Ja till Apple-butik – på Norrmalmstorg; inte i Kungsträdgården

Etiketter

, , , ,

Uppdatering 13 sept 17 med anledning av SvD-artikeln om ”osynligt Apple-hus”:  Apple lanserar ett bantat förslag.
Roger Mogert (S): ”Där tycker jag spontant att man inte är fullt framme”
Erik Slottner (KD): ”En Apple-butik är inte det första som ska möta besökarna i Kungsträdgården.”

Jag (Ulf Lönnberg, KD i kulturnämnden) har tidigare bjudit Roger Mogert på argument för Norrmalmstorg (se nedan). Bra att Roger Mogert ännu inte satt ner foten. Här är de punkter som talar för Norrmalmstorg:

Klart att vi som IT-nation ska ha bra marknadsplatser för världens IT/Dator-konsumenter och -leverantörer.

IMG_1347

Idag är Norrmalmstorg ingen levande knutpunkt: inga spårvagnar, inga bussar stannar, ingen omstigning. Bra cityplats för en futurisktisk Apple-butik i nära anslutning till vår citypark Kungsträdgården

Men en IT-butik i Kungsträdgården är inte optimal prioritering. Här några punkter om vad det gäller:

i) -Kungsträdgården är Stockholms CentralPark, en öppen rekreations- och attraktionspark; inte bara för Stockholmarna, den är också ett Kulturfönster för alla internationella turister – som blir fler och fler. En oas med metropolens citykvaliteter för alla. De  ANRIKA glasskioskerna SKA vara kvar. De byggdes vid då Stockholm hade visionen om en stor citypark av det slag som Kungsträdgården har förutsättningar att bli fullt ut på 2000-talet.

ii) -Tvärtemot planerna att bygga IGEN ytan mellan parken och Hamngatan ska den ytan ÖPPNAS och flankeras av glasskioskerna tillsammans med en ev ytmässigt lämpligt dimensionerad restaurang.

iii) -Flytta IT-palatset till Norrmalmstorg. Klart vi som IT-nation ska välkomna ett IT-platsa på RÄTT PLATS.

iv) -Norrmalmstorg är knutpunkten som övergavs. Här stannar inga bussar och spårvagnar. Väck torget till liv genom att flytta IT-palatset hit – som med en ny och stor öppen yta mellan Kungsträdgården och Hamngatan blir ett öppet sammanhang från Strömmen ända bort till Norrmalmstorg. Trafiksaneringen och SL-hållplatsen Kungsträdgården knyter redan nu samman ytan med små justeringar (refuger/parkträd/utsmyckning).

v) – Ett Norrmalmstorg med nuvarande servering, nuvarande torghandel och ett IT-palats blir en attraktiv knutpunkt till gagn för Stockholms Pretigekvarter för världens modemärken på Biblioteksgatan och BirgerJarlsgatan

vi) -BirgerJarlspassagen – en undanskuffad stadspärla från början av förra seklet kan åter komma till heders genom ökad närhet till gångstråk och ett levande Norrmalmstog.

/Ulf Lönnberg, KD:s gruppledare i Stockholms Kulturnämnd.

Cheferna borde sitta max sex år

Etiketter

, , ,

Artikeln publicerad i pappersupplagan av Mitt-i  (en online) den 30 mars 2017

Med 6-åriga förordnanden för verksamhetschefer kan politiken tillförsäkra sig självständig kultur- och konstnärlig professionalitet, kameral måluppfyllelse och nödvändiga politiska justeringar över tid.

Kultur främjar hälsa, turism och samhällsutveckling. Men kultur finns också för sin egen skull. Den fria kulturen vidgar vår verklighet, bejakar det nya och det ännu okända. Samtidigt vill vi att traditioner och kulturarv ska säkras som vår gemensamma bas för framtiden.

