Offentliga kulturchefer ska jobbrotera

Etiketter

, , , , , , , , ,

(uppdaterad 21/2 -17)
Liksom vissa statliga funktionärer tillsätts på tidsangivna förordnanden finns det starka skäl att tillämpa samma princip för vissa offentliga chefsfunktioner på kommun- ooh landstingsnivå. Det gäller främst chefsposter inom kulturen.

Alla konstruktiva möjligheter ska prövas för att hålla armlängds avstånd mellan politik och kultur. Den åtskillnaden kan stärkas med ökad användning av tidsbegränsade förordnanden för verksamhetschefer på kommunala/landstingskommunala förvaltningar som på delegation beviljar verksamhets- och projektbidrag inom kultur- och föreningsverksamhet. Det gäller också på chefsnivåer inom de kommunala och landstingskommunala musei-, biblioteks- och teaterverksamheterna.

Politiska kulturpolitiska krav på budgetansvar är givna förutsättningar för hållbar kulturpolitik över tid. Politikerna ska också verka för och stå till svars för de politiska mål de gått till val på; det gäller allt mellan principprogram och riktlinjer för tillämpning av grundläggande demokratiska värderingar och målprioriteringar när det gäller exempelvis åldersgrupper och lokala geografiska preferenser. Det handlar om mer eller mindre precist mätbara mål. Kulturpolitiska policydokument som ska vara ideologiskt förankrade ska också garantera att vissa konstnärliga inriktningar, trender och experimentgenrer inte får företräde eller hämmas framför andra. De politiska målen ska bejaka det öppna, det nya och det ännu okända, och detta samtidigt som traditioner och kulturarv måste säkras för framtiden i den politiska viljeriktning som resp parti gått till val på.

Att omsätta ett partis kulturpolitiska program regionalt och lokalt kräver således tydlig färdriktning , brett praktiskt handlingsutrymme och professionell utvärdering. Det kräver administrativ och exekutiv kompetens på chefsnivåerna. I detta komplicerade sammanhang är också tjänstemännens integritet av avgörande betydelse för kulturpolitikens utfall – utan pekpinnar inom vida ramar. Okunniga och klåfingriga politiker som har personliga synpunkter på provokativa, samhällskritiska och obekvämt granskande konstnärliga yttringar göre sig icke besvär.

Genom exempelvis 6-åriga förordnanden kan politiken tillförsäkra sig både självständig kultur- och konstnärlig professionalitet, kameral måluppfyllelse och nödvändigt politiska justeringar i den balansakt som kulturpolitiken alltid är.

Armlängds avstånd mellan politik och konstutövning är beroende av hur kulturpolitiska program skrivs och tolkas. Den offentliga kulturens verksamhetschefer får inte vara kringskurna av pekpinnar samtidigt som kulturpolitikens färdriktning ska vara både tydlig och stark som motkraft mot de extrema krafter som hotar demokratiska värderingar.

Med tidsangivna förordningar på verksamhetschefsnivåerna skulle kulturen som sakpolitiskt område bli tydlig. De politiska utnämningarna skulle vitalisera den offentligt finansierade kulturen men också skydda mot inskränkt instrumentell kulturpolitisk styrning; ökad rörlighet på just denna arbetsmarknad skulle tvinga politikerna att skapa attraktiva chefstjänster för profilerade och drivande professionella arbetstagare. Det övergripande syftet är att organisera den offentliga kulturen – politiskt och exekutivt – som stärker fria och modiga aktörer som vill kväsa extremvänsterns och extremhögerns öppna och dolda agendor som vill använda kulturen för sina egna syften.

Historien har visat att kulturpolitiken inte får lämnas vind för våg i oroliga tider. Från mandatperioderna frikopplade förordnanden på adekvata chefsnivåer inom offentliga kulturinstitutioner skulle bidra till att värna den fria kulturen när populism hårdnar.

