Etiketter

, , ,

I sitt försvar av Decemberöverenskommelsen missar Ingvar Svensson (SvD, Brännpunkt 6 mars) dess demokratiska underskott. För Ingvar Svensson är överenskommelsen endast en vidareutvecklad beslutsordning fram till år 2020.

Vanligt med minoritetsregeringar
Men bestämmelserna om regeringsbildning i 6 kap. 3 och 4 §§ regeringsformen (RF) och om misstroendeförklaring i 13 kap. 4 § RF har fram till valet 2014 varit fullt tillräckliga. Vi har haft minoritetsregeringar under mer än 30 år under snart 40 år sedan 1974 års regeringsform.

Skillnaden efter 2014 års val är att regeringsbildaren och Allianspartierna avstod från att söka uppgörelser kring vissa avgränsade sakpolitiska frågor för att släppa igenom minoritetsregeringens budget.

Sakpolitikens blindskär ska inte styra beslutsprocessen
Men hade de etablerade partierna före valet 2014 utvecklat en invandringspolitik och inte i rådande idétorka isolerat Sverigedemokraterna hade Decemberöverenskommelsen aldrig kommit till stånd.

Ingvar Svensson, som är väl bevandrad i konstitutionella frågor, missar att politikens innehåll ska värnas och inte skjutas åt sidan för en ny beslutsordning som är bekväm för de etablerade partierna i en svår förhandlingssituation.

Just bristen på en genomtänkt och generös asyl- och invandringspolitik i en värld med tilltagande spänningar var ju en avgörande orsak till både valresultatet och Decemberöverenskommelsen 2014. En ny invandringspolitik kan och ska inte till 100% utformas gemensamt över blockgränsen. Inte ens Allianspartierna har ännu inte någon utvecklad samsyn. I min artikel Utan Decemberöverenskommelsen finns några SD-förslag värda att bemöta.

Borgerlig integrations- och migrationspolitik
På den borgerliga sidan vill vi bygga en generös och rättssäker asylpolitik som en integrerad del i en hållbar välfärd med den sunda marknadsekonomin som uthållig resurs. Det kräver annat förhållningssätt till tillväxt än det som vänstern står för. Det kräver också andra budgetlösningar än vad S/MP-regering är beredda att pröva.

Men inte heller det är något problem för Ingvar Svensson som skriver ”[att] Grundlagen hindrar — politiska partier att ingå överenskommelser och denna överenskommelse är inte märkligare än pensionsöverenskommelsen”. Där har han fel. DÖ är inte grundlagsstridig men till skillnad från pensionsfrågan berör en ny integrations- och migrationspolitik effekterna av arbetsmarknadens skatter och avgifter, konsekvenserna av företagens olika pålagor, skolans- och utbildningens riktade resursutrymmen – listan kan göras lång budgetpåverkande vägval. Pensionsöverenskommelsen är i det perspektivet en mer tekniskt avgränsad åtgärd med tydligt avgränsad finansiering.

Men det stör inte Ingvar Svensson som hävdar att ett enskilt oppositionsparti visst har möjlighet att föra ut den egna sakpolitiken och påpekar: ”Observera att om partiet lägger ett eget budgetförslag så finns inget som hindrar partiet att votera i den delen. Och i alla andra frågor gäller inte överenskommelsen”.

Det är det som är poängen: de frågor som överenskommelsen inte gäller är i realiteten också direkta eller indirekta budgetfrågor.

Enligt den nya riksdagsordningen bör förslag med ”varaktiga budgeteffekter ligga i höstbudgeten”. Men i Decemberöverenskommelsen finns inga uttryckliga begränsningar om vad som ska få ingå en ändringsbudget (nästa nu i april). Dessutom har överenskommelsen stark indirekt inverkan på flera olika politikområden.

Med Decemberöverenskommelsen fjärmar sig partierna från ideologiska kraftmätningar. DÖ:s praktiska tillämpning hämmar svensk idé- och politikutveckling. Det skadar Sverige i en orolig tid.