Äntligen och för första gången på ett år är (c) och (kd) åter över 4%-spärren, ett välkommet besked för strävsamma politiker och trogna partimedlemmar. Men socialdemokraternas och Alliansens räddhågsna mittenpolitik hämmar visioner och idédebatt. Dessutom tycks många väljare uppfatta den vällovliga fronten mot SD som krass partitaktik utan fokus på människors vardag.

Diffus mittenpolitik gagnar varken för sund marknadsekonomi, uthållig tillväxt eller värdig välfärdspolitik.

Alliansen var nödvändig för att få igång ett genomgripande reformarbete med borgerliga förtecken. Att en borgerlig allians omvaldes var sunt för Sverige. Men inför en tredje Alliansledd mandatperiod visar den sig vara en hämsko för de egna partiernas konservativa, personalistiska och liberala ideal.

Personligt ansvarstagande med fokus på alla människors lika värde hämmas ännu av arvet från sossarnas övertro på den starka statens omhändertagande. Gammal cementerad blockpolitik, å sin sida, hindrar konstruktiva avvägningar mellan ambitiösa budgetmål och adekvata resurser till samhällets allra sämst ställda.

I en tid när partierna trängs i mitten är det frestande att ropa på blocköverskridande överenskommelser. Sådana är emellertid endast tillfälligt befogade i kris- och krigstid men blir kontraproduktiva när de är makttaktiska självändamål utan hänsyn till innehållets kvaliteter. Skolfrågan är ett bra exempel på det. Den överenskommelsen är bara det senaste kvittot på hur de politiska blocken blockerar den partipolitiska idéutvecklingen inför valet 2014.

Kristdemokraterna ska, som jag ser det, lojalt fullfölja sitt uppdrag inom alliansen fram till mandatperiodens slut. Kristdemokrater håller ord. För mig är det dags att nu ge luft åt våra politiska visioner och åt våra politiska prioriteringar inom förvaltarskap, tillväxt och sund marknadsekonomi. Jag är övertygad om att väljarna är mer intresserade av partiernas visioner och konkreta reformförslag än av deras förhandlingsstrategi inför åtrådda regeringsförhandlingar.

Min tolkning av den senaste tidens opinionsmätningar är att diffus mittenpolitik har kommit till vägs ände. De små ska nu ska av sig mittens gråa ok. Småpartierna förlorar, som alla andra, på att underskatta väljarna. Det finns ett sug efter de bärande idéströmningar som en gång ledde dessa partier framåt.
xxx