Vattenfallssåpan lyfter frågan om statligt ägande till den principiella nivå den hör hemma. Socialdemokraternas och Moderaternas agerande vittnar om klent engagemang i det statliga ägandets villkor och konsekvenser trots att de båda beskrivit det som den stora vattendelare dem emellan. Det handlar om ett viktigt och tydligt partiskiljande spörsmål som bör bli valfråga 2014. Både S och M har visat prov på passivt ägande. Det duger inte. Oavsett om man principiellt är för eller emot statligt ägande har man som statsbärande parti att handla därefter.

Slentrianpolariseringen mellan vänster- och högerblocken blir allt mindre relevant. Det beror inte på ideologiernas död. Det beror – i första hand – på socialdemokraternas och moderaternas strategi att genom avideologisering vinna mittenväljarna. Varken S eller M kan ensamma göra anspråk på makten. Både S och M flaggar för samarbete med något av partierna utanför den traditionella blocktillhörigheten. S och M har bundit sig hårt för att stoppa inflytande från Sverigedemokraterna. Under det nu överskådliga opinionsläget kommer ingen av dem undan alternativet att ”gå över blockgränsen”.

Statligt ägande som valfråga 2014 kommer att tvinga V, MP, C, FP och KD till tydlig profilering. Det vitaliserar valrörelsen och – vilket är det verkligt angelägna – kommer att engagera väljarkåren, tvinga regeringen efter 2014 till ett målmedvetet och aktivt ägarskap som ställs inför väljarnas dom 2018.