På robotsafari

Etiketter

, , , ,

Spektakulära är AGV-robotarna som transporterar ankommande och avgående gods mellan lastkajen och avdelningarna. De kan ta med sig mycket tyngre gods än vad gamla tiders sjåare fick slita med. Robotarna körs av  Coor en av Nordens ledande facility managementleverantörer (FM), det handlar exempelvis om alla de tjänster som krävs för att verksamheten på Ny Karolinska S ska fungera bra och effektivt.

img_0273

Robotarna går i separata kulvertar åtskilda från personal och patienter. Påminner lite om Downton Abbey där tjänstefolket rör sig obemärkt i de trånga korridorerna, bakom de salar och gemak som godsägarfamiljen bebor. Här på NKS handlar det om effektivitet och säker hygien. Ingen människa släpar på smutsigt gods eller kommer i kontakt med inkommande varor som kräver klinisk hygien.

Nere i den stora depån står robotarna på rad och väntar på nya uppgifter. Där råder lugn och vila. Barn har fått ge förslag på olika robotnamn – en heter Robert.

img_0272

Någon i vår besöksgrupp ropar
– Titta därborta – en som rör sig!

Alla vänder sig om precis innan den smiter in i en kulvert. Några börjar springa efter med mobilkamerorna i högsta hugg.

-Det här är min första RobotSafari, säger en ung dam som fått ögonkontakt med roboten – oklart om det var med Björn eller Karin.

Jag hinner inte ifatt. Jag går tillbaka tar en bild av robotarna i viloläge.

Ett bra skolexempel på att utveckling och tillväxt befriar oss från tunga, monotona jobb och skapar nya för datatekniker och servicepersonal i hygieniska och säkra arbetsmiljöer.

robotkatt

På hemvägen kommer jag att tänka på robot-katterna som lär finns på demensboenden. Det är några år sedan jag första gången såg en ”katt-attrapp” som komplement i demensvården. Den höll sin egen kroppsvärme och den började spinna så smått efter ett visst antal smekningar över ryggen av sin dementa matte.

Min svårt dementa mor kom aldrig att använda en sådan. Mitt rationella sinnelag till trots hade det nog – på den tiden – varit svårt för mig att ta in.

SMER (Statens medicinsk-etiska råd) drev ett projekt 2014 med bl a JustoCat.

Läkarna förklarar att för vissa dementa kan dock sådana attrapper (liksom självklart levande djur) vara ett adekvat och välgörande komplement. Alla – läkare och verksamhetschefer – säger entydigt att det i dessa fall handlar om komplement – alltså inte tekniska hjälpmedel som ska ersätta personal. Personalen ska med detta komplement få mer tid för sina patienter.

Associationen till robotkatten och intrycken från dagens möte med roboten Robert övertygar mig: Vi har goda skäl att vara utvecklingsbejakande inför ny teknik i allmänhet och inte minst inom vård- och omsorg.

Det kontantlösa samhället är inte ödesbestämt

Etiketter

, ,

Redan 2013 kom rapporten Det kontantlösa samhället av Niklas Arvidsson, Docent och Lektor i Industriell Dynamik vid KTH, analyserades den snabba resan mot kontantlöst samhälle: ”resultaten pekar på att regeringen och dess myndigheter respektive konsumenter har störst potential att bestämma hur utvecklingen av kontanthanteringen kommer att se ut men frågan är om dessa kommer att använda denna makt på ett entydigt sätt. Regeringen har hittills förhållit sig ganska passiv i denna fråga. Konsumenter är splittrade i denna fråga. Detta leder till slutsatsen att det troligen är den tredje gruppen – banker – som har störst potential att sätta agendan för förändringar av kontanthanteringen.” Idag kan vi konstatera både snabb förändring och politisk passivitet kring frågan.

img_0246

Nu mönstras gamla mynten ut – butikerna vill inte ta emot och bankerna tar betalt för att växla in dem.

Kortbetalning är både säker och smidig och används i allt högre grad. Vi har förståelse och acceptans för att kontanthantering försvunnit i utsatta miljöer. Exempelvis är kollektivtrafiken sedan länge kontantlös alltmedan man i Stockholms Läns Landsting och på andra håll försöker minska olägenheterna för de som reser vid enstaka tillfällen och för turister som missat eller ännu inte hunnit skaffa lämpligt färdbevis. I en när en mellansvensk småstad för några sedan infördes avgift till offentliga toaletter endast via mobilen men då gick man – av nödiga skäl backa.

Parkeringsautomaterna illustrerar tydligt att vi är i ett teknikskifte: Många automater tar emot både kort och kontanter. Men det blir besvärligt att parkera i all hast och automaten bara tar mynt – om man inte har mynt i rätta valörer till hands.

