De är tysta. Tunga, knubbiga cylindrar. Massiva, kompakta kuber. De flesta är vita. De finns även i rosa, grönt och grått. Kanske i fler färger men de har jag inte mött än.
De runda står nästan alltid i formationer på två eller tre raka led. Kuberna är oftast stationerade glest och regelbundet över en stor yta. Deras uppgift är praktiskt nödvändig för vår försörjning.
Tidiga morgnar står de i morgondimman som lantbrukets fredliga fantasisoldater med vinterns foder säkert lagrat i sitt inre.
I sena skymningen blir de som mörka siluetter, som modiga vaktposter. Fast de kan bara skrämma vilsna cityinvånare som hamnat utanför de belysta huvudstråken.
Våra förfäder fantiserade över naturens skira älvor i tidig morgonstund och förundrades över kufiska vättar när aftonskymningen sakta sänkte sig.
Idag besökte jag Nils Jakob Blommérs Ängsälvor på Nationalmuseums utställning ”100 fantastiska målningar”. Hans ängsälvor minns jag sedan barndomen och jag inbillar mig gärna att ensilagen vaktar också våra älvor.
Vackert skrivet! Mycket vackert! Leif
Leif Hallberg Mobile: +46 (0)70 767 07 70 E-mail: leifolovhallberg@hotmail.com
Date: Wed, 26 Aug 2015 17:25:51 +0000 To: leifolovhallberg@hotmail.com
Tack för vackra poetiska ord över ängarna! Jag har hänförts av NU-tidens plastiga, knubbiga cylindrar i vitt. Men ännu mer av den senaste tidens färger: rosa står för kvinnor och blått för män. Fascinerande att dessa färger, som förr beskrev kön men blev utrotningshotade av hen-begreppet, nu har återkommit som ängsälvor i par – hon och han- i rosa och blått svävande till bönders alla tonarter.
Pingback: Ensilage-dax | Ulf Lönnberg
Ditt väl dokumenterade kulturella intresse når nu nya höjder. När jag nu själv sitter i skymningen och tittar ut över grönskande ängar och en spegelblank insjö är det nästan så att jag
skymtar dina skira älvor. Tack för att du ledde mig dit.