Etiketter

, , , ,

Replik till professor Mats Ekström
Journalister och politiker har nu ett stort ansvar för den agenda som skall dominera debatten, skriver professor Mats Ekström i SvD. Jag anser att de har ett stort DEL-ANSVAR. Visst, journalister förenklar och polariserar (läsvänligt) mellan två motstående ståndpunkter trots att politiska konfliktytor  a l l t i d har flera dimensioner. Politikerna måste själva bryta mönstret att passivt svara med förväntade och givna alternativ på förenklade intervjufrågor. Ty även förenklande frågor kan i avgivna svar problematiseras på politikerns egna meriter. Det skulle kunna driva sakfrågan framåt. Det gäller också i den invandrardebatt som Mats Ekström utgår ifrån i sin debattartikel. Trots senaste dagars mediafokus duckade statsminister Stefan Löfven i sitt jultal (och i efterföljande intervju) på Stortorget i Stockholm när han underlät att substansiellt ge sin syn på hur vi bättre kan och ska ta emot de som söker asyl hos oss. Statsministern valde sin tystnad! Det berodde inte på journalistkårens förväntade ”för och emot-frågor”.
KD-ledaren Göran Hägglund må ha befäst sin ställning som den lågmälde alliansledaren. Men denna gång och med sitt senaste migrationsutspel kan vi inte ta ifrån G Hägglund visat samhällsanvar i att ha initierat en efterlängtad nyansering i svensk integrationsdebatt. Det gjordes utan koppling till de av Mats Ekström förordade diskussioner på redaktionernas morgonmöten. Visst, mediaforskning ska rädda oss från journalistiskt förklenande förenklingar. Men mediaforskningen varken kan eller ska generera politiker som är tydliga med nya ideologiska och sakpolitiska initiativ. Däremot ska journalister kritiskt granska alla politiker och inte omöjliggöra att det finns plats för mer än två motstående ståndpunkter åt gången.