Enl uppgifter från november 2016 använder cirka sju miljoner Bank-id säger att i Sverige. Åldersfördelningen mellan användarna stämmer till eftertanke. Mer än 90 procent av dem som använder Bank-id är mellan 21 och 30 år. Knappt 38 procent av dem är mellan 71 och 80 år gör detta och knappt tio procent av dem över 80 år. Sedan 2010 har mer än 500 bankautomater tagits bort. Fler än 130 000 människor har mer än två mil till närmaste bankomat. Av dessa är 40 000 personer 65+.

Riksbanken beskriver på sin hemsida kontanternas status, om betalningsmedel sägs följande

Huvudregeln är att kontanter är lagliga betalningsmedel och därmed ska accepteras vid betalning. Denna regel kan dock avtalas bort av affärer, restauranger etc. En butik kan alltså i princip vägra att acceptera kontanter överhuvudtaget, vägra acceptera mynt eller vissa valörer (t ex 1000-lappar) eller för den delen sedlar och mynt som snart ska upphöra att vara lagliga betalningsmedel m.m. Ur ett konsumentperspektiv är det önskvärt att jag får informationen i god tid (t ex genom en skylt på dörren) så att jag kan välja om jag vill handla där eller gå någon annanstans.

Frågan om en butik får vägra ta emot äldre sedlar och mynt men acceptera nya har såvitt vi känner till inte prövats i domstol och det går därför inte att ge ett säkert svar. Riksbankens inställning är att butiker som accepterar kontanter ska acceptera både äldre och nya sedlar och mynt så länge de är lagliga betalningsmedel. Först efter den 30 juni 2017 kan butiker vägra acceptera de äldre sedlarna och mynten eftersom de då inte längre är giltiga att betala med.

 

Svensk lagstiftning är tydlig.  Enligt lag ska människor själva kunna välja betalmedel – det är dags att bankerna nu tar sitt ansvar. Och Riksbankslagens 5 kapitel 2 paragraf säger att ”sedlar och mynt som ges ut av Riksbanken är lagliga betalningsmedel”. Alltså måste svenska mynt och sedlar accepteras som betalmedel som ett av flera betalningsalternativ.

Bankerna hävdar att de följer kundkraven och då behövs inga bankautomater längre. Men 2015 visade Forex i en undersökning att fyra av av fem svenskar anser att bankkontoren ska hantera och tillhandahålla kontanter.

Frånvaron av kontanthantering har har konsekvenser för småföretagarna som måste frakta sina dagskassor allt längre. Det handlar också om privatpersoner som väljer att använda kontanter till vardags. Utöver det drabbas äldre och personer med funktionsnedsättningar mer än andra. Och människors engagemang i föreningslivet försvåras där bingo, lotterier och försäljning ju oftast sker med kontanter.

Det kontantlösa samhället är inte ödesbestämt. Att kunna använda kontanter rör frågor om demokrati, jämställdhet och tillgänglighet.

Jag håller med Organisationen Sveriges konsumenter som kräver att Riksdagen tvingar banker ta ansvar för kontanthanteringen.  I väntan på det har kommunalrådet Christina Lindqvist (KD) i Uppvidinge motionerat om att kommunen vid upphandling av sina banktjänster kräver att den bank som får uppdraget också ska tillhandahålla kontanter för allmänheten. Dags för partierna att agera i Riksdagen.

Grovsorterat regeringspussel öppnar åter för sakpolitik inför 2018

Etiketter

, , ,

Den 31 januari hade (m) och (sd) sin första offentligt rapporterade sittning.

Annie Lööf (c) har sagt att hon aldrig sätter sig i en (s)-ledd regering eller en av (sd) beroende regering

Jan Björklund (l) kan tänka sig att samarbeta över blockgränsen vänster ut

Ebba Busch Thor (kd) har sagt att målet är att ingå i en alliansregering, att partiets frågor för största möjliga genomslag, blir de verklighet genom att andra partier röstar för dem är det bra. Hon kommer inte samarbeta med Sverigedemokraterna.