Idag gäller tillsvidareanställningar för verksamhetschefer på kommunala förvaltningar som beviljar verksamhets- och projektbidrag inom kultur- och föreningsverksamhet. Detta leder till en risk för alltför nära relationer mellan ledande politiker och ledande tjänstemän. Detta blir problematiskt när det gäller exempelvis grannlaga bidragshanteringar då personkopplingarna ibland kan leda till stagnation.

Principen om armlängds avstånd mellan kulturen och politiken ska garanteras. Därför bör precis som för vissa andra statliga funktionärer som tillsätts på tidsangivna förordnanden samma villkor gälla för verksamhetschefer på kommunala förvaltningar som beviljar verksamhets- och projektbidrag inom kultur- och föreningsverksamhet. Det gäller också på chefsnivåer inom de kommunala musei-, biblioteks- och teaterverksamheterna.

Politiska krav på budgetansvar är givna förutsättningar för hållbar kulturpolitik. Politikerna själva har att stå till svars för de kulturmål de gått till val på: från grundläggande demokratiska värderingar till prioriterade målgrupper för olika kulturupplevelser. Det handlar således både om mätbara mål och om kulturpolitiken som garant för att vissa konstnärliga inriktningar och experiment inte får företräde eller hämmas framför andra.

Med 6-åriga förordnanden för verksamhetschefer kan politiken tillförsäkra sig självständig kultur- och konstnärlig professionalitet, kameral måluppfyllelse och nödvändiga politiska justeringar över tid. Kulturpolitiken är och ska vara en demokratisk balansakt.

Tidsförordnanden för verksamhetschefer skulle stärka principen om armlängds avstånd mellan politik och kultur. Det skulle stärka kulturpolitikens uppgift att också värna våra västerländska, demokratiska värderingar.

Ulf Lönnberg, KDs gruppledare i Kulturnämnden i Stockholm”

Islam och UNESCO i öster – Kristendom och FN i väster

Etiketter

, , , , , ,

En UNESCO-text strider mot utgångspunkterna i FN:s allmänna förklaring.
Men först något om den falska nyheten från 2016. I juli i år cirkulerade på FaceBook den falska nyheten att UNESCO den 4 juli 2016 hade utfärdat ett diplom som intygade att Islam är ”världens mest fredliga religion”. UNESCO fördömde den falska nyheten den 11 juli.  Viktigt vi kan avfärda falsariet och fokusera på UNESCO:s faktiska opinionspositionering.
ba230ddc-59a0-4dcf-a589-ed1c50def842
UNESCO har aldrig haft något officiellt förhållande med den enhet som kallas ”International Peace Foundation” och som utfärdat detta falska intyg.

Religionsfriheten är garanterad i FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna. I demokratiska rättsstater tillämpas religionsfriheten med juridisk avvägning mot annan lagstiftning. Det är nödvändigt för att garantera medborgarna rätten att utöva sin religion samtidigt som ingen ska tvingas inordna sig under religiösa seder, bruk och påbud.

Majoriteten av de västerländska politiska partierna bygger sina värderingar – uttalat eller outtalat – på kristna traditioner som vägledning för sina politiska visioner om solidaritet, människors ömsesidiga respekt för varandra, allas lika rättigheter och skyldigheter och allas rätt till trygghet mot våld och kriminalitet. I sekulära rättsstater tillämpas dessa ideal genom ett demokratiska beslut i lagstiftningen.

FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna slår fast: ”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.

Men mellan FN självt och FN-organet UNESCO finns inget kongruent synsätt på vad som skall väga tyngst för att upprätthålla den religionsfrihet som de berörda länderna själva säger sig vilja värna.

Enligt UNESCO:s kritiska hållning influeras av “att få öster och väster att korrelera bättre” Källa: Andersson, Modée: Mänskliga rättigheter och religion, sid 57, Liber förlag.

