Äldrepolitik alltid så mycket mer än äldreomsorg

Novus mäter hur opinionen rankar de 10 viktigaste politiska frågorna. Inte så stora förändringar i augusti från förra mätningen i juni (inom parentes nedan)
De tio viktigaste politiska frågorna (andelen i procent)
1. Invandring/integration 61 (64)
2. Sjukvården 60 (60)
3. Skolan 57 (57)
4. Jobb/sysselsättning 43 (49)
5. Lag och ordning 43 (39)
6. Landets ekonomi 40 (46)
7. Äldreomsorg 38 (37)
8. Miljö och klimat 32 (33)
9. Boende 31 (34)

10. Pensioner 27 (27)

Av de 10 frågorna finns fyra frågor som borde uppmärksammas mycket mer i det som vi brukar kalla äldrepolitik. Det handlar om så mycket mer än äldreomsorg och ett nytt äldrepolitiskt engagemang i åtminstone fyra av de 10 rankade frågorna skulle vara bra för de äldre och till gagn och nytta för hela befolkningen i ett framtidsperspektiv.

1   PENSIONERNA

Väck intresse, kunskap och opinion kring de svåra och långsiktiga utmaningarna som pensionsfrågorna är. Engagera också ungdomarna i denna för oss alla så avgörande fråga.

Dagens ungdom har bättre förutsättningar än vad vi äldre hade att analysera och problematisera inkomster och trygghet under livets olika skeden. Idag skaffar ingen ett jobb för att behålla det hela livet. Alla vill och kan utvecklas, många gör flera karriärer inom helt skilda fackområden.

Den gamla fasta pensionsåldern vid 65 (som infördes i tid då medellivslängden låg under 65 år) är idag obsolet. Av de som föds idag kommer varannan att uppleva sin 100-årsdag. Det behövs ett intellektuellt generationsövergripande perspektiv på pensionsfrågan som inte har något gemensamt med det som var djärva reformer under industrialismens utveckling.

2   ÄLDREOMSORG

Väck intresse, kunskap och opinion kring de svåra och långsiktiga utmaningarna som morgondagens äldreomsorg kräver redan idag!I det korta perspektivet krävs omedelbar utveckling av adekvata och rättssäkra upphandlingskrav (till gagn för all offentlig upphandling) – privata utförare är mer flexibla än vad de offentliga med sina gammalmodiga, kollektivistiska detaljstyrning någonsin kan bli. Inom det offentliga OCH det privata äldreomsorgsutbudet krävs sakkunnig kvalitetssäkring. Och de privata aktörerna ska leva under juridiskt kompetent avtalsuppföljning.

Sverige kan utveckla äldreomsorgen på samma lönsamma sätt vi gjort som IT- och Musiknation.

3   BOSTÄDER

Större rörlighet på bostadsmarknaden genom slopad/mildrad ”flyttskatt”, främja kooperativt byggande av äldreboenden med särskilda gruppers intressen och krav), ökat byggande av äldreanpassade bostäder som passar alla åldrar.

4   INVANDRING/INTEGRATION

Likvärdig behandling av alla människor, livserfarenhet, normer och koder. Rättigheter OCH skyldigheter. Här bör seniorer delta konkret i integrationsprojekt lokalt och nationellt. Här har generationerna ett ömsesidigt politiskt välfärdsansvar för Sverige.

Se gärna min länk

Religionsfrihetens gränser

I två lågmälda och läsvärda inlägg i Sydsvenska debatteras religionens plats i dagens svenska rättssamhälle. Andreas Ekströms rubrik är ”Vi behöver mindre religion – inte mer” 13/8 och Joel Halldorf skriver under rubriken ”Krav på ett helt sekulärt samhälle är förtryckande” 15/8 (båda i Sydsvenskan).

Vår sekulära stat värnar religionsfriheten
Även i Sverige, den västra hemisfärens mest sekulariserade välfärdssamhälle, pockar de religionspolitiska frågorna på. Också i vårt rättssamhälle har vi att hålla fokus på religionsfriheten. Den skyddas men får aldrig underminera andra lagars rättigheter och skyldigheter. Det handlar om ett brett spektrum från religiös fundamentalism som triggar terrorister för sin sak till analyser om att bära ett kors i en kedja kring halsen.

