Demokratisk och rättssäker politik enda garanten för vetenskapens och religionens frihet

Etiketter

, , ,

Det är artskillnad mellan vetenskap och tro. I den sunda humanistiska staten ska båda ha samma politiska frihet.

Det missar fil. dr. i religionsfilosofi Johan Eddebo och sex medförfattare i debattartikeln ”En rationell religiös tro ger vetenskapen en fast grund” (DN-debatt 11ds). Om vetenskapen och religionen ska vara varandras sanningssökande stöttepelare kan vi inte, som skribenterna gör, vända den rådande politiska verklighet ryggen. Statligt garanterad, rättssäker frihet för religionen, vetenskapen och dess medborgare varierar i hög grad beroende på vilken politisk tradition som tillämpas och i vilken religions upptagningsområden som avses.

De sju forskarna vill mönstra ut de fördomar och de opportunister som utan nyansering skuldbelägger religioner och dess utövare för att vara vetenskapsfientliga. Visst, många saknar förståelse för att människor låter metafysiken ta vid när svaren tar slut. Det går inte att sympatisera med deras uppsåt utan förbehåll.

De bortser från att politiska och religiösa makthavare i alla tider nyttjat vetenskapen och religionen för sina syften. Vetenskapens och religionens frihet kräver ytterst den demokratiska (sekulära) rättsstatens lagar som stabil garant sin resp friast möjliga prövningsrätt av teser och möjligast fria tolkningsrätt av urkunder. Därutöver ska medborgare som vill avskärma sig från vetenskap och slippa religiöst integritetsintrång ha ett adekvat rättsskydd även för det.

Den demokratiska rättsstaten
Att som de sju debattörerna förlita sig på att religionen har en inneboende förmåga ”att legitimera och förankra kunskapssökandet och att religion själv kan upprätta förpliktande och etiska ramar” som ska gälla för alla, gäller inte utan ett statligt juridiskt rättssystem som garanterar detta inom sina nationsgränser.

Inte ens FNs deklarationer om de mänskliga rättigheterna, religionsfriheten och åsiktsfriheten räcker fullt ut.

Västvärldens traditioner och FNs definitioner av fri- och rättigheter genomsyras av ett strikt fokus på individens rättigheter. Enligt UNESCO strider det mot vad som brukar kallas ”grundläggande asiatiska värden” Enligt dem utgår individens rättigheter och skyldigheter i första rummet gentemot gemenskapen, gruppen, tillhörigheten. Det tar sig sitt praktiska uttryck i att exempelvis Saudiarabien som slagit fast att de inte känner sig bundna av FNs religionsfrihet i de stycken den strider mot koranen. Och i Kairodeklarationen från 1999 har dessutom ett antal asiatiska länder reserverat sig mot FNs religionsfrihet där islam är ett element i statsförvaltningen. 

Det ömsesidiga sanningssökande inom och mellan vetenskapen och religionen tar sig olika uttryck i världsreligionerna.

Opportunistiska religionsinstiftare
I USA bildades 2005 den satiriska religionen ”Den flygande spagettikyrkan”, som har antagits som samfund i Tjeckien. Det är en satirisk religion i protest mot att delstaten Kansas beslutade att skolorna måste lära ut intelligent design som ett vetenskapligt alternativ till evolutionen. Den religionen har fått stor spridning på internet. I januari 2012 godkände Kammarkollegiet i Sverige fildelningsreligionen ”Det Missionerande Kopimistsamfundet”. Bakom det initiativet står Piratpartiets tidigare partisekreterare. Huruvida han vill skydda sin ”yttrandefrihet om sin tro på it-samhället” genom religionsstatus är oklart.

De sju debattörerna säger inget om huruvida de ser ett likvärdigt givande och gemensamt sanningssökande mellan all vetenskap och alla religioner som möjligt och självklart över hela världen. Men de pekar särskilt på risken för utbredda xenofoba yttringar om världsreligionernas ingångsvärden hålls utanför de offentliga samtalen lokalt, regionalt och nationellt.

Religionsfriheten rättigheter och begränsningar i vår tid
Globalt tanke- och erfarenhetsutbyte har utvecklats från sin tids villkor före och efter romarriket fram till dagens globala it-tekniska förutsättningar. Världen har krymt. Kontakter mellan världsreligionerna sker inte längs strikta geografiska eller etniska gränser. Alla sanningssökande, religiösa ledare har inte samma mål. Några är teokratiska imperialister andra har fredliga ekumenister.

Det råder maktpolitisk och urkundskritisk tolkningsskillnad inom de abrahamistiska religionerna trots att deras profeter har samma anfader.

De sju sju forskarna missleder sig själva i slutsatsen ”att en rationell religiös tro ger vetenskapen en fast grund att stå på” – utan att ange inom vilka nationella rättssordningar de avser. Vetenskapen och religionen måste garanteras den sekulära, demokratiska statens rättigheter (och begränsningar) för att en kunna försöka varandras sanningssökande sakrala och profana krafter.
XXX