Den motsättningen har inte nationella politiker tagit sig an. Utifrån historiska skillnader och sociala hierarkier finns mer än socialpolitiska tolkningsskillnader. Det handlar om individens rättssäkerhet i relation till frivilliga och tvingande kollektivtillhörigheter. Jag citerar vidare ovanstående källa sidan 56:

”En variant av denna kritik brukar framställas under benämningen “asiatiska värden (Ignatieff 2001, s. 62-67). För dessa kritiker genomsyras FN:s allmänna förklaring av ett så starkt fokus på individens rättigheter att det strider mot de värden som är grundläggande i ‘Asien’. Det sägs ofta att religiösa traditioner i Asien, istället för att fokusera på de egna rättigheterna, utgår ifrån relationer till andra människor, i vilka skyldigheterna mot den andra och mot gemenskapen (tvingande kollektivtillhörighet, min anm) kommer i första rummet.”

Det tydliggörs i UNESCO:s “A Common Framework for the 21:st Century”. Det dokumentet kritiseras kraftigt av av den tidigare chefen för Raul Wallenberg-institutet i Lund, Gudmundur Alfredsson. Han menar att UNESCO:s text i detta avseende strider mot utgångspunkterna i FN:s allmänna förklaring! (sid 57, ovanstående källa)

Diskrepansen mellan FN:s och UNESCO:s ”världsbilder” visar att samsynen på religionernas rätta plats i världssamfundet är mer än en social tolkningsfråga.

Här finns en konfliktyta som vi inte får blunda för. I morgondagens allt skarpare politiska klimat kommer denna diskrepans att undergräva FN:s mandat som fredens beskyddare.

Tillskyndarna av de islamistiska våldsbejakande ideologierna skyr inga medel för att skapa sig den makt och de livsformer som de med sina rigida bokstavstolkningar av utvalda religiösa urkunder finner bevis för. I en snar framtid bör FN och UNESCO uttrycka en samsyn på balanspunkten mellan individens egna rättigheter och individens förväntade skyldigheter gentemot religiösa gemenskaper.

Mer än 50% av världsbefolkningen tillhör de abrahamitiska religionerna (judendom, kristendom och islam vilkas profeter är och grundare är Moses, Jesus och Muhammed, alla enligt religionernas urkunder är ättlingar till patriarken Abraham). Men i debatten dem emellan finns ingen distinktion om religionens plats i statligt rättssäkra konstitutionella kontexter.

Inte heller Antje Jackelén, ärkebiskop i den från staten skilda Svenska kyrkan, är tillräckligt tydlig på den punkten. Hon hänvisade tillsammans med Salahuddin Barakat, Anna Carlstedt, Antje Jackelén och Aron Verständig till dessa religioners samsyn den 1 juli 2017 i en DN-debattartikel mot religiöst våld. Men i artikeln berördes inte med ett ord den bristande överensstämmelse mellan ”öst och väst” som Gudmundur Alfredsson redovisat.

Det är hög tid att moderata religiösa ledare bevisar sin vilja, kompetens och mod att inspirera FN/UNESCO att definiera bort de skillnader som idag hindrar ”att få öster och väster att korrelera bättre”.

Å andra sidan är det politikerna som har det fulla ansvaret och det är politikerna som har uppdraget att agera. För oss i Sverige gäller det att på nationell nivå upprätthålla den juridiska rågången mellan religion och politik, på den globala nivån att hålla rent från individers kringskurna religiösa rättigheter till förmån för kollektivens och teokratiernas påtvingade rättigheter (”öst-väst dimensionen”). Det kräver i sin tur att Sverige agerar tydligt och konsekvent också i UNESCO.

Låt oss hålla västerlandets – och vår svenska – religionsfrihets rättigheter och skyldigheter i strikt balans med övrig lagstiftning som garant för rätten att slippa religiöst tvång samtidigt som religiös utövning – inom lagens ramar – inte ska hotas och förföljas. Låt inte vår passivitet bidra till vi lämnar offer för religiösa övergrepp i sticket.

Inga fler religiösa symboler i våra skolor

Hässleholms kommun lånar ut burkinis i simundervisningen till de flickor som är påbjudna sådan klädsel.

Skolledningen berättar att elever som badar i egna kläder och schalar förorenar bassängen med allt från bakterier till avförings som finns i kläderna.

