Den 1 maj kunde Stefan Löven lova en rejäl vänstersväng – med hjälp av (v) ska tilläggas. Ty enligt Decemberöverenskommelsen ska oppositionen släppa fram S+MP-budgetar oavsett innehåll.

Ingen oppositionsledare ska längre nöja sig med att Decemberöverenskommelsen är det minst dåliga alternativet fram till år 2022.

Hos borgerliga väljare är motståndet mot DÖ starkt. Sverigetycker”-mätningen 25/4 visade att 97,0% av KD-sympatisörerna tycker att DÖ är dålig för Sverige, siffrorna för (m) är 55,0%, för (fp) 39,4% och för (c) 38,0%.

Ingen Alliansledare har starkt stöd för DÖ. Anna Kinberg Batra har särskilt hämmande hänsyn att ta. Hon är ny som ny partiledare, hon är än så länge tillskriven som Alliansledare och hon ska ansvara för politiskt förnyelsearbete inom (m) men också inom Alliansen. Med (fp):s partiledarbyte före nästa val och Annie Lööfs sikte på Alliansledarposten kommer kraftmätningen inom Alliansen att handla om när, hur och på vems initiativ Alliansen stiger av DÖ före valet 2018. Parallellt med det har Alliansledarna – var och en – att fullfölja sitt politiska förnyelsearbete. Det är med en upplöst Decemberöverenskommelse och en tydligt borgerlig politik som Alliansen ska mobiliseras med nya ingångsvärden inför nästa val.

För Allianspartierna återstår alltså att på egna meriter formulera ett alternativ till DÖ. Det rimliga är att Alliansen med stöd av Sverigedemokraterna fäller Regeringens budget. Inte för att främja SD:s politik utan för att återupprätta väljarnas tillit till politiken och Alliansledarna själva. De behöver alla starkare mandat för en konstruktiv oppositionspolitik.

I Sverige finns idag en farlig och växande klyfta mellan politiker och väljare. I senaste United Mind-mätningen anser 50,8% mot 27% att utvecklingen i Sverige går åt fel håll. Detta i en tid när vi diskuterar olagliga bosättningar, tiggeri och asylmottagandets bristande kvaliteter. Dessutom har skolfrågan gått om jobbfrågan som viktigaste politiska fråga i vardagen. Samtidigt drabbas vi nästintill dagligen av en eftersatt fysisk infrastruktur som hämmar BNP och hotar näringslivets avkastning till en uthållig välfärd.

Ännu hörs lyckligtvis inga rop på en stark ledare. Men tar ingen av Alliansledarna sitt ansvar kan vi snart vara där. Politisk handlingskraft vilar inte sällan på nöd-samordning med mindre bekväma partners. Det är orimligt att påstå att de etablerade partierna håller SD utan inflytande när opinionsstödet för SD bibehålls just p g a att övriga riksdagspartier vägrar bemöta dem politiskt!

I dagarna har Moderaterna krävt ny lagstiftning för att få bukt med olagliga bosättningar. SD har i justitieutskottet yttrat sig genom eftergiften att citera Moderaternas förslag. Här finns öppning för att påbörja ett konstruktiv samtal med Sverigedemokraterna.

I denna nya situation ska Allianspartierna inte längre lämna SD:s extrema motionsförslag oemotsagda. Jag tänker på SD-motionerna om spartanska fängelser för utländska medborgare, invandringssystem enligt ett poängsystem, avskaffande av tolkservice för invandrare vid myndighetskontakter, registrering av intagnas ursprungsnationalitet och invandrarbakgrund, förbud för polisen att verka för ökad rekrytering av minoriteter eller visst kön, förbud mot dubbelt medborgarskap, att den etniska diskrimineringen av svenska medborgare på arbetsmarknaden stoppas mm.

Mot sådana extremidéer borde vi få höra de borgerliga argumentera i det offentliga samtalet. Att vägra bemöta SD:s förslag och villkorslöst släppa fram S+MP-budgetar enligt Decemberöverenskommelsen är att spela högt med medborgarnas tillit till de demokratiska ideal vi hyllar.