Etiketter

, , , ,

Det går sakta framåt. Nu har Stockholmscenterns Per Ankarsjö kommit till insikt om att Stockholms stad har en uttalad antikonstpolicy. Det är bra. Det handlar om stadens klotterpolicys §9:

”Staden ska inte medverka till eller stödja verksamheter eller evenemang som inte klart tar avstånd från klotter, olaglig graffiti och liknande skadegörelse. Staden ska inte heller medverka till verksamheter som på något sätt kan väcka intresse för och leda till klotter, olaglig graffiti eller liknande skadegörelse”

Jag försvarar laglydnad, egendomsskydd och konst på lagliga utrymmen. I klotterpolicyn står också att läsa: ”…sanering, borttagande av klotter och liknande skadegörelse ska ske inom 24 timmar…”. Det är en formulering som jag vill ha kvar i en framtida kommunal ordningsstadga. Men i nuvarande klotterpolicy sammanblandas detta med slarvigt definierade företeelser – skiljelinjen går ju mellan lagligt och olagligt anbringande krumelurer på offentlig och privat egendom.

paron

Jag finner inga giltiga skäl för att vi i en av Europas snabbast växande metropoler ska ha en konstfientlig policy som gör att staden vägrar hyra ut lokaler till graffitiutställningar och att stadens elever inte får förkovra sig i denna konstform i skolans lokaler.

Kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt bör lyssna på Per Ankarsjö – åtminstone i just denna fråga. När kung Ludvig Filip I:s popularitet dalade tecknade Honorè Daumier 1831 hans nuna i fyra versioner från porträttlikt ansikte till igenkänningsbart päron, därefter kallades Ludvig Filip I kung Päron. Motsvarande karikatyrer på Madeleine Sjöstedt skulle trots sitt lagliga budskap vara olagliga på fel anbringade ytor och skulle som sådana tvättas bort inom 24 timmar samtidigt som utföraren lagfördes. För mig framstår kulturborgarrådet som vår tids drottning Päron i sin istadiga sammanblandning av konst och klotter. Stockholms kulturborgarråd bör främja konsten och verka för en ren och snygg stad – inte tvärt om.