Socialdemokraterna och Moderaterna duckar ännu i pensionärsskattefrågan.

Igår tilllstod Stefan Löven att högre skatt på pension än på lön är ”omoralisk och skamlig”. Det är starka ord. Men han skjuter ändå problemet på framtiden. Han talar om en reform i tre steg men laddar det sista och avgörande steget med lösa skott. (Steg tre är villkorat till den tidpunkt då Sverige har EUs lägsta arbetslöshet, möjligen 2020.)

I den demokratiska rättsstaten vilar lagars legitimitet i huvudsak på det allmänna rättsmedvetandet. Högre skatt på pensioner strider mot medborgarnas skatterättsmedvetande och skadar legitimiteten för en tillväxtfrämjande skattepolitik.

Beräkningar visar att en genomsnittspensionär, med 15 800 kronor i månaden, i år betalar 4 100 kronor mer i skatt än om denna arbetat och haft samma inkomst. Från 2007 uppgår den totala skillnaden till 52 000 kronor. Det är också viktigt att framhålla att skatten på pension har varit högre än skatten på lön ända sedan 2007. Det känner Socialdemokraterna och Moderaterna väl till. De vet också att Sverige är ensamt om att beskatta pensionärer högre än löntagare.

Samhällets humanistiska ideal mäts effektivt i villkoren för de yngstas och äldstas behov. Högre skattebörda för pensionärer än på löntagare riskerar att trigga ett privatekonomiskt generationskrig.

Socialdemokraternas och Moderaternas mittentriagulering gör de båda ideologiskt vilsna. Men väljarna har fortfarande insikt om att  visioner och löften ska nagelfaras i ideologiska kraftmätningar.

Jag föreslår att skattegapet tas bort i ett steg till gagn för drabbade pensionärer och en sund generationsövergripande välfärd över tid. Reformen kostar enligt Skattebetalarnas förenings utredning drygt 8 miljarder. Den 27 augusti skissar jag på en modell som leder till målet: Lika skatt på pension och lön.