Omsorg om statsfinanserna kan inte reducera skattebaser, punktskatter och skattenivåer till nominella delmängder utan koppling till politikens innehåll.

Alliansen har sänkt skatter på arbete och skapat tillväxt som genererat ökade skatteintäkter. Det har gett ökade resurser på många områden, exempelvis har aldrig så mycket pengar som nu gått till vård och omsorg. Och vi ska också framgent ha råd att värna rättsstatens välfärd med den sunda marknadsekonomin som resurs. Nu signalerar Alliansen att vissa skatter behöver höjas för att stärka finanserna ytterligare och för att täcka nya behov gör sig gällande. Men Alliansens vårbudget och socialdemokraternas läckande skuggbudget lämnar pensionärerna i sticket. Det duger inte.

Omsorg om statsfinanserna kan inte reducera skattebaser, punktskatter och skattenivåer till nominella delmängder utan koppling till politikens innehåll. Ideologiska kraftmätningar som leder framåt mot morgondagens politiska visioner betingar alltid intäkts- och utgiftsmässiga budgetprioriteringar.

Historiskt har socialdemokraterna beskattat pensionärerna hårt och sedan 2007 har skatt på pension varit högre än skatt på lön. Konsultfirman Rådhusgruppen AB har i två undersökningar (2009 och 2013) visat att inget annat land än Sverige tar ut högre skatt på pension än på lön. Socialdemokraternas och Moderaternas ideologiska kompasser är okänsliga för de generationsspänningar som detta skattegap göder.

En genomsnittspensionär, med 15 800 kronor i månaden, i år betalar 4 100 kronor mer i skatt än om denna arbetat och haft samma inkomst. Från 2007 uppgår den totala skillnaden till 52 000 kronor.

Lön och pension har samma ursprung i individens förvärvsarbete under många år som löntagare. Skillnaden är att pensionen betalas ut senare i livet, därför bör den beskattas som lön. Löntagarpensionärer har mestadels dessutom mindre ekonomiskt utrymme eftersom deras pension är lägre än löntagarnas ersättningar. Med rådande ordning minskar de facto den äldre generationens makt över sina liv.

I Socialdemokraternas och Moderaternas strid om mittenväljarna finns inte plats för ideologiska överväganden. De två partierna spelar högt i tron att det räcker med vaga antydningar i pensionärsskattefrågan. Nu är det dags för småpartierna att inför valet och med ideologisk stringens prioritera sina hjärtefrågor. I 2014 års ekonomiska vårproposition har barn och ungas villkor särskilt fokus. Den goda satsningen behöver, som jag ser det, snarast följas upp med fokus på pensionärsskatten.

En indikator på politikernas och samhällets människosyn är de ekonomiska och sociala villkoren för unga och gamla. De kan ju inte påverka sin situation lika kraftfullt som de förvärvsarbetande mitt i livet. Vi behöver en äldrepolitik som är mer än äldreomsorg. Att avskaffa skatteskillnaden mellan högre skatt på pension än på lön kostar drygt 8 miljarder.

Det finns flera ideologiskt betingade åtgärder som budgetmässigt kan lyfta de äldres privatekonomi. Med skattehöjningen på snus har regeringen gått på cigarettlobbyns linje. Det sänder fel signaler med risk för ökad cigarettrökning som följd [folkhälsoperspektiv]. Även höjd skatt på alkohol bör övervägas [folkhälsoperspektiv]. Skatterna på spel&dubble kan justeras uppåt [i konsekvens med arbetslinjens princip]. Äldre miljöbelastande fordon för genom höjda skatter fasas ut fortare än vad som sker idag [miljöfrämjande förvaltarskap]. Igår aviserade regeringen högre dags- och ordningsböter och högre kontroll- och förseningsavgifter i skattesystemet [individens medborgaransvar] mm mm.

Låt oss argumentera bortom budgettabellernas röda och svarta siffror. Sverige står inför ett generationsrelaterat vägval.
XXX