Eftersom Allianspartierna ännu sig arbeta för en Alliansregering med egen majoritet måste de nu – tillsammans, var för sig och samtidigt – lyfta tydliga sakpolitiska frågor som påvisar deras minsta gemensamma nämnaren och deras egna profilfrågor som ska få Alliansväljare att kanske byta parti inom Alliansen – förutom att få ett ökat totalt väljarstöd 2018.

Stefan Löfven (s) säger att inte han inte avgår om Alliansgrupperingen – utom Sverigedemokraterna – blir större än vänsterpartierna tillsammans. Så i det läget måste (m) och de övriga visa färg, vilket han med tillfredsställelse förutser.

Sverigedemokraterna kommer att köra på i beprövad populistiska fåra.

Med hänsyn tagen till det sannolika valresultatet utifrån nuvarande politiska scen och opinionsläge har Sverige tre politiska block efter valet 2018: Ett Vänsterblock. Ett Mittenblock. Ett Högerblock med (m) och (sd) som bas – varför skulle de annars samtala om de inte har ngt gemensamt att dryfta?

Väljarnas viktigaste frågor (jan 2017, enligt Novus):

Sjukvård 64 %
Skola och utbildning 57 %
Invandring / integration 55 %
Äldreomsorg 45 %
Lag och ordning 42 %
Jobb / sysselsättning 39 %
Landets ekonomi 35 %
Miljö och klimat 33 %
Pensioner 32 %
Boende 28 %

Det Alliansparti som har modet, kompetensen och kommunikationsförmågan att lyfta Sveriges ekonomi med samtidigt fokus på en eller två av sina hjärtefrågor kan påräkna ökat väljarstöd.

Det parti som i opinionen lyfter sig mest från nuvarande nivå blir starkaste aktören på sina politiska fokusområden. Det partiet har bäst förutsättning att med väljarnas stöd förhandla och agera i frågan om regeringsalternativ eller att välja att gå i opposition för framtida politiskt ansvarstagande.

De Alliansledare som nu lägger regeringspusslet åt sidan i det offentliga samtalet och istället driver sin sakpolitik kommer att göra det största avtrycket i Svensk politik valåret 2018.

Väljarna ser att Sveriges politiska landskap nu är ett annat än för bara tio år sedan. Dags för partiledarna visa mod och utgå ifrån den verklighet de blundat alltför länge.

Statsvetaren Tommy Möller sätter in partiledarnas handlingsutrymme i ett större statsvetenskapligt sammanhang, han skriver:

Statsvetaren Tommy Möller skriver (DI 19ds):

Det finns skäl att erinra om att regelverket sjösattes vid en tidpunkt då det fanns fem partier i riksdagen och att dessa partier då hade varit representerade där sedan ett halvsekel tillbaka. Två tydliga regeringsalternativ stod mot varandra, och bådas förmåga att regera var goda. Stabiliteten var påfallande.
Men med det nya politiska landskap som sedan snart ett decennium finns tycks det parlamentariska regelverket ha blivit obsolet.

Nu är utmaningen

att
>>   – fånga största möjliga andel av den svenska opinionen för sina politiska visioner och mål. Allianssamarbetet är idag – rätt hanterat – ännu en tillgång.

att
>>   – värna vår ännu robusta demokrati i en stormig verklighet genom att över blockgränsen besluta om grundlagsutredning för att säkerställa legitimiteten i vårt parlamentariska system.

Nyttja Vårproppen 2017 för det förra.
Nyttja Valrörelsen 2018 för det senare.

 

Wi-Fi på äldreboenden ska vara självklart 

Etiketter

, ,

Självklart det ska vara lätt och snabbt även för äldre att följa med i vad som händer, lära nytt och ha kontakt med sin nära och kära – som i hög grad har nätet som främsta kommunikationskanal. Fler dagliga IT-kontakter lägger grund för fler fysiska möten där alla parter är uppdaterade om varandras problem och glädjeämnen. Men…  Sjöbo säger nej

”Watching the Moon at Night” visas kl 18.30 idag i Linköping

Etiketter

, ,

As part of the International Holocaust Remembrance Day, January 2017, ”Watching the Moon at Night” will be screened in Linköping, Sweden on Monday, January 23, in Cupolen at 18.30. 
After the screening a discussion with filmmakers Bo Persson and Joanna Helander.
The film was produced by Kino Koszyk HB with support from the Swedish Film Institute and Film i Väst.
 
