Sant, falskt och politiskt om fattigpensionärer

Sorgligt att vissa sprider falsarier i tron att väcka opinion för en allvarlig sak: Situationen för de fattigaste av fattigpensionärer. Jag har i tre inlägg – se länkarna nedan – fäst uppmärksamhet på de sk fattigpensionärerna.Nej, det här är inte en 90-årig fattig pensionär som heter Selma Vi ska dock ha klart för oss och inte glömma att de sociala skyddsnäten inte alltid nyttjas, varför situationen blir ännu svårare än nödvändigt för vissa. De handlar om oftast om de mest utsatta, de mest ensamma och de som inte fått information och hjälp att tillgodogöra sig de ekonomiska skyddsmekanismer som finns.
Artikeln i Metro är angelägen . Den avslöjar opportunistiska falsarier. Den informerar om de garantibelopp och bidrag som de fattigaste pensionärerna har rätt till. Det handlar om garantipension, äldreförsörjningsstöd och bostadstillägg.

Om detta skriver Metro ”nyhetsplats” därför saknas med journalistisk renlära den politiska inramningen.

Inga pensionärer ska ligga under EU:s fattigdomsnivå.
I alla sociala välfärdssystem kommer det alltid finnas individer som p g a krockande regelverk, okunnighet eller egen passivitet faller igenom. Då träder garantibelopp och behovsprövade bidrag in. Så ska det vara i en värdig välfärdsstat.

Men nivåerna på de generella systemen ska ligga på tillräckligt högt för den stora majoriteten av dagens s k fattigpensionärer så att de INTE ska behöva nyttja de ersättningsformer som är skapade för att vara välfärdsstatens yttersta gräns för allas vår trygghet under svåra omständigheter.

Från flera orter i landet rapporteras om nya grupper av äldre som kommer till det civila samhällets soppkök. Deras pengar räcker inte till det nödvändigaste.

I ett eller flera sådana enskilda fall är den säkert äldre berättigad – efter ansökan – till något av de bidrag som redovisats ovan.

Regeringen Stefan Löfven vänder de äldre ryggen.
Men i höstbudget har vi ännu inte hört något om att lyfta de fattigaste av fattigpensionärer. Utan att ge något riktat stöd till dessa höjer han skatten för de pensionärer som väljer att arbeta vidare efter 65-årsdagen.

Löfven spelar dessutom mörka krafter i händerna när han i praktiken och genom svepande uttalanden ställer fattigpensionärer mot integrationskostnader.

Enligt PRO levde i våras 231 500 pensionärer i Sverige under EU:s fattigdomsgräns på 11 830 kronor per månad i disponibel inkomst. Det handlar om en lättidentifierad grupp medborgare vars behov man medvetet blundar för.

Se gärna

Ingen svensk fattigpensionär ska leva under EU:s fattigdomsgräns (Del 3 av 3)

De fattigaste av fattigpensionärer

Den 2 juli vände Stefan Löfven (s) de fattigaste fattigpensionärerna ryggen,

KD-medlem? -Välkommen då 27 sept till inspirationskväll om kulturpolitik

kd-loga KD-medlemmar hälsas välkomna till en politikutvecklings- och inspirationskväll på temat

”Kulturpolitik ”

 

Datum:        Tisdag 27 september 2016
Plats:            Hantverkargatan 3D, Stockholms stads utbildningslokaler
Program:      17.00 – 17.30 Fika

17.30 – 17.45 Inledning, Erik Slottner och Ulf Lönnberg

Infogad bild 2

17.45 – 18.30 Lars Anders Johansson, Timbro
Författare till rapporten ”Vad vill Alliansen med kulturpolitiken?”

 

Infogad bild 118.30 – 19.00 Jenny Svensson, Södertörns högskola:
”Utveckling av kulturpolitik och i kulturorganisationer”

 

 

 


19.00 – 19.30 Workshop
19.30 – Mingel med förtäring

Vill du påverka och utveckla Kristdemokraternas kommunpolitik inför 2018?

Kom då till denna politikutvecklingskväll och låt oss ta del av dina åsikter och idéer! Tillsammans kan vi mejsla fram en långsiktigt kristdemokratisk kulturpolitik.