I teokratier och diktaturer är religionen låst i former eller helt förbjuden för att passa statens agenda. I en demokrati ges religionen rättssäkra villkor. Därför uar partipolitikerna i demokratier att religionspolitiskt – inte religiöst – sätta ner foten. Det civila samhällets civila, sakrala och profana företrädare har att hantera privata religiösa uttryck i hela samhället.

För att Ekströms och Halldorffs inlägg är angelägna – inte minst som inspiration för genomarbetad och vidareutvecklad religionspolitik över tid.

Vi behöver tydligare religionspolitik
Mycket har hänt sedan september 2012 då moskén i Fittja tilläts sända böneutrop. Då duckade politikerna och valde att göra det till en lokal störningsfråga som kunde kräva polistillstånd. Böneutropens tillskyndare jämförde utropen med kyrkklockor utan uttalat budskap. Men från minareten upprepas 9 meningar 2 eller 4 gånger, två av dem lyder: Jag vittnar att det inte finns någon annan gudom än Gud. Jag vittnar att Muhammed är Guds profet. Hade frågan istället lyfts som rikspolitisk hade utgången sannolikt speglat mera nutida sekulära värderingar. Redan då argumenterade jag mot böneutropet med motivet att vi inte ska ha fler lagligt sanktionerade religiösa uttryck i de offentliga rummen.

Kuriosa: Kyrkorådets ordförande Rose–Marie Probelius Seger i Oskarshamn slutade frivilligt med klockringning på natten efter ett (1) klagomål i juli 2012. Och idag

Idag behövs religionspolitiker med demokratiska värderingar som engagera sig i frågor om skilda badtider för pojkar och flickor på badhusen, klädedräkter och provocerande symboler. I ett nära gränsland ligger förbud mot politiska symboler som de nazistiska. I september 2015 krävde vi kristdemokrater i Stockholm nolltolerans mot IS-symboler i skolorna.

Dagens kampanj ´#mittkors´ engagerar samhällsdebattörer och samfundsföreträdare som tolkar in både mission och provokation i korset kring halsen – där handlar det självklart inte om religionspolitik.

Ekströms vs Halldorfs perspektiv
Ekström skriver helt korrekt: ”Mot enskilda individers livsåskådning och personliga val kring bön och livet efter detta bör man vara särskilt respektfull. Mot den organiserade religionens politiska anspråk bör man däremot förhålla sig som till vilka politiska anspråk som helst.”

Halldorf snubblar i sin replik: ”Att vara kristen–innebär att man har vissa övertygelser om hur verkligheten är beskaffad.–Men Ekström kan varken bevisa att det finns ett unikt människovärde eller att mänskliga rättigheter existerar.–skillnaden mellan [det] religiösa och sekulära inte är–stor– människor vägleds av perspektiv –som inte är empiriskt verifierbara.”

Samhällets rättssäkerhet är helt visst otillräcklig på många håll. Men de nivåerna är empiriskt verifierbara och politiskt påverkningsbara inom och utom vår konstitutionella religionsfrihet. Vattendelaren går mellan religionspolitik, alltså vilka religiösa uttryck, rättigheter och skyldigheter som ligger inom lagstiftarens jurisdiktion – och vilka privata livsval som skyddas och respekteras som gällande normer.

Tradition och religionspolitik
Vi ska värna vår rättsstat med de traditioner vi känner som våra, vilande på den västerländska kristna traditionens fundament.

Sverige behöver inte fler lagligt sanktionerade religiösa symboler och uttryck i de offentliga rummen. Vi ska vara vaksamma mot krafter som genom förhandling vill vidga vad religionsutövares lagliga sfärer. Svenska religionspolitiker och religiösa företrädare har att påminna sig Luthers tvåreglementslära.

330 000 pensionärer får -0,4 procent i förändrad pension

Taggar

, , , ,

Så blir höjningen för olika pensionärsgrupper:
•    330 000 pensionärer – de med ingen eller låg inkomstpension och som har garantipension och/eller bostadstillägg får cirka -0,4 procent i förändrad pension.
•    460 000 pensionärer får en förändring av summan av inkomst- och garantipension som ligger mellan -0,4 och +4,2 procent
•    De flesta pensionärer, 1,3 miljoner, som varken har garantipension eller bostadstillägg, får höjd inkomstpension med 4,2 procent. 330 000 pensionärer – de med ingen eller låg inkomstpension och som har garantipension och/eller bostadstillägg får cirka -0,4 procent i förändrad pension.

Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S):
– 2016 får pensionärerna ett  inkomstlyft. Dels ökar inkomst- och tilläggspensionen med 4,2 procent, i snitt 340 kronor i månaden efter skatt. Dels har regeringen aviserat sänkt skatt för pensionärer. Det blir ett historiskt bra år för pensionärerna, kommenterar .

Gränsdragningar i alla generella sociala förmåner och i alla riktade bidragssystem slår åt olika håll uppåt och neråt. Det är nödvändiga konsekvenser i alla regelverk för att bygga någorlunda effektiva och träffsäkra system.

Men lika fullt är det alltid viktigt att rikta särskild uppmärksamhet på hur dessa gränsdragningar slår neråt mot de allra sämst ställda medborgarna.

Det är också sant att begreppet relativ fattigdom är trubbigt. Men EU:s fattigdomsgräns är en relevant nivå som långsiktigt golv och riktmärke för de svenska pensionärer som har det sämst ställt. Det är ett konkret och relevant äldrepolitiskt mål att upprätthålla. Det är ett av mina prioriterade opinionsinsatser när det gäller pensionsfrågan över tid.

Parallellt med det arbetet ska vi alla verka för att de som är i allra störst behov av särskilda lagstadgade ekonomiska tillskott till sin låga pension också får vetskap och hjälp att tillgodose sig dessa rättigheter.
Läs vidare om 4 sådana särskilda stöd.

Pensionärsorganisationerna med sina specifika rötter och indirekta politiska kopplingar har hittills inte lyckats lyfta de ekonomiska villkoren för de fattigaste pensionärerna. Sverige är heller inte betjänt av ett pensionärs-enfråge-parti med pensionssystemet på dagordningen. Vägen framåt går via ett eller flera etablerade partier som tar frågan som en egen partipolitisk prioritering. Det finns 330 000 latenta röster som kan påverka mandatfördelningen i Riksdagen.

Kulturell kristdemokratisk öppenhet vs kulturell sverigedemokratisk intolerans

Taggar

, , ,

Sällan illustreras partipolitisk kulturpolarisering så tydligt som genom de två inläggen, Mattias Svenssons ”SD hotar den svenska kulturen” (AB 10/8) och Lars Adaktussons ”Våra värderingar bygger på kristna etik- och idéarvet” (GP 9/8), som råkade publiceras under en och samma vecka.

Bilden av Sverigedemokraternas och Kristdemokraternas motsatsförhållande visar avgrunden mellan Sverigedemokraternas och Kristdemokraternas kultursyn och värderingar.

SD:s partiledning tillåter sig att kränkas av traditionella, professionella och utmanade uttrycksformer när det inte faller de på läppen. Utan politisk makt väljer de det som står dem till buds: Att indirekt hota förbeställda artister och därigenom visa vilka konstformer SD skulle kväsa om de hade makten.

Det är en konsekvens av SDs historielösa kultursyn. Det är ett bevis för hur Socialdemokraterna förfört Sverigedemokraterna (och delar av svenska folket) att vilja använda kulturen för sina ideologiska syften. Genom att förneka svensk kultur kan man så att säga börja från scratch. År 1997 skrev (s) i sin proposition ”Sverige, framtiden och mångfalden”: Eftersom en stor grupp människor har sitt ursprung i ett annat land saknar den svenska befolkningen en gemensam historia.

Det står i bjärt kontrast till Kristdemokraterna som sätter in kulturarv, traditioner och människosyn i ett universellt sammanhang över tid. Med den kristna traditionen om synen på människan som ett mål sig med den grundläggande stabiliteten som skapas genom att vi alla har och tar ansvar för de svagaste – som du vill bli bemött så bemöter du andra – möter vi morgondagen.