The film was screened in the Swedish Parliament and in the European Parliament, in international filmfestivals and in different venues in several countries.
 
See attachment about the film.
 
For information about the film please contact Kino Koszyk HB
+46-768-327 455
KINO KOSZYK HB
mobil +46 768 327 455
www.kinokoszyk.com

Alliansen är också idag – rätt hanterad – en tillgång

Etiketter

, , , , , ,

Det ny-gamla politiska landskapet sedan ett decennium och det faktum att tre av de fyra som byggde Alliansen är utbytta, kräver någon form av omstart. Förhoppningsvis manar Anna Kinberg Batras senaste utspel dagens Alliansledare att ge väljarna ett förnyat besked om vart de är på väg. Dagens Alliansledare måste nu positionerar sig på ett för väljarna begripligt sätt. Väljarna – och respektive partimedlemmar – behöver få relevanta och kommunicerbara besked om

>>  hur de ser på sitt uppdrag som ledare för ett av Riksdagens oppositionspartier
>>  de är beredda att fälla regeringen Löfven så snart tillfälle erbjuds
>>  de arbetar för sina egna politiska värderingar, reformer och mål oavsett vilka andra partier som stödjer deras sak
>>  målet är ett grundläggande gemensamt valmanifest 2018
>>  hur de inom Alliansen ska samarbeta fr o m nu och fram till valet 2018
>>  man som partiledare efter ett valresultatet som inte ger Alliansen egen majoritet är beredd att förhandla med något av regeringspartierna och därmed hoppa av Alliansen
>>  man som partiledare efter ett valresultatet som inte ger Alliansen egen majoritet är beredd att förhandla med (sd) och därmed hoppa av Alliansen
>>  att om det politiska priset blir för högt går partiet (självklart?) sin egen väg i opposition

Dags för partiledarna och deras strateger att inse att Sveriges politiska landskap nu är ett annat än för bara tio år sedan. Oppositionens ledare som sviker sitt oppositionsuppdrag göder ett hotande politikerförakt. De kommer att dömas som inkompetenta. Statsvetaren Tommy Möller sätter in partiledarnas handlingsutrymme i ett större statsvetenskapligt sammanhang, han skriver:

Statsvetaren Tommy Möller skriver (DI 19ds):

Det finns skäl att erinra om att regelverket sjösattes vid en tidpunkt då det fanns fem partier i riksdagen och att dessa partier då hade varit representerade där sedan ett halvsekel tillbaka. Två tydliga regeringsalternativ stod mot varandra, och bådas förmåga att regera var goda. Stabiliteten var påfallande.
Men med det nya politiska landskap som sedan snart ett decennium finns tycks det parlamentariska regelverket ha blivit obsolet.

Det räcker inte för tre av fyra Alliansledare att bara kräva besked av varandra. Sverige står inför två svåra utmaningar. De tre det berör ska istället använda de till buds stående verktygen som står till buds inom ramen för vårt parlamentariska regelverk

att
>>   – fånga största möjliga andel av den svenska opinionen för sina politiska visioner och mål. Allianssamarbetet är idag – rätt hanterat – en tillgång.

att
>>   – värna vår ännu robusta demokrati i en stormig verklighet genom att över blockgränsen besluta om grundlagsutredning för att säkerställa legitimiteten i vårt parlamentariska system.

Nyttja Vårproppen 2017 för det förra.
Nyttja Valrörelsen 2018 för det senare.

Jan Björklund (L) och ledarskribenter ännu fast i sprucken åsiktsbubbla

Etiketter

, , , , , ,

Inkomna (L)- och (KD)-reaktioner nedan efter artikeln.

Sverige står inför två demokratiska utmaningar; politikerförakt och uttjänt parlamentariskt regelverk.

Dags för politiska journalister att börja politisk granskning som påvisar den politiska verkligheten och för Björklund (L) att välja väg.

Idag ser vi att även Centern närmar sig Allianspartiernas ambition att vara den opposition den bör vara. Diskussionen mellan M och C pekar i den riktningen trots Lööfs nödtvungna skarpa anslag. Nu återstår Liberalernas vägval.