Varmt välkommen!
Anmälan snarast till Mejke Runström, mejke.runstrom@kristdemokraterna.se

Se gärna mina artiklar
Nej till MPs kulturpolitiska maktmaximering

Nej till politisk kvalitet(s)kontroll i kulturen

 

”Föråldrad lag styr äldres villkor”

Christina Tallberg, ordförande PRO sätter ner foten
”Många äldre vittnar om en oro inför åldrandet som har sin grund i en bristande tillit till äldreomsorgen. Oron delas av många anhöriga.”

Jag håller absolut med! Det räcker inte längre att lappa och laga inom nuvarande lag- och regelverk som behöver reformeras. I en rättssäker och anständig äldrepolitik kan vi inte nöja oss med att ”de missnöjda gamlingarna” får väl överklaga.
Jag förordar att vi reformerar regelverket och också legaliserar tillämpningar som ex-vis Linköpingsmodellen som ger socialtjänstens handläggare relevant och ansvarsfullt handlingsutrymme för att göra ett bra jobb. Risken för överkonsumtion kan förebyggas – de flesta medborgare vill klara sig själva hela livet men de ska veta att stödet finns på äldre dagar för de som behöver det.

Läs gärna Christina Tallbergs artikel  Föråldrad lag styr äldres villkor

Sju livsfaser som Shakespeare såg dem

Taggar

, , , , , , , ,

I en gästkrönika på sajten Det goda samhället skriver Anders Björnsson om ungas intrång i politiken under rubriken ”Geronternas intåg?

Det är inte i första hand representativiteten som råkar i fara med den här fäblessen för unga, utan kvaliteten. Riktigt bekymmersamt är att de politiska partiernas ansträngningar i de flesta fall förefaller gå ut på att suga upp ännu fler unga till politiskt ansvarsfulla positioner, det vill säga sänka åldersgenomsnittet ytterligare, och det finns också röster som höjs för sänkt myndighets-, rösträtts- och valbarhetsålder från 18 år.

I långa stycken träffsäkert. Jag vill dock fästa uppmärksamheten på samhällsengagerade ungas och äldres uppgift att tillsammans driva på för en god samhällsutvecklingen utifrån egna ideologiska preferenser och personliga prioriteringar. Växelverkan mellan frustande nydaning och erfarenhetsbaserad nyansering är det naturliga kitt som generationsgemenskapen vilar på. Shakespeare noterade på sin tid [i komedin ”As You Like It”]  sju skeden (idag: livsfaser?):
1   Barnet (idag: spädbarnsålder?)
2   Skolpojke (idag: skolålder?)
3   Älskare (idag: ungdomsår?)
4   Soldat (idag: förvärvsliv?
5   Rättvisa (idag: mogen ålder?)
6   Hög ålder (idag: ålderdom?)
7   Demens och närmar sig döden (idag: livets sista år?)

Det handlade då om en livscykel på mindre än 60 år. Varannan som föds idag kommer att uppleva sin 100-årsdag.shakesperare

Shakespeares skarpa iakttagelseförmåga lyfte således fram hela sju faser i människors korta och strävsamma liv. Trots att vi idag lever mycket längre sammanfattar många ännu folkhemsbyggets och politikens huvudfokus i det korta mantrat skola, vård och omsorg.

Politikens mjuka sakfrågor pockar på rationell utveckling, tillräckliga resurser och människovärdig tillämpning med alla människors likvärdiga och rättssäkra villkor och behandling som ovillkorlig utgångspunkt.

Om vi låter enbart de unga eller enbart de äldre staka ut vår framtid kommer vi att både göra om gamla misstag och göra nya misstag mot nya utvecklingsmöjligheter. Dagens och framtidens utmaningar tarvar generationsgemensam nydaning med ständiga erfarenhetsutbyten – över flera generationer. Snart är fem-generationssamhället här.

Jag tillhör också dem som hoppas på att en bredare generationsrepresentation bland riksdagskandidaternas personliga meriter i valet 2018.

Därför har jag tackat ja till Kristdemokraternas Seniorförbund i Stockholms län att ställa upp som Kristdemokraternas riksdagskandidat i Stockholm inför valet 2018.

