I mitt kontaktnät får jag många frågor om hemtjänsten. De senaste dagarna med anledning av att 2,3% av de som använder hemtjänsten blivit bestulna.

Ca 94000 finns i hemtjänstens rullor. För mig handlar det i första hand om 94 000 äldre medborgare med speciella behov.

Kanske kan jag fånga en och annan nyliberals uppmärksamhet genom att han eller hon får ett ögonblick uppmanas att se dessa 94 000 människor som kunder…. ty jag tror på den seriösa företagare i en sund marknadsekonomi som den uthålliga välfärdsstatens resurs.

Inget företag skulle låta sina underleverantörer komma undan med dåliga leveranser (brister i det materiella, i det tidsmässiga eller i den kvalitativa kontakten) och därmed riskera att skapa dåligt rykte bland andra kunder och i massmedia – eller till och med skada sina egna kunder. En framgångsrik företagare håller tummen i ögat på de duktiga underleverantörer som han eller hon valt att samarbeta med över tid.

Politiker som via kommunal egenregi eller kommunal upphandling levererar undermåligt till sina skattebetalare är än mer anmärkningsvärt. Ty för engagerade politiker av rang handlar det – utöver den praktiska hemtjänstleveransen – om praktisk politisk tillämpning av de egna ideologiska grundprinciperna som han eller hon gått till val på. Läs de politiska programmen – där är partierna inte blyga i sina preciserade löften om god äldreomsorg – inte sällan i klass marknadsaktörernas lättsinniga överbud.

Diskussionen om riskkapitalister som leverantörer av sociala tjänster, diskussionen om upphandlingsjuridikens snåriga regelverk
och
diskussionen om den kommunala egenregins överlägsna styrning genom lojala och kvalitetsmedvetna medarbetare är dimridåer.

Det krävs tydlig politisk målstyrning.
Det krävs skickliga förvaltningschefer och i förekommande fall kompetenta offentliga upphandlare.

Jag vidhåller:
att kommunerna i sina driftsbudgetar ska avsätta 5% för kvalitetsstyrning som genomförs av extern och obunden kompetens. I egenregin ska pengarna öronmärkas. Vid upphandling ska anbudsgivarna veta att 5% av köpeskillingen för antaget anbud kommer att användas för att köpa in extern och obunden kvalitetskontroll. Det handlar om en liten, överskådlig och praktisk fråga som genom statligt direktiv skulle inspirera de kommunala självstyrets socialpolitiska arkitekter. Det går jag gärna till val på!

Det handlar om att följa upp antagna beslut oavsett utförare. När upphandlingsbeslutet är fattat – har det politiska uppdraget bara börjat!