”På golvet i det lilla klassrummet högst upp under Katedralskolans tak ligger en matta med lugg, föreställande den svenska flaggan. På den gör skådespelarna i scenkonstkollektivet Troja nedslag i några av de ögonblick i vår historia som de menar har haft stor betydelse för framväxten av vår demokrati.eater om demokrati för förstagångsväljare”

Så skrev UNT den 21 februari i år när de berättade om projektet som skulle få förstagångsväljarna att gå och rösta. Jag har inte sett förställningen och och jag kände inte till projektet förrän SvTs program SVERIGE rapporterade om saken. Vi tittare fick vi en snabb bakgrundsbild och några korta intervjuer med regissören och en skådespelare.

Jag tycker det är ett bra initiativ – att få förstagångsväljarna – liksom alla andra väljare – till valurnorna är angeläget! Föreställningen må fokusera på andra historiska händelser och en annan vinkling av vår demokratiutveckling än vad vi äldre i förstone tänker på, det är ju de ungas perspektiv som här är utgångspunkten. Jag tycker också att det som i TV-reportaget fick bli skådespelarens slutreplik var anständigt partipolitiskt neutralt.

Jag reagerade på scengolvets matta som jag uppfattade som en svenskflaggslik rekvisita. Visst de kulturella uttrycken ligger borton grundlagsfästa definitioner av rikets symboler. Dessutom var det ju, som UNT skriver, en matta med lugg – alltså ingen flagga i den mening som vi till vardags uppfattar nationalsymbol när den högt uppe i flaggstången fladdrar för vinden.

Men nationalsymboler har i alla tider haft stor symbolisk betydelse – även i våra dagar när vi antiautoritärt och rättssäkert hävdar medborgarnas rättigheter och statens skyldigheter utifrån andra behov och värderingar än vad som gällde i min ungdom.

Mot den bakgrunden tycker jag det hade varit av värde att något beröra flaggans symboliska värde – just i detta fall då den så att säga utgör föreställningens bas. Måhända slår jag in öppna dörrar – jag har ju inte sett föreställningen.

Vi minns 1968 och hur USA-flaggan i svensk TV användes som dörrmatta med de juridiska följde som det fick. Sedan dess har mycket vatten runnit under broarna och i Sverige har vi inte längre någon lag mot flaggskändning.
I lag (1982:269) om Sveriges flagga slås i 4 paragrafer fast hur den ska se ut, vilka varianter som finns och hur de ska användas.  En snabblektion i det ämnet kunde måhända visat hur demokratins innehåll och tillämpning i det moderna rättssamhället står över symboler och ceremonier som vittnar om en tid som präglades av under- och översåtar och en rigid klassordning.

Även det vi lämnar bakom oss ger en värdefull relief för nuet och framtiden.

mnet

1 § Sveriges flagga är blå med ett gult kors. Korset är vinkelrätt ställt mot flaggans kanter.

2 § Flaggan är tvärskuren eller tretungad.
Den tvärskurna flaggans höjd förhåller sig till dess längd som 10 till 16. På de inre fälten förhåller sig höjden till längden som 4 till 5 och på de yttre som 4 till 9.
Den tretungade flaggans höjd är hälften av dess längd, tungorna medräknade. De yttre fälten är, bortsett från tungorna, lika stora som de inre, och fältens höjd förhåller sig till deras längd som 4 till 5. De yttre tungornas ytterkanter bildar inte vinkel med flaggans över- eller underkant. Tungorna utgör förlängningar av de yttre fälten och korsarmen.
Korsarmarnas bredd motsvarar hälften av höjden på vart och ett av fälten.

3 § Flaggans färg är ljust mellanblå på fälten och guldgul på korset.
Närmare föreskrifter om färgnyanserna meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

4 § Statschefen och med dennes tillstånd andra medlemmar av det kungliga huset får använda tretungad flagga med eller utan stora eller lilla riksvapnet på ett vitt fält i korsets mitt.
Den tretungade flaggan används som örlogsflagga av Försvarsmakten och enligt föreskrifter som regeringen bestämmer av andra myndigheter som bedriver militär verksamhet. När en sådan flagga är befälstecken, markeras detta genom en särskild beteckning i övre inre fältet.
I övrigt används den tvärskurna flaggan.
Flaggan får inte i vidare mån än som följer av första och andra styckena förses med märken, bokstäver eller andra tecken. Lag (1994:697).