Etiketter

, , , ,

Fyra M-företrädare konstaterar ånyo (SvD debatt 2/8) att Decemberöverenskommelsen är roten till det onda och att DÖ-arvet efter Fredrik Reinfeldt måste omprövas.

Den uppmaningen borde nå alla Alliansledarna när det nu under sommaren, främst inom M, KD och FP, tas olika initiativ för att resp partiledning ska överväga att ompröva Decemberöverenskommelsen under ordnade former.

Alliansväljarnas motstånd mot DÖ är starkt. Den senaste ”Sverigetycker”-mätningen (25/4) visar att 97,0% av KD-sympatisörerna tycker att DÖ är dålig för Sverige, siffrorna för (m) är 55,0%, för (fp) 39,4% och för (c) 38,0%.

Trots att KD enligt mätningen har den största interna oppositionen mot DÖ skapar DÖ mest svårhanterliga problem för Anna Maria Kinberg Batra. M är större än FP och KD så M:s DÖ-motståndare utgörs av många fler aktiva medlemmar på olika beslutsnivåer än vad opinionsmätningarnas procenttal i förstone signalerar.

M-debattörerna Finn Bengtsson, Rolf K Nilsson, Sylvia Nilsson och Andreas Björklund visar särskild god fingertoppskänsla för hur väljarna – de utanför partistrategernas trånga krets – praktiskt reagerar på Alliansens övertaktiserande politik som genom DÖ släpper fram en vänsterpolitik som valresultatet inte legitimerar.

Den sunda demokratin behöver en uthållig och kompetent opposition. Allt fler väljare söker sig till den till synes enda oppositionen mot den breda partitrojka som gemensamt upprätthåller Decemberöverenskommelsen. DÖ-tillskyndarnas försvar att överenskommelsen var en sista dålig utväg stämmer inte – den var ett uruselt förstahandsval.

Mycket har hänt sedan Decemberöverenskommelsen skrevs under med giltighet till 2022.

a) Redan i maj lade Moderaterna fram lagförslag mot tiggeri och de krävde hårdare tag mot EU-migranternas olagliga bosättningar. Det stödde Sverigedemokraterna i justitieutskottet genom eftergiften att citera Moderaternas förslag som sitt. Då skulle (m) på sina villkor kunnat föra ett konstruktiv samtal med (sd) i den frågan.

c) Stefan Löfven ombildar sannolikt regeringen nu efter sommaren. Regering är handlingsförlamad. Inte minst pga interna personliga motsättningar, enligt rykten som sipprar ut från Rosenbad. Men det kommer inte att minska Vänsterpartiets inflytande.

d) Tiden för eventuellt extraval rinner ut under våren 2016 – därefter är tiden till ordinarie val för för kort.

e) Nu är SD Sveriges andra största parti enligt det norska Sentio-institutets mätning (18 juni 2015). Det ruckar (och vitaliserar?) M:s självbild.

Jag håller med de fyra M-debattörerna om att DÖ släpper fram en socialistiskt inspirerad budget och därmed – illa nog – i praktiken uppmuntrar Vänsterpartiets påtagliga inflytande på regeringspolitiken i allmänhet utan att oppositionen agerar konstruktivt.

Det handlar om att släppa prestigen och skrota DÖ. Det kostar särskilt på för Anna Kinberg Batra som relativt ny partiledare och tillskriven som Alliansledare med motsträviga partimedlemmar. Men med (fp):s förestående partiledarbyte och Annie Lööfs sikte på Alliansledarposten kommer kraftmätningen inom Alliansen istället att handla om när, hur och på vems initiativ Alliansen säger upp Decemberöverenskommelsen före valet 2018.

Först därefter kan Allianspartierna agera konstruktivt utifrån sin ideologi och tillvarata sin regeringserfarenhet med sikte på sitt långsiktiga samhällsansvar. Alliansledarna har goda skäl att lyssna till sina medlemsopinioner.