Sverigedemokrater skrämmer med det som är okänt, stänger ute de som är främmande och ställer utsatta grupper mot varandra. Artister som till exempel ifrågasätter deras politiska agenda göre sig inte besvär. Sverigedemokrater vill heller inte garanterar minoriteter det starka skydd som svenska grundlagar stipulerar.

Adaktusson tar i sin kulturanalys ytterligare ett viktig steg. I dag finns flyktingar i Sverige som flytt från förtryck och förföljelse – inte sälla med religiösa förtecken.

Med de kristna traditionerna som fundament driver Kristdemokraterna en öppen och rättssäker stat med omsorg om de traditioner vi känner som våra. Även sådana ändras, genomtänkt och målmedvetet, genom decennier och sekler med de kristna värderingarna som kompass.

Där Sverigedemokrater stänger ute och stagnerar öppnar och utvecklar Kristdemokraternas humanism.

Kristdemokraterna värnar den sekulära rättsstaten på grundhållning att religionen är en del av vars och ens privatliv. Det är fundamentalt i vårt samhälle och klart formulerat i Luthers tvåregementslära. En riktning som Sverige behöver.

Det senaste exemplet på det är Kristdemokraternas medverkan på Pride i Stockholm 2016, en toleransmanifestation till vilken Sverigedemokraterna p g a sitt partiprogram inte var välkomna.

Vad tillför Antje Jackelén?

Taggar

, , ,

Religionen och de religiösa samfunden ska hålla sig borta från politiken.

Antje Jackelén, ärkebiskop i Svenska kyrkan skriver i en debattartikel i DN den 8/8 att” den frihetliga, sekulära staten [måste] veta att den lever på förutsättningar som den själv inte kan garantera”. Det är det som är hela poängen med demokratins fundament. Partierna i en demokrati har att verka för sina politiska ideal och därmed så optimalt som möjligt genom författningar och praxis upprätthålla de förutsättningar som garanterar demokratins innehåll och bestånd. Till och från tvingas partier i demokratier till prövande kraftmätningar med mörka politiska krafter som vill skapa en annan maktordning via demokratins öppna beslutsformer.

Antje Jackelén skriver vidare: ”Den berövar sig själv sin frihetlighet om den företräder ett sekulärt totalitetsanspråk.” Det är, åter igen, endast demokratiska partier i demokratiska rättsstater som kan hålla de totalitära sekulära maktanspråken stången. Det ju totalitetsanspråken som ska undermineras.

Antje Jackelén (okunniga?) uppfattning om vad politik kan och inte kan åstadkomma inom demokratins ramar lämnar mycket annat att önska.

Rättsstaten garanterar religionsfriheten – inte för att be om eller förvänta sig religiös vägledning i det politiska arbetet. Antje Jackelén bör erinra sig vilka förutsättningar för grundlagsskyddat öppet religiöst arbete som finns i en teokrati eller diktatur.

Det är inte Svenska Kyrkan – eller någon annan religiös institution – som kan garantera trygghet för de som flyr från religiös förföljelse. Däremot borde vara Svenska Kyrkans – och andra religiösa institutioners – självpåtagna uppgift att tydligt ta avstånd från religiösa krafter som uppenbarligen är förknippade våldsverkare, terrorister och kappvändare.

Antje Jackelén, Anders Arborelius, Mahmoud Khalfi, Nadia Marhri Lodin och Ute Steyer står inte över politiken – men genom sina religiösa institutioner har de att påverka opinionerna nationellt och globalt i riktning som stärker idealen och därmed förutsättningarna för rättsstatliga demokratiska statsskick som kan garantera deras religionsfrihet.

Antje Jackelén tar avstamp i dagens stora religiösa konflikter för att ifrågasätta att vi värnar den sekulära rättsstaten och vår grundhållning om religionen som en del av vars och ens privatliv. Det är fundamentalt i vårt samhälle och klart formulerat i Luthers tvåregementslära.

Det räcker inte med med välmenande maningar – det krävs konkreta avståndstaganden och uthållig opinionsbildning mot totalitära religiösa krafter varhelst de fått fäste.

Trossamfundens udda svans

Taggar

, , ,

Utredningen om statligt stöd till trossamfunden ska ledas av Ulf Bjereld. Han ser två huvudskäl (Poletik nr 30/31) till att utredningen tillsatts; lagen har gällt i drygt 15 år, lagen har aldrig utvärderats.