Jag har fokus på två sakpolitiska områden; Äldrepolitik och Kulturpolitik

Välkommen att följa mitt fortsatta arbete på
Äldrepolitik mer än äldreomsorg – inför valet 2018
och mina allmänpolitiska kommentarer på
ulflonnberg.com

Äldrepolitik alltid så mycket mer än äldreomsorg

Novus mäter hur opinionen rankar de 10 viktigaste politiska frågorna. Inte så stora förändringar i augusti från förra mätningen i juni (inom parentes nedan)
De tio viktigaste politiska frågorna (andelen i procent)
1. Invandring/integration 61 (64)
2. Sjukvården 60 (60)
3. Skolan 57 (57)
4. Jobb/sysselsättning 43 (49)
5. Lag och ordning 43 (39)
6. Landets ekonomi 40 (46)
7. Äldreomsorg 38 (37)
8. Miljö och klimat 32 (33)
9. Boende 31 (34)

10. Pensioner 27 (27)

Av de 10 frågorna finns fyra frågor som borde uppmärksammas mycket mer i det som vi brukar kalla äldrepolitik. Det handlar om så mycket mer än äldreomsorg och ett nytt äldrepolitiskt engagemang i åtminstone fyra av de 10 rankade frågorna skulle vara bra för de äldre och till gagn och nytta för hela befolkningen i ett framtidsperspektiv.

1   PENSIONERNA

Väck intresse, kunskap och opinion kring de svåra och långsiktiga utmaningarna som pensionsfrågorna är. Engagera också ungdomarna i denna för oss alla så avgörande fråga.

Dagens ungdom har bättre förutsättningar än vad vi äldre hade att analysera och problematisera inkomster och trygghet under livets olika skeden. Idag skaffar ingen ett jobb för att behålla det hela livet. Alla vill och kan utvecklas, många gör flera karriärer inom helt skilda fackområden.

Den gamla fasta pensionsåldern vid 65 (som infördes i tid då medellivslängden låg under 65 år) är idag obsolet. Av de som föds idag kommer varannan att uppleva sin 100-årsdag. Det behövs ett intellektuellt generationsövergripande perspektiv på pensionsfrågan som inte har något gemensamt med det som var djärva reformer under industrialismens utveckling.

2   ÄLDREOMSORG

Väck intresse, kunskap och opinion kring de svåra och långsiktiga utmaningarna som morgondagens äldreomsorg kräver redan idag!I det korta perspektivet krävs omedelbar utveckling av adekvata och rättssäkra upphandlingskrav (till gagn för all offentlig upphandling) – privata utförare är mer flexibla än vad de offentliga med sina gammalmodiga, kollektivistiska detaljstyrning någonsin kan bli. Inom det offentliga OCH det privata äldreomsorgsutbudet krävs sakkunnig kvalitetssäkring. Och de privata aktörerna ska leva under juridiskt kompetent avtalsuppföljning.

Sverige kan utveckla äldreomsorgen på samma lönsamma sätt vi gjort som IT- och Musiknation.

3   BOSTÄDER

Större rörlighet på bostadsmarknaden genom slopad/mildrad ”flyttskatt”, främja kooperativt byggande av äldreboenden med särskilda gruppers intressen och krav), ökat byggande av äldreanpassade bostäder som passar alla åldrar.

4   INVANDRING/INTEGRATION

Likvärdig behandling av alla människor, livserfarenhet, normer och koder. Rättigheter OCH skyldigheter. Här bör seniorer delta konkret i integrationsprojekt lokalt och nationellt. Här har generationerna ett ömsesidigt politiskt välfärdsansvar för Sverige.

Se gärna min länk

Religionsfrihetens gränser

I två lågmälda och läsvärda inlägg i Sydsvenska debatteras religionens plats i dagens svenska rättssamhälle. Andreas Ekströms rubrik är ”Vi behöver mindre religion – inte mer” 13/8 och Joel Halldorf skriver under rubriken ”Krav på ett helt sekulärt samhälle är förtryckande” 15/8 (båda i Sydsvenskan).

Vår sekulära stat värnar religionsfriheten
Även i Sverige, den västra hemisfärens mest sekulariserade välfärdssamhälle, pockar de religionspolitiska frågorna på. Också i vårt rättssamhälle har vi att hålla fokus på religionsfriheten. Den skyddas men får aldrig underminera andra lagars rättigheter och skyldigheter. Det handlar om ett brett spektrum från religiös fundamentalism som triggar terrorister för sin sak till analyser om att bära ett kors i en kedja kring halsen.