Skolledningen poängterar sin stadgade uppgift att lära alla elever att simma.

Argumentet att man inte kan låna ut badkläder till alla håller inte. Nytvättade låne-badkläder vore det optimala hygienalternativet.

En framkomlig och mer välkomnande kompromiss vore

-att skolan kräver att eleverna badar i traditionellt västerländska herr- och dambadkläder

-att pojkar och flickor som saknar sådana ska låna av skolan

-att förbjuda bad med vardagsklädsel eller dräktinslag som används utanför simundervisning

På så vis är hygienskälen de bärande motiven liksom den sekulära skolans uppgift att inte påtvinga/acceptera kontroversiella religiösa symboler.

Föräldrar som förvägrar sina flickor simundervisning i vanliga badkläder ska kontaktas av skolledningen. Föräldrarna ska informera om den svenska skolpliktens innehåll och syfte. Frånvaro från simundervisning utan giltiga skäl är samma slag av skolk som annan olovlig frånvaro från undervisning gen. Föräldrarna har ansvar för att skolplikten efterlevs.

Sverige är en sekulär rättssäker demokrati som vilar på de västerländska kristna traditionerna. De traditionella religiösa objekten och symbolerna som århundranden finns, är del vårt lands identitet.

Vi accepterar olika religiösa inslag i det offentliga rummet. Vi ska vara restriktiva mot nya och fler sådana inslag. Det gäller också i simundervisningen med de hygieniska krav som där ska ställas.

Hässleholms skollednings agerande är illa genomtänkt

vilket framgår av länkad artikel.

Jag uppmanar Roger Mogert (s): -Utveckla Kungsträdgården för 2000-talet och placera Apple’s IT-palats på Norrmalmstorg

Etiketter

, , , ,

Till Roger Mogert(s)

Klart att vi som IT-nation ska ha bra marknadsplatser för världens IT/Dator-konsumenter och -leverantörer.

IMG_1347

Men en IT-butik i en citypark är inte optimal prioritering. Här några punkter om vad det gäller:

i) -Kungsträdgården är Stockholms CentralPark, en öppen rekreations- och attraktionspark; inte bara för Stockholmarna, den är också ett Kulturfönster för alla internationella turister – som blir fler och fler. En oas med metropolens citykvaliteter för alla. De  ANRIKA glasskioskerna SKA vara kvar. De byggdes vid då Stockholm hade visionen om en stor citypark av det slag som Kungsträdgården har förutsättningar att bli fullt ut på 2000-talet.

ii) -Tvärtemot planerna att bygga IGEN ytan mellan parken och Hamngatan ska den ytan ÖPPNAS och flankeras av glasskioskerna tillsammans med en ev ytmässigt lämpligt dimensionerad restaurang.

iii) -Flytta IT-palatset till Norrmalmstorg. Klart vi som IT-nation ska välkomna ett IT-platsa på RÄTT PLATS.

iv) -Norrmalmstorg är knutpunkten som övergavs. Här stannar inga bussar och spårvagnar. Väck torget till liv genom att flytta IT-palatset hit – som med en ny och stor öppen yta mellan Kungsträdgården och Hamngatan blir ett öppet sammanhang från Strömmen ända bort till Norrmalmstorg. Trafiksaneringen och SL-hållplatsen Kungsträdgården knyter redan nu samman ytan med små justeringar (refuger/parkträd/utsmyckning).

v) – Ett Norrmalmstorg med nuvarande servering, nuvarande torghandel och ett IT-palats blir en attraktiv knutpunkt till gagn för Stockholms Pretigekvarter för världens modemärken på Biblioteksgatan och BirgerJarlsgatan

vi) -BirgerJarlspassagen – en undanskuffad stadspärla från början av förra seklet kan åter komma till heders genom ökad närhet till gångstråk och ett levande Norrmalmstog.

Roger Mogren, utvärdera helhetskonceptet ovan! Ta gärna mina förslag som dina.

