Nu uttalas hotet: konvertera till islam eller dö” lät inte vänta på sig.

En spade är en spade. Men genom att beskriva flygbladen som olaga hot, från våldsbejakande extremister, befarar några att jag ”spär på främlingsfientlighet” istället för att mobilisera moraliskt engagemang och lagliga repressalier mot de skylda. Okända och kända individer som trotsar lagen ska självklart anklagas och lagföras oavsett eventuell grupptillhörighet.

Det faktum att ”vi får in så många muslimer” gör enligt andra att ”vi får räkna med” sådant som konverteringshotet i Märsta. Det vittnar om en uppgivenhet som skadar Sverige nu och i framtiden.

Sådan resignation urholkar medborgarnas förståelse för vad grundlagsfäst religionsfrihet betyder för tillit och rättssäkerhet i hela samhället. Ingen får ta sig rätten att i religionens namn hota eller skada någon. Religionsfriheten ger heller inget utrymme för någon att med religiösa förtecken tänja på gällande lagar. Vänder vi tyst bort blicken släpper vi tvärtom lös den främlingsfientlighet och de etniska motsättningar som de undfallande men rättrogna vill undvika.

Ännu finns det faktiskt de som invänder att problematisering av dessa svåra frågor ”bara gynnar Sverigedemokraterna”.

Det har med all tydlighet visat sig vara ett misstag att långsiktigt isolera SD i Riksdagen. Initialt fanns ändå en viss logik för ett sådant agerande. Ett nytt litet ytterflanksparti med svajit partiprogram – liksom Ny Demokrati på sin tid – försöker de etablerade partierna primärt hindra från inflytande.

Det var få som förutsåg att SD inte bara blev en dagslända. I allt fler väljares ögon blev det istället det enda oppositionsparti att rösta på när alla trängdes i den politiska mitten. Dessutom kom DÖ (Decemberöverenskommelsen) som en förlamande garant mot ideologiska kraftmätningar och sakpolitiska analyser. Enligt Novus mätning publicerad den 18 december är invandrarfrågan väljarnas viktigaste fråga. Det har aldrig skett sedan mätningarna började för fem år sedan.

För många förknippas ”invandrarfrågan” starkt med hotfulla, islamistiska våldsbejakande krafter. Att argumentera principiellt hållbart är därför särskilt viktigt för de religiösa ledare och samfundsföreträdare som i det offentliga samtalet ger uttryck för berättigad oro och som förkastar allt hot och våld med religiösa förtecken.

Jacob Rudolfsson, biträdande generalsekreterare Svenska Evangeliska Alliansen, skriver under den 6 november i Dagens Samhälle:

”Men hatbrott med kristofobiska motiv, som har tredubblats under de senaste fem åren, har haft den kraftigaste ökningen. Jämfört med 2013 har antalet anmälda brott ökat med 76 procent. Först nyligen har detta börjat uppmärksammas i media, även om motsvarande engagemang från politiker har uteblivit.—Enligt en färsk rapport från Nämnden för Statligt Stöd till Trossamfund (SST), förekommer det hot och angrepp mot konvertiter till kristendomen från tidigare muslimska trosfränder.”

Jag håller med om att vi inom politiken är skyldiga att att presentera åtgärder för att stoppa hot och våld med religiösa förtecken (precis som alla annan brottslighet). Avståndstagande från all religiös fanatism ska för såväl religiösa samfundsföreträdare och partipolitiska representanter vara en villkorslös utgångspunkt i religionsfrihetens namn. Våld mot religiösa är ett allvarligt och växande hot i världen Just nu utsätts kristna för tilltagande förföljelse och hot. Det måste vi bekämpa. Det gäller allt våld mot religiösa och av religiösa krafter. Det är en global säkerhetsfråga över tid.

Jakob Rudolfsson har fel när han påstår att motsvarande engagemang från politiker har uteblivit. Som icke-konfessionellt parti har vi Kristdemokrater utarbetat konkreta förslag som vi hoppas få uppslutning kring från såväl religiöst som sekulärt oreinterade medborgare.

För att förebygga våldsbejakande extremism föreslår vi bl a:
• Inrätta ett länsgemensamt centrum som jobbar med avhopparverksamhet och anhörigstöd.
• Upprätta en handlingsplan för att motverka radikalisering och våldsbejakande extremism.
• Inför en hjälplinje dit man kan vända sig om en anhörig eller vän radikaliseras.
• Bjud in företrädare för muslimska församlingar till samtal om hur vi ska arbeta gemensamt för att motverka extremism radikalisering.
• Inrätta ett samverkansorgan där skola, polis, socialtjänst, fritidsgårdar och säkerhetspolis strukturerat samarbetar.
• Använd eventuella avhoppare i arbetet med att motverka extremism.
• Utbilda personal i skolor och fritidsgårdar i hur man på ett tidigt skede kan förebygga, identifiera och förhindra radikalisering.
• Utveckla stödet till sociala insatsgrupper och till civila samhället. Framhåll goda förebilder och satsa på långsiktiga sociala investeringar i segregerade områden i ytterstaden.

Här finns utrymme också för Jakob Rudolfsson och andra samfundsföreträdare att bidra med konstruktiva förslag inom religionsfrihetens rättsliga ramar.

Ulf Lönnberg(KD), Gruppledare Kulturnämnden i Stockholm