I teokratier och diktaturer är religionen låst i former eller helt förbjuden för att passa statens agenda. I en demokrati ges religionen rättssäkra villkor. Därför uar partipolitikerna i demokratier att religionspolitiskt – inte religiöst – sätta ner foten. Det civila samhällets civila, sakrala och profana företrädare har att hantera privata religiösa uttryck i hela samhället.

För att Ekströms och Halldorffs inlägg är angelägna – inte minst som inspiration för genomarbetad och vidareutvecklad religionspolitik över tid.

Vi behöver tydligare religionspolitik
Mycket har hänt sedan september 2012 då moskén i Fittja tilläts sända böneutrop. Då duckade politikerna och valde att göra det till en lokal störningsfråga som kunde kräva polistillstånd. Böneutropens tillskyndare jämförde utropen med kyrkklockor utan uttalat budskap. Men från minareten upprepas 9 meningar 2 eller 4 gånger, två av dem lyder: Jag vittnar att det inte finns någon annan gudom än Gud. Jag vittnar att Muhammed är Guds profet. Hade frågan istället lyfts som rikspolitisk hade utgången sannolikt speglat mera nutida sekulära värderingar. Redan då argumenterade jag mot böneutropet med motivet att vi inte ska ha fler lagligt sanktionerade religiösa uttryck i de offentliga rummen.

Kuriosa: Kyrkorådets ordförande Rose–Marie Probelius Seger i Oskarshamn slutade frivilligt med klockringning på natten efter ett (1) klagomål i juli 2012. Och idag

Idag behövs religionspolitiker med demokratiska värderingar som engagera sig i frågor om skilda badtider för pojkar och flickor på badhusen, klädedräkter och provocerande symboler. I ett nära gränsland ligger förbud mot politiska symboler som de nazistiska. I september 2015 krävde vi kristdemokrater i Stockholm nolltolerans mot IS-symboler i skolorna.

Dagens kampanj ´#mittkors´ engagerar samhällsdebattörer och samfundsföreträdare som tolkar in både mission och provokation i korset kring halsen – där handlar det självklart inte om religionspolitik.

Ekströms vs Halldorfs perspektiv
Ekström skriver helt korrekt: ”Mot enskilda individers livsåskådning och personliga val kring bön och livet efter detta bör man vara särskilt respektfull. Mot den organiserade religionens politiska anspråk bör man däremot förhålla sig som till vilka politiska anspråk som helst.”

Halldorf snubblar i sin replik: ”Att vara kristen–innebär att man har vissa övertygelser om hur verkligheten är beskaffad.–Men Ekström kan varken bevisa att det finns ett unikt människovärde eller att mänskliga rättigheter existerar.–skillnaden mellan [det] religiösa och sekulära inte är–stor– människor vägleds av perspektiv –som inte är empiriskt verifierbara.”

Samhällets rättssäkerhet är helt visst otillräcklig på många håll. Men de nivåerna är empiriskt verifierbara och politiskt påverkningsbara inom och utom vår konstitutionella religionsfrihet. Vattendelaren går mellan religionspolitik, alltså vilka religiösa uttryck, rättigheter och skyldigheter som ligger inom lagstiftarens jurisdiktion – och vilka privata livsval som skyddas och respekteras som gällande normer.

Tradition och religionspolitik
Vi ska värna vår rättsstat med de traditioner vi känner som våra, vilande på den västerländska kristna traditionens fundament.

Sverige behöver inte fler lagligt sanktionerade religiösa symboler och uttryck i de offentliga rummen. Vi ska vara vaksamma mot krafter som genom förhandling vill vidga vad religionsutövares lagliga sfärer. Svenska religionspolitiker och religiösa företrädare har att påminna sig Luthers tvåreglementslära.