/Ulf Lönnberg, KDS gruppledare i Stockholms Kulturnämnd.

Det är skillnad på nyttig och onyttig konst

Etiketter

, , ,

Statstelevisionens kulturkritiker Dennis Dahlqvist råder politiker att på sjukhusen satsa på trädgårdar istället för konst.

I ett nyhetsinslag (SVT, 1 aug) är Dennis Dahlqvist kritisk till vissa politikers förhållningssätt till ‘vård och omsorg’ av offentlig konst. Det handlar om konst i sjukhus och vårdinrättningar som sällan eller aldrig inventeras. Uppenbarligen försvinner konstverk och rutiner för tillsyn finns sällan eller inte alls. Syrligt kommenterar Dennis Dahlkvist att politiker kanske tycker att det är roligare att köpa in konst än att ta ansvar för den. Han har en poäng.

På den kommunala nivån i Stockholm har vi dock en tydlig rollfördelning, I huvudstaden ansvarar Stockholm konst för inköpen och Stadsmuseet för skötseln. Liknande modeller kommer säkert att tillämpas på flera håll i landet ju mer denna viktiga fråga uppmärksammas.

Men Dennis Dahlqvists spekulation om politikers bevekelsegrunder för att satsa på konst i sjukhus och vårdinrättningar leder helt fel. Tvärsäkert påstår han att konst inte har någon läkande eller terapeutisk verkan. Det finns ingen forskning som visar motsatsen, säger han. Bättre då, tycker han, att satsa motsvarande pengar på att göra trädgårdsanläggningar runt sjukhusen, som enligt de forskningsreferenser som Dennis Dahlqvist väljer, har läkande effekter.

Det finns studier som visar att exempelvis bildsamtal med äldre i åldern 70 – 97 år har positiva hälsoeffekter såväl psykologisk som fysiologisk karaktär. Så, som alltid, går det att hitta referenser som stödjer den uppfattning man själv vill torgföra.

Konstkritikern Dennis Dahlkvist gör med sitt uttalande missvisande värderingar av olika konstformer. I konsekvens med hans tyckande om ”nyttig konst” vore det effektivt att beröva vårdtagare och personal alla konstupplevelser så länge de är inomhus. Alldeles oavsett eventuella läkningseffekter ska självklart även sjukhusmiljöer utsmyckas med kvalitetskonst i olika former.

Själv har jag mest erfarenhet av att i budgettider argumentera för konstens värden för sin egen skull. Det är mitt förhållningssättet för att garantera människors förutsättningar för att uppleva – eller förbise – verk och former utifrån sina egna preferenser, intressen, behov och nyfikenhet.

I de fall konstens nyttoaspekter diskuteras i politiska sammanhang ska vi se upp. I alla tider har det funnits politiker som vill använda konst och kultur för egna syften. Det kan handla om personkult eller om att omdana samhället. Det senare är vår kulturminister Alice Bah Kunke ett levande exempel på: Hon vill göra kulturen till en ”fjärde kraft” som ska ta sig an jämställdhet, normer och demokratiuppbyggnad enligt hennes ideologiska definitioner. Oavsett om enskilda politiker tror på eller har belägg för viss nyttoeffekt av offentlig konst ska utgångspunkten vara att säkra konstens egenvärde.

Statstelevisionens kulturkritiker Dennis Dahlqvist råder politiker att i sjukhussammanhang satsa på parkanläggningar utomhus istället för konstnärlig utsmyckning inomhus. Ett kvasivetenskapligt vägval som inte anstår den annars så kompetente och progressive Dennis Dahlqvist. Att ställa arkitektur mot exempelvis bildkonst i ett medicinskt nyttoperspektiv devalverar konsten. Kulturpolitiska budgetprioriteringar av offentlig konst utifrån största möjliga medicinska nytta ska inte förekomma. Vetenskapliga studier om sådan nytta av konst och kultur ska beslutas och finansieras av berörda sakpolitiska ansvarsområden.

