Etiketter

, , ,

Denna artikel publicerad idag i Världen Idag -pappersversionen

Inga partipolitiska månglare i Svenska kyrkan

Kyrovalet, den 15 sept, liknar de allmänna politiska valen. Men det handlar om ett religiöst trossamfund som likt alla andra trossamfund borde råda över sina beslut och sin verksamhet inom ramen för svensk religionsfrihet och all annan berörd lagstiftning.

Det kan tyckas vara en angelägenhet bara för Svenska kyrkans medlemmar. Men för oss som inte är medlemmar i Svenska kyrkan och som värnar den sekulära rättsstatens grundlagsfästa religionsfrihet med samma skyldigheter och rättigheter för alla trossamfund är Svenska kyrkan en otidsenlig som måste ses över.

Det är en angelägen fråga för oss som utifrån personlig övertygelse vill hålla isär politik och religion.

Politiker och makthavare har i alla tider politiserat kulturen och religionen för sina syften. Här är det Svenska kyrkans numerär som lockar partipolitikerna med en åtråvärd arena för ideologisk opinionsbildning och en icke oviktig potential för närvaro i valmanskåren.

Mona Sahlin manade oblygt inför förra kyrkovalet de sina att engagera sig i Svenska kyrkan med det tydliga motivet att ”kyrkan är en viktig grund för värderingsförändringar i samhället”. Och Stefan Löfven (s) sa augusti förra året ”Svenska Kyrkan med alla sina medlemmar, är en stor och viktig samhällsaktör som Socialdemokraterna bör engagera sig i”.

Jimmie Åkesson (sd) formulerade en vision – värd att bevaka – när han kommenterade augustimätningarna: Vi måste få en absolut vågmästarposition för att kunna vara med och styra. Då kan vi utmana makten, säger Åkesson (SvD 24/8). Han väljer att mobilisera sympatisörer in spe med ideologiskt uddlös valmatematisk strategi. Bland svagheterna i de sju riksdagspartiernas beslut att tiga ihjäl (sd) uppenbaras nu hur de också underblåser Åkessons förledande vädjan om ett carte blanche-mandat i valet 2014.

Även Jimmie Åkesson uppmanar de sina att rösta i kyrkovalet. För en partiledare som sorterar människor efter ras, religion och sexuell läggning är populistisk religionspolitik ett effektivt kampanjvapen. Via Kyrkovalet tar (sd) – den genom lagstiftning öppna bakvägen – till en av civilsamhällets normbildande arenor. Han går till Kyrkoval med beskedet att Svenska kyrkan blir allt mindre svensk och att det är en utveckling han vill stoppa i ett maktpolitiskt perspektiv.

Politiker ska utifrån sitt uppdrag i vår sekulära rättsstat självklart engagera sig i samhällets normbildning. Det handlar om hur vi förhåller oss till trenders snabba svängningar, egna och andras traditioner, människors olika livsåskådningar mm. Václav Havel, med erfarenhet av totalitära regimer, skrev i sin bok Sommartankar ”Det beror i hög grad på politikerna vilka sociala krafter de frigör och vilka de undertrycker, om de söker stöd hos det bästa som finns hos varje medborgare eller hos det sämsta.”

Religiöst påbjudna levnadsregler, riter och traditioner provocerar inte sällan religionsfientligt, sekulärt och fundamentalistiskt orienterande människor som alla, utifrån sina värderingar, gärna ropar på politiska åtgärder för färre eller fler lagligt sanktionerade religiösa uttryck i och utanför det offentliga rummet. För alla dessa ska vår rättstat vara garanten som ger alla samma skyldigheter och rättigheter.

Kyrkovalet liknar men är inget politiskt val. Många av Nomineringsgrupperna har dock direkta eller indirekta kopplingar till de politiska partierna. En nomineringsgrupp är per definition en sammanslutning av kandidater till något av de direktvalda beslutande organen inom Svenska kyrkan.

Förbundsordföranden för Kristdemokrater för en levande kyrka (som en nomineringsgrupp heter) gick inför kyrkovalet 2009 ut med krav på ett nytt valsystem med renodlade personval. Det låter som ett bra steg i rätt riktning. Jag förutsätter att Kristdemokraterna med sin insikt, respekt och erfarenhet av religionens plats i samhället agerar på det sätt det ankommer partiet att få en bättre tingens ordning.

Även för oss sekulärt orienterade medborgare (jag är inte medlem i Svenska Kyrkan) är det stötande att det största samfundet genom valproceduren påtvingas partipolitiska medlöpare. En ledamot i någon av Svenska kyrkans beslutsorgan ska stå för sitt agerande inför Svenska kyrkans medlemmar inte inför sin Nomineringsgrupp.

Ulf Lönnberg
Styrelseledamot i Kristdemokraternas Seniorförbund