Etiketter

, ,

-Det är ´modäärnt´, sa min mormor på 1950-talet när hon hade nya kläder, använde nya ord och gjorde något nytt och kul. Trendväxlingar och moden kommer alltid först i  storstäderna. Det var något som hon – som kommit från Hälsingland på 1910-talet – fann intressant och belevat att anamma. Vad hennes föräldrar ute på landsbygden tyckte kan vi lätt ana. Men om vi barnbarn tog efter något modernt som hon inte gillade blev det ett långt och ´allvarrrligt´ samtal.

Trender och moden följer vi alla mer eller mindre målmedvetet. Trender och moden obstruerar vi också mer eller mindre målmedvetet.

I dagarna visar en Sifo-undersökning att  53 procent av storstadsborna hälsar på varandra med en kram medan bara 35 procent av landsortsborna gör det. För mig, nu på det 70:e, känns det ännu inte helt bekvämt ens när jag träffar dem jag känner rätt väl. Det skapar viss förvirring när jag träffar unga vuxna. Det händer att halvt uppsträkta armar och min artiga högerhand för några sekunder osäkert svävar i luften.

Idag talar vi mindre om ”det moderna” och mer om det som är inne. Förenklat och fördomsfullt sägs trenderna göda en osund ungdomskult. Generellt behandlar inte ungdomar äldre särskilt dåligt. Visst, det finns enkilda unga – liksom enskilda äldre – som behöver utveckla sin hyfs och sociala kompetens. Men handen på hjärtat; hur ofta har du som äldre anledning att klaga på en ung människas bemötande i offentliga miljöer? Det är snarare i förvärvslivets konkurrenssituationer och kompetensjakt som ledare och deras rådgivare fastnar i en övertro på ungdomlig förnyelse. I sådana miljöer tillåts t o m åldersdiskrimineringen få fäste. Områden att klaga på gäller mestadels situationer och agerande som rör marknadsföring av varor och tjänster, organisationers internrekrytering och vissa lagar och förordningar.

Låt oss glädjas åt att hattar, kepsar, väskor och skor blivit glada accessoarer bortom gångna tiders gråa och enkla nyttoprylar. Låt oss som är lite äldre anamma de goda resurser och de möjligheter som utvecklingen genererar. Låt oss ta ansvaret att utifrån våra livsrön vägleda, råda och tillrättavisa när gamla sociala och politiska försyndelser stiger upp ur ett mörkt förflutet. Det är modernitet i dess bästa betydelse.

Idag igen läste jag om nya trender i sättet att hälsa på varandra. För tjejer i högstadie- och gymnasieskolor i Stockholm är kindpussen ett vanligt sätt hälsa på. Killarna hälsar på varandra med ett modernare och ljudligt klatschande handslag med öppen hand i axelhöjd.

Det är överkurs för mig. Jag skippar det senaste och håller fast vid vanliga lågskor och vit skjorta, öppnar en och annan dörr för gamla och unga damer, hälsar med traditionella handslag och anammar det nya som känns bekvämt för mig – och som därmed oftast också blir bekvämast för dem jag umgås med. Tiden som gått är min viktiga acessoar som öppnar dörrar både när vi har roligt tillsammans och när vi över generatiosngränserna dryftar viktiga samhällsfrågor.

Vi ses i vimlet – det blir nog en kram vad det lider.