Men än blundar många politiker och ledarskribenter för förändringarna i Sveriges politiska landskap och ännu uthärdar för många i förnekelse. Det har gällt hela resan från Decemberöverenskommelsen (DÖ) och dess upplösning till Ebba Busch Thors (kd) besked om att driva opposition i syfte att fälla Löfven fram till dessa dagar då Anna Kinberg Batras (m) accepterat riksdagens sammansättning och ska börja samtala med alla partier.

För partierna i Riksdagen är det naturligt att hålla nykomlingar kort. De undergräver deras de facto deras parlamentariska underlag och i någon mening speglar nykomlingarna opinioner som de etablerade riksdagspartierna inte lyckats fånga. Ny Demokrati var exempel på ett parti som inte passerade nykomlingarnas nålsöga. Men Miljöpartiet och Kristdemokraterna har båda som nya partier ramlat ur riskdagen men återkommit och tagit plats i de etablerades skara – dock med farligt lågt opinionsstöd idag.

Inget nytt i att makten bländar, att politiker tror sig veta bättre än väljarna och att ledarskribenter dömer ”vanliga människor” som politiskt naiva. Alltför många månar om sina positioner mer än att ta sig an de politiska utmaningarna. Det har gällt fram tills idag. Men nu har den trötta och lamslagna rikspolitiken ruskats om, trots att Björklund (L) ännu nyttjar upplösta DÖ som skydd mot den nya verkligheten.

Journalister och analytiker med politik som fokusområde ägnar sig åt politiska spelteorier om hur växande och oönskade väljaropinioner ska kväsas. Deras omsorg om den demokratiska rättsstaten som kan motarbeta extrema vänster- och högerkrafter skulle vinna på mer av krittiskt granskande. Extrema vänster- och högerpopulister tvingas alltför sällan stå till svars. Det är Sjöstedt (v) och Åkesson (sd) svenska exempel på.

Oppositionens ledare som svek oppositionsuppdraget kommer att dömas som inkompetenta och rädda. Statsvetaren Tommy Möller sätter in partiledarnas handlingsutrymme i ett större statsvetenskapligt sammanhang, han skriver:

Statsvetaren Tommy Möller skriver (DI 19ds):

Det finns skäl att erinra om att regelverket sjösattes vid en tidpunkt då det fanns fem partier i riksdagen och att dessa partier då hade varit representerade där sedan ett halvsekel tillbaka. Två tydliga regeringsalternativ stod mot varandra, och bådas förmåga att regera var goda. Stabiliteten var påfallande.
Men med det nya politiska landskap som sedan snart ett decennium finns tycks det parlamentariska regelverket ha blivit obsolet.

Sverige står nu inför två utmaningar:

Att inom ramen för nuvarande parlamentariska regelverk använda de till buds stående verktygen för att

– fånga större andelar av den svenska opinionen för sina politiska visioner och mål. Det var på sådan grund Alliansen en gång bildades. Allianssamarbetet behöver idag – rätt hanterat – inte vara ett hinder. När Liberalerna väl gjort sitt vägval är Alliansen fortfarande vara en tillgång.

– värna vår robusta demokrati i en stormig verklighet genom att över blockgränsen besluta om att utreda vilka grundlagsändringar som behövs för att säkerställa legitimiteten i vårt parlamentariska system.

Nyttja Vårproppen 2017 för det förra och valrörelsen 2018 för det senare.

– – – – – – – – – – – – –
Jan Björklund manade till lugn i alliansen  (se DI idag kl 11:52)

Ebba Busch Thor är glad för att de är tydliga med att någon budgetförhandling inte är aktuell (se DN idag 12:07)

Politisk vitalisering behöver inte bli politisk kaos

Etiketter

, ,

Flertalet ledarskribenter skissar utifrån sina olika politiska preferenser på anmärkningsvärt likartade scenarier om hur Anna Kinberg Batra nu driver Sverige mot politisk kaos.

Genomgående leder deras spekulationer och spelteorier mot problem som onödiga politiska förskjutningar alltför nära nästa ordinarie val. Tiden tills dess sägs vara för kort för konstruktiv kursändring vare sig det handlar om ev regeringsombildning eller nyval.

Som bäst kan Anna Kindberg Batra ge Löfven smisk på fingrarna eller en plump i protokollet genom att regera vidare med oppositionens budgetbeslut fram till 2018, så som han inledde nuvarande mandatperiod.

