Etiketter

,

Turbulensen kring en nyutnämnd ministers religiösa hemvist är exempel på en attitydfråga som ligger utanför politiskt beslutsansvar men som politiker har – och ska ta sig – stort inflytande över. Det är deras plikt som företrädare och representanter för medborgarna i allmänhet och sina partimedlemmar i synnerhet. Istället för antydd försvarsposition borde Fredrik Reinfeldt utöver klarspråket om Elisabeth Svantessons faktiska kompetens (som han angav) tydligt ha kontrat med sin statsmannasyn på tolerans för människors olika religiösa hemvist i vårt öppna Sverige. Att inte ens de övriga Alliansledarna säger ifrån vittnar om deras misstro på ideologi som praktiskt inslag i opinionsbildningen.

Visst kan vi skylla på journalisters vinklade verklighetsbeskrivningar men när det gäller yttrande-, åsikts-, religionsfriheterna och andra konstitutionellt viktiga frågor är det våra valda politiker och vi själva som ska värna gränsdragningarna.
Jag påminner om Václav Havel-citatet om politikers påverkan ”Det beror i hög grad på politikerna vilka sociala krafter de frigör och vilka de undertrycker, om de söker stöd hos det bästa som finns hos varje medborgare eller hos det sämst.”

I kvarvarande diktaturer är journalister fortfarande styrda – hotade och skrämda – av politikerna. Dessvärre har vi här och nu få politiker som säger vad de står för i rädsla för åsiktsjournalisternas illa underbyggda kritik. Det handlar således om politiskt ledarskap bortom deras fackpolitiska ministeruppdrag.