Nej till klockringning – ja till böneutrop. Svensk utebliven religionsPOLITISK debatt i ett 15-årsperspektiv

En SMP-artikel beskriver ett fall som är 10-15 år gammalt. Behandlingen då och nu av inkomna ansökningar om klockringning resp böneutrop är ett av de tydligaste uttrycken för populistisk inkompetent religionspolitik i Sverige sedan länge. Att stoppa klockringning för 10-15 år sen var inte bara riskfritt utan säkert också lönande för socialistiska röstfiskare. Att godkänna böneutrop idag är också lönande för socialistiskt målinriktat röstfiske – om än inte helt riskfritt. Miljöpartister och sossar har dock krokat arm om analysen att för dem är lönsamheten långt mycket större än risken att stöta sig med sina egna.

Nu invänder någon att det här handlar om en lokal ordningsfråga kopplad till decibel. Visst så länge fega politiker duckar i svåra frågor får okunnighet och populism luft under vingarna. KD är det enda parti som utifrån vår sekulära religionsfrihets rättigheter och begränsningar satt ner foten: utan reell och rättssäker religionsfrihet ingen demokrati. Vi försvar de kristna-judiskt västerländska traditionerna som skapat förutsättningarna för fria demokratiska samhällssystem som samtidigt försvarar religionsfriheten. Självklart ska religionsfriheten garantera rättigheter men också kräva rättssäkra begränsningar mot förföljelse av och hot mot religionsutövning som inte kränker andra. Vår religionsfrihet stipulerar respekt för alla trosinriktningar som accepterar och respekterar våra sekulära demokratiska rättssystem.

Här har S och MP och flera andra partier i Sverige tappat orienteringen. Har ni vägarna förbi Stockholm ordnar jag gärna en träff och utvecklar religionsfriheten som den viktiga fråga den är. Se gärna min artikel/replik till Göndör från tidigare