20160727_123543Utredningen oroar vissa, den kan öppna dörren till starka krafter som vill stoppa stödet till trossamfunden. Må så vara men det finns också starka krafter som vill öka bidragsnivåerna och mottagarkretsen.

Utredningen är ett utmärkt och välkommet tillfälle att öka kompetent fokus på sakområdet religionspolitik.

I den sekulära rättsstaten ska religionsfriheten värnas och samfunden skyddas mot hot, angrepp och förföljelse. Statsskick som skarpt kringskär (eller t o m förbjuder) religiösa organisationer att verka och/eller förbjuder individuell religionsutövning har inte längre kontakt med demokratins fundamentala förutsättningar.

En sekulär rättsstat som vill upprätthålla det öppna välfärdssamhället som vårt får aldrig tappa vaksamheten mot fundamentalister, opportunister och populister med grumligt religiösa förtecken. Samtidigt måste självklart alla religiösa aktörer behandlas och bedömas efter – ´robusta måttstockar´, som kulturministern uttrycker det.

Rent administrativt kan det ta sig tragikomiska former.

År 2012 fattade Kammarkollegiet beslutet att förklara Kopimistsamfundet som ett religiöst samfund med status som ”registrerat trossamfund”. Därmed hade vi fått ett nytt religiöst samfund i Sverige. Ansökan hade kommit från Piratpartiets ungdomsförbund, där man håller för heligt att fritt kopiera alster andra skapat och sprida dem på nätet, samt att missionera för inställningen.

Under rubriken Teokrat i  Kopimistsamfundets ledning beskrev och kommenterade jag saken på dåvarande Newsmill. (Länken går till Svensk religionspolitisk debatt som drev på prov en kort tid.)

Erik Lundgren på bloggen Kristen Humanism skrev att Kammarkollegiets beslut 2012 var ett ovanligt lågsinnat avsteg från idén om den sekulära staten. Han avslutar i uppgivet vredesmod: ”Hånet som medel att bekämpa religiös tro är inte okänt i historien, en annan intellektuell nivå borde man kunna förvänta sig i dagens Sverige.”

Det är ett extremt exempel på den typ av administrativa, juridiska och ideologiska avvägande som dagens svenska religionspolitik manar till och kommer att kräva av morgondagens kulturministrar.

Mer näraliggande är utmaningar och avvägningen mellan generella verksamhetsbidrag och detaljstyrning av mottagande samfunds verksamheter å ena sidan och mottagarnas uttalade värderingar och acceptans av så kallade normförskjutningar. Sådant kommer att stressa systemen som ska upprätthålla vår – den svenska – religionsfrihetens skyldigheter och rättigheter. Även såväl direkta och indirekta som privata och andra staters finansiering av religiösa samfunds verksamhet i Sverige är en viktig faktor att beakta.

Kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) skrev i juni, i en debattartikel i Dagens nyheter, att kontrollen av grundläggande värderingar i trossamfund och civilsamhälleliga organisationer ska förstärkas. Detta med bakgrund av att ett antal organisationer har kritiserats för att bidra till ökade motsättningar och använt hatiska uttryck. Det handlar om komplicerade och nödvändiga preciseringar.

Det ställer stora förväntningar på kommande utredningsdirektiv. Utredningsdirektivet måste innefatta bred inventering av stödsystemets nuvarande förtjänster och brister och tydligt precisera uppdraget att föreslå reformer i stödformerna som stärker den religionsfrihet som gagnar vårt öppna Sverige över tid. Häri ligger också utredningens stora utmaning.

Stefan Attefall (kd, tidigare samfundsminister) säger i Poletik-intervjun:
– Jag känner också en stor oro över att så få kan frågorna och att få försvar trossamfundens ställning. Det är för lite politisk aktivitet och för lite politisk uppbackning. Jag utgår från att Kristdemokraterna kommer att stå på barrikaderna, men det behövs fler krafter som gör det.

Det krävs helt enkelt värdekonservativa krafter som ser helheten och kan positionera sig genom korrekta och konsekventa religionspolitiska argument. Att som Erik Lundgren uppfatta tingens lagar och ordning som ”Hånet som medel att bekämpa religiös tro” är att lämna svensk religionspolitik i känslomässigt walk over.