Konstverk som köps in efter sådana kriterier ska recenseras som den ”medicinskt nyttiga konst” de ger sig ut för att vara. Om konstkritikern Dennis Dahlqvist är kompetent även för sådana analyser får framtiden utvisa. Viktigt dock att han och alla andra konstkritiker talar om för oss när det är fri konst och när det är förment nyttiga konstuttryck de analyserar.

Själv fortsätter jag att hålla på boskillnad mellan nyttig och onyttig konst, med de skilda kriterier vi har att beakta i båda fallen.

Ulf Lönnberg
Gruppledare för Kristdemokraterna i Kulturnämnden i Stockholm

Värna dem som byggde vårt land!

Etiketter

, , , ,

Gunbritt Parsmo är leg sjuksköterska och synpedagog med mångårigt engagemang i Kristdemokraterna och i dess Seniorförbund. Här är hennes politiska resebrev från ”Fädrens spår för framtids segrar”.

Det är helt ofattbart att övriga partiers seniorer med tystnad kan invänta egna
åldersdiskrimineringar.

Jag har hos närstående sett vad som händer vid kommunens omhändertagande. När vi faller inom kommunens ”omsorg” då är våra egna sorgedagar komna.  Det egna hemmet övergår till ett äldreboende där hemtjänsten har sin tjänst i vårt hem som blir tjänstemännens arbetsmiljö.

Anhöriga beklagar att de har förlorat sin hemmiljö, när c: a 30 olika personer per vecka arbetar och förändrar det som varit vårt hem.

Under snart 25 år har Kristdemokraternas Seniorförbund påtalat äldresituationen i vårt land men omgivningen är ganska hörselskadad.

Ädelreformen blev en äldrereform till skada för äldre. Äntligen har yngre förmågor framträtt, som både lyssnat och förstått vad Sveriges äldreliv handlar om.

Det handlar om att Mänskliga Rättigheter avslutas vid viss ålder och därför bör Mänskliga Rättigheter för äldre bli verklighet. Även om detta också borde skett för 25 år sedan i samband med Barnkonventionen.

Jag har nyligen vistats några veckor i stimulerande fjällbygd.  ” I fädrens spår för framtids seger ” är det tydliga valspråket.Av fädrens spår från 1521  blev landsförändringar.  Av spåren från 1924  blev personlig segerkrans.

Alla vi seniora kristdemokrater är verkligen i behov av kraftsamling av vår äldrepolitik.  Vid minnesstenen upprest 1904 till minne av Gustav Vasa lyder texten:

” Om du vill blifa vår Härhöfvidsman så följer båd gammal och ung. ”

Om  svensk äldrepolitik 2018 går i de spåren att värna dem som byggde ländet då följer vi Härhöfvivsmannen i spåren.

Gunbritt Parsmo

Gäckande livserfarenhet

Etiketter

, , , , , ,

Äldre som beklagar sig över att vara undanskuffade av yngre levnadsglada och kompetenta människor har sällan fog för sitt missnöje.

De som klagar är ofta samma personer som hellre tittar bakåt i en för dem obegriplig nutid. Dessa äldre tycker att de unga inte förstår värdet av deras livserfarenhet.

Självklart har vi äldre i mångt och mycket viktiga insikter att dela med oss av, till varandra och till de unga. Men allt kunnande, all erfarenhet har inte samma värde. Det är den för generationer bärande livserfarenheten vi har skyldighet att vårda och föra vidare.

Det handlar om våra egna lärpengar och våra självförvärvade färdigheter som vi också ska dela med oss av.

Vi äldre måste skilja på det kunnande och de livserfarenheter som har lång cyklisk giltighet från de kunskaper och kompetenser som för oss är nya och helt nödvändiga i allas vår nutid – här och nu. Mycket av dagens nyttiga sakskicklighet är färskvara med tidsbegränsad tillämpning. Utvecklingen går snabbare nu än när vi var unga.