330 000 pensionärer får -0,4 procent i förändrad pension

Taggar

, , , ,

Så blir höjningen för olika pensionärsgrupper:
•    330 000 pensionärer – de med ingen eller låg inkomstpension och som har garantipension och/eller bostadstillägg får cirka -0,4 procent i förändrad pension.
•    460 000 pensionärer får en förändring av summan av inkomst- och garantipension som ligger mellan -0,4 och +4,2 procent
•    De flesta pensionärer, 1,3 miljoner, som varken har garantipension eller bostadstillägg, får höjd inkomstpension med 4,2 procent. 330 000 pensionärer – de med ingen eller låg inkomstpension och som har garantipension och/eller bostadstillägg får cirka -0,4 procent i förändrad pension.

Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S):
– 2016 får pensionärerna ett  inkomstlyft. Dels ökar inkomst- och tilläggspensionen med 4,2 procent, i snitt 340 kronor i månaden efter skatt. Dels har regeringen aviserat sänkt skatt för pensionärer. Det blir ett historiskt bra år för pensionärerna, kommenterar .

Gränsdragningar i alla generella sociala förmåner och i alla riktade bidragssystem slår åt olika håll uppåt och neråt. Det är nödvändiga konsekvenser i alla regelverk för att bygga någorlunda effektiva och träffsäkra system.

Men lika fullt är det alltid viktigt att rikta särskild uppmärksamhet på hur dessa gränsdragningar slår neråt mot de allra sämst ställda medborgarna.

Det är också sant att begreppet relativ fattigdom är trubbigt. Men EU:s fattigdomsgräns är en relevant nivå som långsiktigt golv och riktmärke för de svenska pensionärer som har det sämst ställt. Det är ett konkret och relevant äldrepolitiskt mål att upprätthålla. Det är ett av mina prioriterade opinionsinsatser när det gäller pensionsfrågan över tid.

Parallellt med det arbetet ska vi alla verka för att de som är i allra störst behov av särskilda lagstadgade ekonomiska tillskott till sin låga pension också får vetskap och hjälp att tillgodose sig dessa rättigheter.
Läs vidare om 4 sådana särskilda stöd.

Pensionärsorganisationerna med sina specifika rötter och indirekta politiska kopplingar har hittills inte lyckats lyfta de ekonomiska villkoren för de fattigaste pensionärerna. Sverige är heller inte betjänt av ett pensionärs-enfråge-parti med pensionssystemet på dagordningen. Vägen framåt går via ett eller flera etablerade partier som tar frågan som en egen partipolitisk prioritering. Det finns 330 000 latenta röster som kan påverka mandatfördelningen i Riksdagen.

Kulturell kristdemokratisk öppenhet vs kulturell sverigedemokratisk intolerans

Taggar

, , ,

Sällan illustreras partipolitisk kulturpolarisering så tydligt som genom de två inläggen, Mattias Svenssons ”SD hotar den svenska kulturen” (AB 10/8) och Lars Adaktussons ”Våra värderingar bygger på kristna etik- och idéarvet” (GP 9/8), som råkade publiceras under en och samma vecka.

Bilden av Sverigedemokraternas och Kristdemokraternas motsatsförhållande visar avgrunden mellan Sverigedemokraternas och Kristdemokraternas kultursyn och värderingar.

SD:s partiledning tillåter sig att kränkas av traditionella, professionella och utmanade uttrycksformer när det inte faller de på läppen. Utan politisk makt väljer de det som står dem till buds: Att indirekt hota förbeställda artister och därigenom visa vilka konstformer SD skulle kväsa om de hade makten.

Det är en konsekvens av SDs historielösa kultursyn. Det är ett bevis för hur Socialdemokraterna förfört Sverigedemokraterna (och delar av svenska folket) att vilja använda kulturen för sina ideologiska syften. Genom att förneka svensk kultur kan man så att säga börja från scratch. År 1997 skrev (s) i sin proposition ”Sverige, framtiden och mångfalden”: Eftersom en stor grupp människor har sitt ursprung i ett annat land saknar den svenska befolkningen en gemensam historia.

Det står i bjärt kontrast till Kristdemokraterna som sätter in kulturarv, traditioner och människosyn i ett universellt sammanhang över tid. Med den kristna traditionen om synen på människan som ett mål sig med den grundläggande stabiliteten som skapas genom att vi alla har och tar ansvar för de svagaste – som du vill bli bemött så bemöter du andra – möter vi morgondagen.