Thorbjörn Fälldin (1926-2016)

Taggar

Thorbjörn Fälldin var en ideologisk och praktisk icke-socialist. Med Fälldin-regeringarna var Socialdemokraternas dominans sedan 2:a världskriget bruten. Sverige undkom att styras av en radikal socialdemokrati med förslaget om Löntagarfonder som reellt hot mot marknadsekonomi och i förlängningen också mot demokrati.

Även efter sin statsministertid fortsatte Thorbjörn Fälldin enträget sitt arbete för att befästa grundvalarna för marknadsekonomin. 1989 bildades Ägarfrämjandet. Thorbjörn Fälldin var ordförande från starten i 16 år. Medlemmarna var från starten Fastighetsägarna, Företagarna LRF, SBC, Svensk Handel, Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Sveriges jordägarförbund och Villaägarna.

Ägarfrämjandets primära insats var att verka för grundlagsändring.

Första stycket av 2 kap. 18 § regeringsformen (2:18 RF) innehåller efter 1994 års ändring följande.

Varje medborgares egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen.

Här flyttades skyddet för den privata äganderätten fram en gång för alla.

Utöver det publicerade Ägarfrämjandet ett tiotal småskrifter som analyserade den privata äganderätten. Inom varje ämnesområde redovisades konkreta förslag till reformer för att stärka äganderätten. Arbetet bedrevs i nära samarbeten med flera experter. Professor Fredrik Sterzel var under de första 20 åren Ägarfrämjandets sakkunnige följeslagare.

Som Ägarfrämjandets sekreterare från starten kom jag genom Ägarfrämjandet – just i dessa frågor – arbeta nära Thorbjörn Fälldin. Han var genomgående noggrann genom hela processerna med våra olika dokument.
Genom åren delade vi många timmar på sammanträden och resor. Det blev samtal om politik. Han berättade också eftertänksamt om sin väg fram till Statsministertiden med ett och annat nedslag vid sidan om den kända massmediabilden. Med glimten i ögat sa han: ”Många tycker att det går för långsamt i politiken – fast egentligen går det många gånger alldeles för fort”. Något som dagens och morgondagens partiledningar med sina trimmade spin doctors också har anledning att påminna sig.
     Ulf Lönnberg
     Sekreterare i Ägarfrämjandet från starten 1989 – 2007

Bostadstillägget är en del av pensionssystemet och inte ett bidrag

För många gamla och äldre är det skämmigt att söka bidrag. Den sunda gamla livshållningen att man ska göra rätt för sig skymmer ibland det faktum att man också ska bevaka sina intressen – det handlar i detta fall inte om bidrag eller nådegåvor. Bostadstillägget är en del av pensionssystemet – inte ett bidrag.

Precis som man numera själv ska ansöka (anmäla) om när och hur man vill ta ut sin pension ska man också ansöka (anmäla) om bostadstillägg.

Aftonbladet skriver den 27/2 ”Får du totalt ut mindre än 13 000 kronor per månad ­efter skatt och har mindre än 100 000 kronor i för­mögenhet kan du vara berättigad till bostadstillägg.”

På Pensionsmyndigheten finns länk till en bra hjälp för att beräkna om du har rätt till bostadstillägg. Där gör du en första beräkning där du själv matar in dina uppgifter för att se om du bör ansöka om bostadstillägg.

Om bostadstilläggsfrågan inte gäller dig – hjälp berörda vänner och anhöriga att göra en första beräkning på nätet, sen är det lätt att ta nästa om förutsättningarna föreligger.

Även den som bor i bostadsrätt eller villa.

Här bör pensionärsorganisationerna känna ett särskilt ansvar att göra riktade informationsinsatser för sina medlemmar.

Se min debattartikel
Den 2 juli vände Stefan Löfven (s) de fattigaste fattigpensionärerna ryggen

Ensilage-dax

Ensilage-Wikipedia eller med ett föråldrat namn pressfoder är djurfoder, företrädesvis vallväxter…..