Sammantaget överväger hinder som tidsbrist för konkreta reformer, risk för politisk kaos och ökat politiskt ljus Sverigedemokraterna mot det faktum att svensk politik i är passiviserad genom oppositionens ovilja att regera.

Analyser av sakpolitiska och ideologiska vinster och/eller förluster lyser med sin frånvaro.

Ingen problematiserar frågor kring medborgarnas ökade eller minskade tillit till demokratin, politiken och partiledarna.

Kring de frågorna återkommer jag. Tills dess; lästips
http://www.di.se/opinion/tommy-moller-m-beskedet-ar-logiskt/

”Flyttskatten” stoppar äldres bostadsbyte som skulle ge unga egen bostad

Etiketter

, , , , , , , , ,

Unga behöver bostäder.
Många äldre bor kvar för stort, som de vill byta mot mindre och mer praktiskt. Till lagom stort nära vänner och kära. Med hiss och utan trappor och trösklar.

Rationella bostadsbyten bland äldre och yngre stoppas av den s k ”flyttskatten”, det som i lagens mening är reavinstbeskattning vid försäljning av villor och bostadsrätter. Av den drabbas i hög personer som är 67+. Rörligheten på vår monopolbaserade bostadsmarknad drabbar de unga och de gamla allra värst.

Redan 2014 lanserade Nybyggarkommissionen slutrapport 2014 ,med f d statsministern Göran Persson i spetsen, 63 förslag för att få upp bostadsbristen på den politiska agendan. Deras utgångspunkt var enigheten om den då rådande problembilden som i huvudsak består eller förvärrats. Deras fokus på bristande rörlighet på bostadsmarknaden förtjänar att lyftas ånyo – här och nu.

Ökad rörlighet på bostadsmarknaden har en avgörande social och generationsövergripande dimension.

Många äldre bor kvar i stora villor och bostadsrätter trots att de vill krympa sitt boende med adekvata planlösningar för de service- och omsorgsbehov som kommer med åren. Bostadsbyten hindras bl a av brist på mindre bostäder med rimlig kapitalinsats. Och i villa- och bostadsrättsbeståndet kan bara en flytt från en stor till mindre villa eller en bostadsrätt i samma trappuppgång genererar flyttskatt som i många fall gör bytet omöjligt.

I Sverige  var 2006 den genomsnittliga skattekostnaden för att flytta från ett småhus cirka 24 000 euro. Motsvarande siffra i Norge och USA är 6 000 euro. I Sverige omsätts bara 2 procent av småhusbeståndet per år mot 5 procent i Norge och USA. Den svenska flyttskatten hindrar allas vårt behov av olika bostadslösningar i livets olika skeden.

När fastighetsskatten slopades och reavinstskatten höjdes år 2008 minskade de äldres bostadsaffärer kraftigt. Reavinstskatten på försäljning av villor och bostadsrätter ger staten totalt drygt 17,6 milj/år, varav 3,8 miljarder kommer från gruppen 65-74 år som säljer sin bostad och 3 miljarder från gruppen 74 år och äldre. Under en femårsperiod har 70 000 bostadsägare bara i Stor-Stockholm avstått från att flytta.

Mot den bakgrunden föreslår jag att reavinstskatten (”flyttskatten”) på försäljning av villor och bostadsrätter slopas för personer som är 65+. Jag föreslår att reformen genomförs som en solnedgångslagstiftning med 10 års löptid (det innebär att lagen upphör att gälla med automatik om riksdagen inte tar ett nytt beslut i samma ärende).

Det skulle under en tioårsperiod öka äldres möjligheter att skaffa sig ett efterlängtat, mindre boende och frigöra bostäder för unga familjer. Det handlar om en tidsbegränsad övergångsreform med överskådliga konsekvenser i statsbudgeten. Reformen skulle sätta fart på de flyttkedjor som skapar positiva bostadslösningar för unga och gamla i livets olika skeden.

Nu gällande bostadspolitik är ytterligare ett sorgligt exempel på regeringens handlingsförlamning. Och så länge vi har en svag regering och ett största oppositionsparti som visserligen vill regera – inte nu men sen – är det dags för ansvarsfulla övriga partiledare och riksdagsledamöter i opposition att fälla regeringen Löfven i samband med Vårproppen 2017.