Sverigedemokrater skrämmer med det som är okänt, stänger ute de som är främmande och ställer utsatta grupper mot varandra. Artister som till exempel ifrågasätter deras politiska agenda göre sig inte besvär. Sverigedemokrater vill heller inte garanterar minoriteter det starka skydd som svenska grundlagar stipulerar.

Adaktusson tar i sin kulturanalys ytterligare ett viktig steg. I dag finns flyktingar i Sverige som flytt från förtryck och förföljelse – inte sälla med religiösa förtecken.

Med de kristna traditionerna som fundament driver Kristdemokraterna en öppen och rättssäker stat med omsorg om de traditioner vi känner som våra. Även sådana ändras, genomtänkt och målmedvetet, genom decennier och sekler med de kristna värderingarna som kompass.

Där Sverigedemokrater stänger ute och stagnerar öppnar och utvecklar Kristdemokraternas humanism.

Kristdemokraterna värnar den sekulära rättsstaten på grundhållning att religionen är en del av vars och ens privatliv. Det är fundamentalt i vårt samhälle och klart formulerat i Luthers tvåregementslära. En riktning som Sverige behöver.

Det senaste exemplet på det är Kristdemokraternas medverkan på Pride i Stockholm 2016, en toleransmanifestation till vilken Sverigedemokraterna p g a sitt partiprogram inte var välkomna.

Vad tillför Antje Jackelén?

Taggar

, , ,

Religionen och de religiösa samfunden ska hålla sig borta från politiken.

Antje Jackelén, ärkebiskop i Svenska kyrkan skriver i en debattartikel i DN den 8/8 att” den frihetliga, sekulära staten [måste] veta att den lever på förutsättningar som den själv inte kan garantera”. Det är det som är hela poängen med demokratins fundament. Partierna i en demokrati har att verka för sina politiska ideal och därmed så optimalt som möjligt genom författningar och praxis upprätthålla de förutsättningar som garanterar demokratins innehåll och bestånd. Till och från tvingas partier i demokratier till prövande kraftmätningar med mörka politiska krafter som vill skapa en annan maktordning via demokratins öppna beslutsformer.

Antje Jackelén skriver vidare: ”Den berövar sig själv sin frihetlighet om den företräder ett sekulärt totalitetsanspråk.” Det är, åter igen, endast demokratiska partier i demokratiska rättsstater som kan hålla de totalitära sekulära maktanspråken stången. Det ju totalitetsanspråken som ska undermineras.

Antje Jackelén (okunniga?) uppfattning om vad politik kan och inte kan åstadkomma inom demokratins ramar lämnar mycket annat att önska.

Rättsstaten garanterar religionsfriheten – inte för att be om eller förvänta sig religiös vägledning i det politiska arbetet. Antje Jackelén bör erinra sig vilka förutsättningar för grundlagsskyddat öppet religiöst arbete som finns i en teokrati eller diktatur.

Det är inte Svenska Kyrkan – eller någon annan religiös institution – som kan garantera trygghet för de som flyr från religiös förföljelse. Däremot borde vara Svenska Kyrkans – och andra religiösa institutioners – självpåtagna uppgift att tydligt ta avstånd från religiösa krafter som uppenbarligen är förknippade våldsverkare, terrorister och kappvändare.

Antje Jackelén, Anders Arborelius, Mahmoud Khalfi, Nadia Marhri Lodin och Ute Steyer står inte över politiken – men genom sina religiösa institutioner har de att påverka opinionerna nationellt och globalt i riktning som stärker idealen och därmed förutsättningarna för rättsstatliga demokratiska statsskick som kan garantera deras religionsfrihet.

Antje Jackelén tar avstamp i dagens stora religiösa konflikter för att ifrågasätta att vi värnar den sekulära rättsstaten och vår grundhållning om religionen som en del av vars och ens privatliv. Det är fundamentalt i vårt samhälle och klart formulerat i Luthers tvåregementslära.

Det räcker inte med med välmenande maningar – det krävs konkreta avståndstaganden och uthållig opinionsbildning mot totalitära religiösa krafter varhelst de fått fäste.

Trossamfundens udda svans

Taggar

, , ,

Utredningen om statligt stöd till trossamfunden ska ledas av Ulf Bjereld. Han ser två huvudskäl (Poletik nr 30/31) till att utredningen tillsatts; lagen har gällt i drygt 15 år, lagen har aldrig utvärderats.