Flera veckor tidigare än förra året stod de där tidigt i morse…

De runda står nästan alltid i formationer på två eller tre raka led. Kuberna är oftast stationerade glest och regelbundet över en stor yta. Deras uppgift är praktiskt nödvändig för vår försörjning.

De vakar över ängsälvorna…  (krönika)

Ingen svensk fattigpensionär ska leva under EU:s fattigdomsgräns (Del 3 av 3)

Taggar

, , , ,

Dags nu för statsminister Stefan Löfven att släppa på prestigen. Med hans besked den 2 juli att ”Lagt kort ligger” låser han sin politik på en stagnerad ambitionsnivå. Någon budgetmässig omprioritering med fokus på de fattigaste fattigpensionärerna är heller inte att vänta, ty i samma andetag förband han sig att ”inte förändra villkoren för enskilda hushåll”. I höst kommer vi att se en budgetprocess som kvarhåller de fattigaste pensionärerna under EU:s fattigdomsgräns. Villkoren för våra fattigpensionärer är idag en generationsövergripande angelägenhet.

Vi har stabila system som ska fånga upp de allra fattigas pensionärers behov. Det kommer alltid att finnas äldre som av olika anledningar hamnar under beräknade fattigdomsgränser och fastställda nivåer för existensminimum.

n kontanterEkonomiskt stöd till pensionärer redovisar Pensionsmyndigheten. Beräkningsgrund för om ansökan ska beviljas finns på länken BERÄKNA BOSTADSTILLÄGG. Följande kan sökas under rubrikerna Bostadstillägg, Särskilt bostadstillägg, Äldreförsörjningsstöd och Tandvårdsstöd (det senare har Försäkringskassan hand om) .

Från flera orter i landet rapporteras om nya grupper av äldre som kommer till det civila samhällets soppkök. Deras pengar räcker inte till det nödvändigaste.

I ett eller flera sådana enskilda fall är den säkert äldre berättigad – efter ansökan – till något av de bidrag som redovisats ovan.

Stefan Löfven kunde – om han inte redan låst sig i ”lagt kort ligger” – genom exempelvis riktade grundavdrag/bostadstillägg till de fattigaste pensionärerna lyfta de sämst ställda pensionärerna.

I Sverige ska vi ha ett nytt, uthålligt och anpassningsbart VÄLFÄRDSGOLV FÖR 65+ . Dagens och morgondagens fattigaste fattigpensionärer ska aldrig tvingas leva under EU:s fattigdomsgräns.

Berit Bölander, tidigare s-riksdagsledamot och nu ordförande i SKPF (som nu fusioneras med SPRF), skrev följande i sin medlemstidning Här&Nu

EU:s fattigdomsgräns går i Sverige 11 700:- kronor efter skatt – det skulle kosta statskassa ca 4,5 miljarder att lyfta ”fattigpensionärerna över den gränsen.

Socialdepartementet pekar ut 0,8 procent av fattigpensionärerna som ”förlorare”, det handlar om 14 797 personer som fått sina pensionsinkomster sänkta 2016. Att lyfta dessa förlorare till gruppen åtminstone fattigpensionärer skulle kosta 4,6 miljoner(!) kronor -Utropspris på en 2:a i innerstan

Alla partiledarna talade i Almedalen i olika ordalag om samhällets offentliga skyddsnät som ska fånga upp de som har det allra sämst. Men Stefan Löfven valde att mäla sig ur vad många människor – oavsett partitillhörighet – anser vara en rättvis minimireform för våra äldsta.

Det handlar om ett begränsat antal pensionärer som har urusla ekonomiska villkor trots att det var de som som vanliga löner byggde vårt land genom hårt arbete och stigande skattetryck. De är offer för en politisk bortprioritering som det har varit alldeles för lätt för partierna att gömma sig bakom i talet om breda politiska lösningar. Någon måste ta täten.

Redan i höstens budgetprocess kan Stefan Löfven släppa prestigen och ta tillbaka sitt famösa uttalande från den 2 juli om att ”lagt kort ligger”.

Ulf Lönnberg
De fattigaste av fattigpensionärer, 13 juli 2016 (del 1)
Den 2 juli vände Stefan Löfven (s) de fattigaste fattigpensionärerna ryggen,
16 juli 2016 (del 2)

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 425 andra följare