Replik till Margot Wallström (s), som missar många religionspolitiska mål

(S+MP)-regeringen försöker övervinna sin beröringsskräck för religionernas plats i samhället utan att att ta den religionspolitiska sakdebatt som Sverige saknar. Utrikesminister Margot Wallström bröstar upp sig inför valet (SvD Debatt 10/7) och redovisar en rad omfattande och kostsamma insatser som vi hittills inte sett många konkreta resultat av..

Margot Wallström borde snarast på FN-nivån initiera en stärkning av FNs definition och hållning till religionsfriheten. Idag råder en religionsspänning mellan öst och väst s som inte artikulerades 1948.

Wallström har haft svårt att precisera sin feministiska utrikespolitik i konkreta termer eftersom hon väljer att blunda för hur kvinnor förtrycks av religiösa extremister internationellt och – ostört – här hemma i våra islamistinfluerade parallellsamhällen.

Globalt är det nu dags för Sverige att fokusera på och väcka opinion mot den bristande kongruensen mellan FN självt och FN-organet Unesco som tar sig uttryck i olika tolkningar av religionsfrihetens rättigheter och begränsningar i ett rättsstatligt perspektiv.

Unescos kritiska hållning som influeras av de länder som driver på för “att få öster och väster att korrelera bättre”, syftar till att kringskära den religionsfrihet som som FN och vi i Sverige tolkar den.

Skulle Margot Wallström granska och pröva Kairodeklarationen om de mänskliga rättigheterna ur ett svenskt och västerländskt perspektiv vore det svårt för henne att blunda för deklarationens inhumana och odemokratiska värderingar som den försvarar. Kanske ett ”feministiskt perspektiv” skulle kunna prövas?

Kairodeklarationen antogs av Islamiska konferensorganisationen i Kairo 1999. Den slår fast sharia som deras enda grund. Exempelvis har Saudiarabien, som ratificerat ett flertal FN-deklarationer, gjort det med förbehållet att landet endast anser sig bundet av åtagandena i (FN-)konventionerna i den mån de inte strider mot landets religiösa lagstiftning sharia enligt Koranen.

Observera att i FN:s deklaration erkänns ingen överordnad lag.

När det gäller rågången mellan religion och politik – lokalt, nationellt och globalt – får vi inte längre blunda för berörda aktörers positioner. Ett konstruktivt mellan öst väst globalt – och mellan religiösa extremister och den demokratiska rättsstaten här hemma – kräver att aktörerna definierar sina positioner med öppna agendor.

Religiös extremism har ingen plats i den judisk-kristna traditionen som tjänat och tjänar oss väl. Även den som vill visa ”förståelse för extremisters bevekelsegrunder” är skyldig att välja sida mot (eller för) olika former av teokratier och hierokratier. I det perspektivet kan vi inte lämna Kairodeklarationen utan vidare belysning. I det perspektivet ska vi i Sverige bekämpa religiösa extremistiska rörelser med de lagar och förordningar vi faktiskt redan har.

Ulf Lönnberg, gruppledare (KD) i kulturnämnden i Stockholm