Tekniska lösningar, kommunikation, politikens förlopp, trender och moden är bara några exempel på samhällsområden där vi äldre under vår livstid upplevt en konkret tempoökning. Men tempoökningen i sig, underminerar inte värdet av gårdagens och gångna tiders genuint hållbara livserfarenhet.

Låt oss – i första hand vi äldre – lära oss att förhålla oss till vår egen och de ungas livserfarenheter med respekt över generationsgränserna och vi ska upptäcka att de ungas nyfikenhet, förståelse och t o m respekt i de allra flesta fall finns mitt framför oss.

Med tydliga definitioner, med åtskillnad mellan ”livserfarenhet” och ”livserfarenheter” blir det lättare att förstå, försvara och förklara skyddsvärda erfarenheter för våra barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Av de senare kommer varannan att uppleva sin 100-årsdag, det ställer också livserfarenheter i nytt ljus. Dessa två definitioner stödjer jag mig på, och de fungerar för mig (psykologiguiden.se):

Livserfarenhet (eng: life-experience, experience of life): Allmänt vad man upplevt som människa under ens hittillsvarande liv. Att ha livserfarenhet innebär att man får en bättre förståelse för sådant som man möter i vardagen och i sådant yrkesarbete där kontakter med människor spelar stor roll.

Livserfarenheter (eng: life experiences): Vad människor upplevt under sitt liv och som präglat deras uppfattningar, attityder, värderingar och förväntningar eller på annat sätt påverkat dem i såväl positiv som negativ riktning.

Mot denna bakgrund ska vi äldre varsamt stävja ungdomens övermod när det är till deras förfång – men inte när det öppnar nya dörrar för dem, oss och kommande generationer.

Fel och rätt om islams positionering inom UNESCO

På FaceBook cirkulerar (i mitt flöde för ngn dag sedan) en falsk nyhet om att UNESCO efter en studie utfärdat ett diplom (4/7 -16) som intygar att Islam är ”världens mest fredliga religion”. Intyget ska enligt de falska uppgiftslämnarna användas som information på anslagstavlor olika sammanhang. Bild av det falska intyget:

Redan den 11 juli -16 dementerar UNESCO påståendet att de skulle ha utfärdat intyget. 

Att ett FN-organ skulle agera så flagrant är i och för sig är inte troligt men uppgiften har ändå spridits. 

Det är däremot ett faktum att i UNESCO:s Common Framework for the 21:st Century finns skrivningar som undergräver FNs starka fokus på individens rättigheter i de allmänna förklaringarna om mänskliga rättigheter.

Något som i praktiken förskjuter balansen mellan individens rättigheter gentemot staten och statens rättigheter gentemot individen. I antologin Mänskliga rättigheter och religionsfrihet redogörs för det islaminspirerade inflytande som flera medlemsstater verkar för.

Religionsfrihet står inte högt på den politiska agenda här hemma i Sverige. Vi behöver nu mer aktivt, självständigt och med större intellektuell hederlighet försvara vår sekulära rättsstats värderingar som vilar på kristna traditioner.

Ingen religionsurkund ska eller kan fullt ut tillämpas i en västerländsk, rättsstatlig demokrati. Men gemenskap och ansvar individer och frivilliga kollektiv emellan ska inspireras av – i vårt fall – kristna idé- och kulturtrationer.

Det finns en konstitutionell konfliktyta mellan de västerländska demokratiernas styrelseskick och de stater som direkt eller indirekt göder våldsbejakande islamism.

 Efter andra världskrigets ödeläggelse och i utarbetandet av FNs mänskliga rättigheter låg tonvikten i hög grad på individers rättigheter och statens skyldigheter. 

Svenskt FN-engagemang i allmänhet och inom FN-organet UNESCO i synnerhet, kräver tydligt agerande för rättssäker balans mellan individens rättigheter gentemot staten och statens rättigheter gentemot individen. Den balansen upprätthålls också av att religionsfriheten tolkas och tillämpas som en av den sekulära demokratiska rättsstatens fundament. I den kontexten ska det inte finnas utrymme för islamsk särpositionering.