20160727_123543Utredningen oroar vissa, den kan öppna dörren till starka krafter som vill stoppa stödet till trossamfunden. Må så vara men det finns också starka krafter som vill öka bidragsnivåerna och mottagarkretsen.

Utredningen är ett utmärkt och välkommet tillfälle att öka kompetent fokus på sakområdet religionspolitik.

I den sekulära rättsstaten ska religionsfriheten värnas och samfunden skyddas mot hot, angrepp och förföljelse. Statsskick som skarpt kringskär (eller t o m förbjuder) religiösa organisationer att verka och/eller förbjuder individuell religionsutövning har inte längre kontakt med demokratins fundamentala förutsättningar.

En sekulär rättsstat som vill upprätthålla det öppna välfärdssamhället som vårt får aldrig tappa vaksamheten mot fundamentalister, opportunister och populister med grumligt religiösa förtecken. Samtidigt måste självklart alla religiösa aktörer behandlas och bedömas efter – ´robusta måttstockar´, som kulturministern uttrycker det.

Rent administrativt kan det ta sig tragikomiska former.

År 2012 fattade Kammarkollegiet beslutet att förklara Kopimistsamfundet som ett religiöst samfund med status som ”registrerat trossamfund”. Därmed hade vi fått ett nytt religiöst samfund i Sverige. Ansökan hade kommit från Piratpartiets ungdomsförbund, där man håller för heligt att fritt kopiera alster andra skapat och sprida dem på nätet, samt att missionera för inställningen.

Under rubriken Teokrat i  Kopimistsamfundets ledning beskrev och kommenterade jag saken på dåvarande Newsmill. (Länken går till Svensk religionspolitisk debatt som drev på prov en kort tid.)

Erik Lundgren på bloggen Kristen Humanism skrev att Kammarkollegiets beslut 2012 var ett ovanligt lågsinnat avsteg från idén om den sekulära staten. Han avslutar i uppgivet vredesmod: ”Hånet som medel att bekämpa religiös tro är inte okänt i historien, en annan intellektuell nivå borde man kunna förvänta sig i dagens Sverige.”

Det är ett extremt exempel på den typ av administrativa, juridiska och ideologiska avvägande som dagens svenska religionspolitik manar till och kommer att kräva av morgondagens kulturministrar.

Mer näraliggande är utmaningar och avvägningen mellan generella verksamhetsbidrag och detaljstyrning av mottagande samfunds verksamheter å ena sidan och mottagarnas uttalade värderingar och acceptans av så kallade normförskjutningar. Sådant kommer att stressa systemen som ska upprätthålla vår – den svenska – religionsfrihetens skyldigheter och rättigheter. Även såväl direkta och indirekta som privata och andra staters finansiering av religiösa samfunds verksamhet i Sverige är en viktig faktor att beakta.

Kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) skrev i juni, i en debattartikel i Dagens nyheter, att kontrollen av grundläggande värderingar i trossamfund och civilsamhälleliga organisationer ska förstärkas. Detta med bakgrund av att ett antal organisationer har kritiserats för att bidra till ökade motsättningar och använt hatiska uttryck. Det handlar om komplicerade och nödvändiga preciseringar.

Det ställer stora förväntningar på kommande utredningsdirektiv. Utredningsdirektivet måste innefatta bred inventering av stödsystemets nuvarande förtjänster och brister och tydligt precisera uppdraget att föreslå reformer i stödformerna som stärker den religionsfrihet som gagnar vårt öppna Sverige över tid. Häri ligger också utredningens stora utmaning.

Stefan Attefall (kd, tidigare samfundsminister) säger i Poletik-intervjun:
– Jag känner också en stor oro över att så få kan frågorna och att få försvar trossamfundens ställning. Det är för lite politisk aktivitet och för lite politisk uppbackning. Jag utgår från att Kristdemokraterna kommer att stå på barrikaderna, men det behövs fler krafter som gör det.

Det krävs helt enkelt värdekonservativa krafter som ser helheten och kan positionera sig genom korrekta och konsekventa religionspolitiska argument. Att som Erik Lundgren uppfatta tingens lagar och ordning som ”Hånet som medel att bekämpa religiös tro” är att lämna svensk religionspolitik i känslomässigt walk over.