Av dagens Alliansledare kommer minst två vara utbytta 2018. I väntan på den personförändringen stakar de ändå själva ut sina partiers reforminriktning (i Dagens Industri 14/4). Det handlar om
Förbättra drivkrafter för arbete och motverka utanförskapet för att nå full sysselsättning. (Att hitta fler vägar in till det första jobbet kommer att vara prioriterat för oss.)
Stärka integrationen av utlandsfödda. (korta vägen till arbetsmarknaden och förbättra boendesituationen.)
Stärka konkurrenskraften och tillväxtförutsättningar. (Fortsatta investeringar i infrastruktur och kollektivtrafik skapar goda förutsättningar — Satsningar på forskning och innovation).
Säkra välfärdens kärnverksamheter.  (Föräldrar ska veta att — när barnen kommer hem från skolan ska de ha lärt sig något nytt –Skillnader i kvalitet — mellan regioner — bör motverkas)

Förvånande att en – om än kortfattad – artikel som syftar till att beskriva ett omdanande programarbete i de fyra alliansparterna, inte med en mening visar minsta självinsikt om den kollektiva handlingsförlamning som deras gemensamma prestigeprojekt Decemberöverenskommelsen alltjämt orsakar i ett prekärt läge. Tvärt om – och på den punkten brister logiken- skriver de: ”Alliansen avser inte att bli ett stödparti till Socialdemokraterna eller bilda regering med Sverigedemokraterna och kommer därför att hedra decemberöverenskommelsen.”

När det gäller stärkt integration av utlandsfödda fanns det särskilda skäl att vänta sig tydligare avstamp. I Alliansens valmanifest inför valet 2014 fanns inget skrivet om detta. Jämför det med det fokus frågan fick i Alliansens regeringsförklaring 2006.

Vi är redan i en situation när riksdagsledamöter tvingas till krystade förklaringar i sina valkretsar och lokala förtroendeförsamlingar varför de ska avstå från att rösta efter sin övertygelse – när det gäller statsbudgeten. Dessutom rankas invandrarfrågan allt högre som väljarnas viktigaste fråga (senaste SOM-undersökningen).

Den alliansledare som först vidgår att DÖ var fel åtgärd i ett ovanligt besvärligt parlamentariskt läge kommer att uppmärksammas för sitt politiska civilkurage. Ett sådant initiativ kommer också att konkret stoppa Vänsterpartiets gräddfil till eget inflytande långt utöver vad valresultatet legitimerar. Det behövs inget närmande till Sverigedemokraterna för att erbjuda den vänsterpressade Löven till kompromisser med ett eller flera allianspartier.

Decemberöverenskommelsen och/eller annat långtgående samförstånd över blockgränsen löser inte problemen med bristande migration och integration. Det handlar också om att kväsa Sverigedemokraternas stöd i opinionen. På den borgerliga sidan vill vi bygga en generös och rättssäker invandringspolitik (med särskilt fokus på asylpolitiken) som en integrerad del i en hållbar välfärd med den sunda marknadsekonomin som uthållig resurs. Det kräver ett annat förhållningssätt till tillväxt än det som Miljöpartiet står för. Det kräver också andra budgetlösningar än vad S-MP-regeringen är beredd att pröva.

Decemberöverenskommelsen bakbinder den progressiva, borgerliga reformpolitik som partiledarna försöker artikulera i Dagens Industri den 14/4, dessutom omöjliggör den en uthållig invandringspolitik som tillvaratar nyanländas vilja till att snabbt komma ut i produktionen – initialt med enklare arbeten som vi idag inte släpper fram.

Sluta att prestigemässigt ”hedra Decemberöverenskommelsen”. Att skrota DÖ idag hindrar inte en återupprättad Allians med andra styrkeförhållanden inför valet 2018. DÖ skadar Sverige i en orolig tid.